1–50 av 298 träffar 1 2 3 4 ... 6
- administrativ teknik
- administrativ teknik, förfarandet i samband med beslut i offentlig förvaltning.
- administratör
- administratör, tjänsteman eller anställd inom den offentliga förvaltningen som svarar för handläggande, tekniska eller mer kontorsbetonade uppgifter.
- affärsverk
- affärsverk, kommunala eller statliga organ som producerar varor eller tjänster efter affärsmässiga principer.
- allmänföreträdare
- allmänföreträdare, inom vissa förvaltningsområden särskilt tillsatt person med uppgift att inför myndighet bevaka det allmännas intressen gentemot den enskildes, antingen som motpart (t.ex. allmänt ombud) eller genom besvärsrätt (t.ex. taxeringsintendent).
- allmän kompetens
- allmän kompetens, i förvaltningsrättsliga sammanhang befogenhet för kommuner och landsting att själva vårda sina angelägenheter.
- allmänrepresentant
- allmänrepresentant, företrädare för allmänintresset i en styrelse för en myndighet eller ett företag.
- arbetslöshetsnämnd
- arbetslöshetsnämnd, kommunal nämnd med uppgift att handha lokala hjälpåtgärder vid oförvållad arbetslöshet och att vidta åtgärder för att förebygga arbetslöshet.
- arbetsmarknadsråd
- arbetsmarknadsråd, ambassadtjänsteman med uppgift att bevaka frågor rörande arbetsmarknad, arbetsmiljö, socialpolitik, hälso- och sjukvård m.m.
- aspirant
- aspirant, person som söker viss tjänst eller antagits för utbildning till viss befattning.
- avdelningschef
- avdelningschef, chef för avdelning inom företag eller offentlig förvaltning.
- avdelningsdirektör
- avdelningsdirektör, titel för tjänsteman i den centrala statsförvaltningen, ofta chef för en sektion.
- avstyrkan
- avstyrkan, yttrande med förslag till avslag, i samband med beredning av ett ärende.
- beredningstvång
- beredningstvång, se beredning.
- beredskapsnämnd
- beredskapsnämnd, speciallagsreglerad primärkommunal nämnd som tidigare fullgjorde de extra uppgifter som var ålagda kommunerna som ansvariga för civilförsvaret.
- beslutsfattare
- beslutsfattare, person vars beslut berör ett större antal människor.
- beslutsordning
- beslutsordning, form för hur beslut fattas.
- besvärsnämnd
- besvärsnämnd, tidigare en frivilligt inrättad kommunal nämnd med uppgift att allsidigt pröva besvär över beslut om tillsättning av eller förordnande till kommunal tjänst.
- borgarråd
- borgarråd, heltidsengagerad kommunalpolitiker i Stockholms stad, motsvarande kommunalråd.
- borgarrådsberedning
- borgarrådsberedning, beredningsorgan bestående av Stockholms borgarråd.
- borgerlig kommun
- borgerlig kommun, benämning på vanlig kommun eller landsting för allmänna angelägenheter till skillnad från kyrklig kommun (församling, pastorat etc.).
- brandstyrelse
- brandstyrelse, ett organ som 1987 ersattes av räddningsnämnd.
- brukarinflytande
- brukarinflytande, inflytande över verksamhet för dem som utnyttjar eller brukar kommunens eller landstingets tjänster, t.ex. skolbarnsföräldrar, elever, patienter, hyresgäster, pensionärer och funktionshindrade.
- budgetprocess
- budgetprocess, den process som omfattar upprättande av, beslut om, verkställande av och efterkontroll av en budget.
- byggnadsnämnd
- byggnadsnämnd, speciallagsreglerad kommunal nämnd som var obligatorisk i varje kommun enligt 1947 års byggnadslag fram till 1991 års kommunallagreform, då principen om fri nämndorganisation infördes.
- byggnads- och upphandlingsnämnd
- byggnads- och upphandlingsnämnd, nämnd inom vissa landsting med ansvar för byggnads- och upphandlingsfrågor rörande landstingets egen byggnation och verksamhet.
- byrå
- byrå, del av statlig myndighet som numera oftast betecknas enhet eller dylikt.
- byråchef
- byråchef, enhetschef inom statlig förvaltning.
- byrådirektör
- byrådirektör, tjänsteman inom statlig förvaltning med ställning närmast under byråchef.
- byråkrati
- byråkrati´, ett uttryck som kan beteckna fenomen som sträcker sig från pedantiska kontorsrutiner till egenskaper hos hela samhällsstrukturen.
- byråkratspråk
- byråkratspråk, särpräglad språkstil, ursprungligen påverkad av latinet och tyskan.
- byråsekreterare
- byråsekreterare, lägsta graden för handläggande tjänstemän inom vissa statliga myndigheter.
- centraladministration
- centraladministration, kansli för myndighet med verksamhet i hela landet, att skilja från regional och lokal administration.
- centrala ämbetsverk
- centrala ämbetsverk, riksomfattande förvaltningsmyndigheter som lyder direkt under regeringen.
- central byggnadsnämnd
- central byggnadsnämnd, vanlig benämning på fakultativ nämnd i landsting som ansvarar för landstingets egen byggnadsverksamhet.
- centralförvaltning
- centralförvaltning, sammanfattande benämning på den del av förvaltningen som utövas av centrala myndigheter vilkas verksamhet omfattar hela riket, t.ex. departement och centrala ämbetsverk.
- centraliserad medelsförvaltning
- centraliserad medelsförvaltning, en kommuns eller ett landstings finansförvaltning.
- civilförsvarsnämnd
- civilförsvarsnämnd, tidigare speciallagsreglerad nämnd som i kommunen ansvarade för ledningen av det lokala civilförsvaret.
- delegation
- delegation, detsamma som delegering.
- delegation
- delegation, grupp av personer med uppgift att företräda en större grupp eller att bereda en viss fråga.
- delegering
- delegering innebär att föredragningsskyldighet eller beslutanderätt flyttas från högre till lägre nivå i en organisation.
- delikatessjäv
- delikatessjäv, grannlagenhetsjäv, den mest opreciserade formen av jäv (behörighetshinder) för beslutsfattare eller föredragande tjänsteman att handlägga visst ärende i offentlig förvaltning.
- delning
- delning, administrativ term: gammal oreglerad form för interdepartementalt samarbete inom en svensk regering, varigenom utkast och förslag till viktiga regeringsbeslut i förväg delas ut till övriga statsråd och departement.
- demission
- demission, nedläggande av ämbete, särskilt regeringsledamots avgång.
- departement
- departeme´nt, del av det svenska regeringskansliet med uppgift att bereda och expediera ärenden som avgörs av regeringen.
- Departementens organisationsavdelning
- Departementens organisationsavdelning, OA, 1975–83 benämning på Regeringskansliets förvaltningskontor.
- departementschef
- departementschef, statsråd som är chef för departement inom regeringskansliet.
- departementsråd
- departementsråd, chef för en enhet inom ett departement.
- departementssekreterare
- departementssekreterare, handläggare för en viss ärendegrupp inom en sakenhet i ett departement och föredragande inför departementschefen eller annat statsråd i dessa ärenden.
- DFI
- DFI, förkortning för Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning.
- distrikt
- distri´kt (medeltidslat. distri´ctus 'område som ligger under länsherres domsrätt', senare: 'område' (i allmänhet)), term som används i skilda sammanhang för att beteckna en del av en större, oftast geografisk helhet.
