Bläddra:

andraslagsförmåga

andraslagsförmåga, kärnvapenstrategiskt begrepp som innebär att en nation har tillräckligt många och tillräckligt väl skyddade kärnvapen för att kunna tillfoga motståndaren oacceptabla skador sedan denne i ett första anfall slagit ut ett stort antal vapeninstallationer.

anfallsstrid

anfallsstrid, ett stridssätt som vid markstrid används för att slå fienden eller för att ta terräng.

anflygning

anflygning, en av faserna i främst attack-, bomb- eller spaningsuppdrag med militära flygplan mot fientligt mål.

avvärjningsstrid

avvärjningsstrid, strid som syftar till att för längre tid hindra en fiende på marken att framtränga över en viss linje.

bakhåll

bakhåll, förberett överraskande anfall, överfall eller beskjutning bakifrån.

bas

bas, grund(val), botten, utgångspunkt; militär term.

belägring

belägring, inneslutning av en fästning (eller en befäst ort) i syfte att förbereda en stormning eller på annat sätt tvinga fram en kapitulation.

Blitzkrieg

Blitzkrieg, tysk militär anfallstaktik, se blixtkrig.

blixtkrig

blixtkrig, tyska Blitzkrieg, utpräglat snabba militära operationer som främst bygger på överraskning och som går ut på att anfallstrupperna snabbt ska nå slutmålen.

blockadzon

blockadzon, havsområde inom vilket omfattande restriktioner tillämpas för handelssjöfarten.

bombmatta

bombmatta, flygtaktisk term som innebär att en mycket stor mängd bomber fälls i stort sett samtidigt över en yta som innehåller flera mål.

brohuvud

brohuvud, militär term för ett område som erövras på en kust eller strand och används som bas för fortsatta operationer.

center

center, i äldre militärt språkbruk den mittersta delen av en slagordning, främst bestående av infanteriförband, till skillnad från de båda flyglarna vilka som regel bestod av kavalleriförband.

centralförsvar

centralförsvar, ursprungligen "centrala fästningssystemet", även kallat "radialförsvaret", operativ princip avsedd att tillämpas på enskild krigsskådeplats.

cernering

cernering, omringning av en fästning som inledning till belägring för att avskära fästningen från kommunikation med omlandet och bl.a. hindra tillförsel av förnödenheter och förstärkningar.

chock

chock, häftig stöt, anfall med blanka vapen, särskilt kavallerianfall med syfte att rida ned motståndaren genom tät gruppering och hög fart.

detachement

detachement, del av ett militärt förband som avdelats (detacherats) tillfälligt eller varaktigt för att på annan plats än huvudstyrkan lösa en mer eller mindre självständig uppgift.

direkt eld

direkt eld, militär term som innebär skjutning med direkt riktning mot målet, vilket förutsätter att detta syns från pjäsplatsen.

diversion

diversion (medeltidslat. dive´rsio, av lat. dive´rto 'avleda'), militär benämning på avledande eller vilseledande åtgärder som är avsedda att dra motståndarens uppmärksamhet från för honom farligare verksamhet, t.ex. ett skenanfall i annan riktning än huvudanfallsriktningen.

dykanfall

dykanfall, anfallsmetod med flygplan (flygförband) använd för att optimera verkan av egna vapen med hänsyn till väderfaktorer, fientlig motverkan m.m.

död vinkel

död vinkel, område som inte kan beskjutas från en eldställning, ett fartyg eller ett flygplan till följd av terrängen eller befästningens (vapenplattformens) utformning.

eldledning

eldledning, åtgärder för att tyngre vapen skall träffa avsett mål.

eldverkan

eldverkan, förmågan att med skjutvapen åstadkomma personal- eller materielförluster eller nedsätta motståndarens mentala motståndskraft.

eldöverfall

eldöverfall, överraskande eldöppnande från stridsställning i bakhåll för att med liten egen risk fördröja eller tillfoga fienden förluster.

eskort

eskort, skyddsförband som medföljer ett skyddsföremål och hindrar anfall mot detta, t.ex. ett stridsfartygsförband som avdelats att skydda en konvoj.

fjärrskyddstrupp

fjärrskyddstrupp, militär styrka avdelad för att på längre håll skydda huvudstyrkans verksamhet, t.ex. marsch eller befästningsarbeten.

flank

flank, sidan på en grupperad militär styrka.

fleet in being

fleet in being, underlägsen flotta eller flottstyrka som har handlingsfrihet att aktivt operera mot en överlägsen motståndare och som genom sin existens och verksamhet hindrar denne från att utnyttja sitt herravälde till sjöss.

flexible response

flexible response, strategisk doktrin inom NATO, antagen 1967 med syfte att avskräcka Sovjetunionen från militärt angrepp i Europa.

flygel

flygel, sidoparti; ytterdel (sida) av en militär enhet, sedd i marsch/frontriktningen.

flygspaning

flygspaning, inhämtande av underrättelser med flygplan, tidigare även med ballonger.

FMI

FMI, Försvarsmaktsidé, Försvarsmaktens visioner för framtiden och de långsiktiga målen för planeringen, den s.k. målbilden.

formering

formering, militär term: grupperingsform. Två huvudformer finns: linje med soldater eller enheter grupperade på bredden (bredvid varandra) och kolonn med soldater eller enheter grupperade på djupet (bakom varandra). Se även formationsflygning.

fria kriget

fria kriget förs med kvarblivna, ofta splittrade enheter eller särskilt utbildade och utrustade markstridsförband inom av fienden taget område.

front

front, i militära sammanhang: dels framsidan av ett uppställt eller stridsgrupperat förband; dels stridszonen, framför allt vid ställningskrig; dels (i Sovjetunionen) en för ändamålet sammansatt styrka – oftast armégrupp – för en operation inom ett större område.

front

front, den lutande gränszonen mellan två luftmassor av olika temperatur (eg. densitet), ett av grundbegreppen inom meteorologin.

fältarbete

fältarbete, militärt arbete som utförs i fält för att underlätta egen och försvåra fiendens verksamhet.

fälttåg

fälttåg, äldre benämning på militär operation, som regel främst till lands, dvs. en härs förflyttningar och strider på en krigsskådeplats samt alla de åtgärder som där militärt och civilt krävdes för att möjliggöra och understödja dessa, i många fall även genom verksamhet till sjöss.

fördröjningsstrid

fördröjningsstrid, stridssätt vid markstrid som används för att fördröja en fiendes framträngande.

förstaslagsförmåga

förstaslagsförmåga, strategiskt begrepp som innebär att en stats kärnvapenarsenal är tillräcklig för att slå ut så många av motståndarens kärnvapen, att denne berövas sin andraslagsförmåga, dvs. förmågan att i sin tur tillfoga angriparen oacceptabla skador.

försvar

försvar, i dagligt tal en stats försvarsmakt och dess verksamhet; även detsamma som försvarsstrid.

försvarsdoktrin

försvarsdoktrin, den uppsättning antaganden och principer som försvarspolitik och militär verksamhet vilar på.

försvarsplan

försvarsplan, äldre benämning på en grundläggande plan för landets försvar vid olika typer av angrepp.

försvarsstrid

försvarsstrid, stridssätt vid markstrid som avser att hindra fienden från att ta eller utnyttja viss terräng eller anläggning.

incidentberedskap

incidentberedskap, väsentlig del av den militära grundberedskapen i fred.

kolonn

kolonn, smal och djup militär formering där en truppstyrkas underavdelningar, soldater, fartyg eller flygplan befinner sig bakom varandra, i motsats till linje där de befinner sig bredvid varandra.

kolonntaktik

kolonntaktik, genomförande av anfall med gruppering av underavdelningarna på djupet.

kuppanfall

kuppanfall, strategisk kupp, överraskande militärt angrepp mot en stat innan denna hunnit mobilisera sitt försvar.

kustinvasion

kustinvasion, militär operation som syftar till invasion av ett landområde eller en nation och som i huvudsak sker från hav över kust.

kärnvapenstrategi

kärnvapenstrategi. Eftersom bara två atombomber någonsin fällts i krig, mot Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945, innebär kärnvapenstrategi strategin för och studiet av icke-användandet av dessa vapen.

« föregående | nästa » 1 2