barnlitteratur, böcker, dock ej läroböcker, utgivna speciellt för barn och unga, såväl original som bearbetad vuxenlitteratur. Härifrån skiljs ”barns läsning”, dvs. det som faktiskt läses i dessa åldrar oberoende av vuxenvärldens intentioner.

Två grundläggande faktorer präglar barnlitteraturen: speglingen av varje epoks syn på barn och uppfostran samt anpassningen av innehåll och form till läsarnas förmodade behov och kunskaper. Historiskt har en förskjutning skett från den äldre litteraturens kravfulla nyttoinriktning till moderna barnböckers ibland långt drivna läsaranpassning.

Den äldsta barnlitteraturen var

(80 av 1159 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Sonja Svensson

Litteraturanvisning

I. Bratt, Barnböcker utgivna i Sverige 1890–99: En kommenterad bibliografi ( 1996);
V. Edström, Barnbokens form ( 2:a upplagan 1994 );
L. Furuland m.fl., Ord och bilder för barn och ungdom 1–3 ( 1986–94);
P. Hunt (utgivare), Children’s Literature: An Illustrated History ( 1995);
G. Klingberg, Svensk barn- och ungdomslitteratur 1591–1839 ( 1964);
G. Klingberg, Kronologisk bibliografi över barn- och ungdomslitteratur utgiven i Sverige 1591–1839 ( 1967);
G. Klingberg & I. Bratt, Barnböcker utgivna i Sverige 1840–1889: En kommenterad bibliografi ( 1–3, 1988);
G. Klingberg, Till gagn och nöje: Svensk barnbok 400 år ( 1991);
G. Klingberg, Den tidiga barnboken i Sverige ( 1998);
L. Kåreland, Modernismen i barnkammaren ( 1999);
S. Mählqvist, Böcker för svenska barn 1870–1950 ( 1977);
E. von Zweigbergk, Barnboken i Sverige 1750–1950 ( 1965).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, barnlitteratur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/barnlitteratur