1–50 av 75 träffar 1 2
- Alesia
- Ale´sia, gallisk ort (nuv. Alise-Sainte-Reine nära Dijon i östra Frankrike), där Caesar 52 f.Kr. belägrade och slog en truppstyrka, som var dubbelt så stor som hans egen och som leddes av Vercingetorix.
- allobroger
- allobro´ger, keltisk stam i området mellan Rhône och Isère.
- arevaker
- areva´ker, ett keltiberiskt folk (jfr keltiberer).
- arverner
- arve´rner, keltiskt folk, under antiken bosatta i det område som nu är Auvergne.
- Avaricum
- Ava´ricum, ort i centrala Gallien (nuv. Bourges i Frankrike), huvudort för cubi, den ena av de galliska biturigernas båda stammar.
- Belenus
- Belenus, keltisk gud, ibland identifierad med Apollon.
- belgier
- belgier, sammanfattande namn på de keltiska stammar som före 200-talet f.Kr. slagit sig ned i norra Gallien, mellan Seine, Marne, Rhen och Nordsjön.
- Bibracte
- Bibra´cte, keltiskt oppidum (befäst stad) i mellersta Gallien, huvudort för haeduerna.
- bituriger
- bitu´riger, en gallisk stam.
- bojer
- bojer, keltiskt folk dels i Norditalien, där de besegrades av romarna 191 f.Kr., dels i Böhmen (Boiohaemum), varifrån de ca 60 f.Kr. drevs mot sydöst.
- Boudicca
- Boudicca, Boadicea, död 61 e.Kr., drottning över de brittiska icenerna i dagens Norfolk.
- Brennus
- Bre´nnus, enligt senare romersk historieskrivning ledaren för de galler som år 387/386 (traditionell kronologi 390) f.Kr. erövrade Rom utom Capitolium.
- Brennus
- Bre´nnus, d. 279 f.Kr., en av ledarna för det keltiska fälttåget mot Makedonien och Grekland 279 f.Kr.
- bretoner
- bretoner, invånare i Bretagne i nordvästra Frankrike, särskilt de som talar keltiskt språk (se bretonska).
- briganter
- briga´nter, stam eller stamförbund i England i antiken.
- britanner
- brita´nner, britannier, förr även britter eller britoner, dels en sammanfattande beteckning för de keltisktalande folk som vid vår tideräknings början bebodde stora delar av de brittiska öarna ("ökelter"), dels och oftare en benämning på dem av dessa folk som bodde i det nuvarande Storbritannien.
- Caernarvon
- Caernarvon, walesiska Caernarfon, ort vid Menaisundet som skiljer Wales från ön Anglesey; 9 700 inv. (1991).
- Cahors
- Cahors, huvudort i departementet Lot, Midi-Pyrénées, södra Frankrike, 90 km norr om Toulouse; 25 000 invånare (2010).
- Caledonia
- Caledo´nia, romarnas namn på (företrädesvis norra) Skottland.
- Camulodunum
- Camulodunum, antikt namn på den engelska staden Colchester.
- Canterbury
- Canterbury, stad i grevskapet Kent, södra England, Storbritannien, 90 km sydöst om London; 49 400 invånare (2010).
- cenomaner
- cenoma´ner, antik gallisk stam, bosatt mellan Loire och Seine.
- Cunobelinus
- Cunobeli´nus, brittisk kung från ca 10 e.Kr., se Cymbeline.
- Cymbeline
- Cymbeline, en av personerna i Shakespeares drama med samma namn (troligen skrivet 1609 eller 1610, tryckt 1623).
- Danu
- Da´nu, Dana, möjligen även Anu, keltisk jordgudinna, känd genom en benämning på det iriska pantheon, Tuatha Dé Danann, "gudinnan Danus folk".
- druid
- drui´d, "präst" hos de forntida kelterna.
- Druidorden
- Drui´dorden, egentligen Förenade Gamla Druid-Orden, FGDO, engelska The International Grand Lodge of Druidism, ordenssällskap med keltisk traditionsanknytning, jfr druid.
- Dumnonia
- Dumno´nia, keltiskt kungarike i England, på 500-talet omfattande Cornwall, Devon och Somerset, områden som i antiken bebotts av den keltiska stammen dumnonii (lat.).
- Ensérune
- Elefantine, keltiskt oppidum mellan Béziers och Narbonne i södra Frankrike.
- Flandern
- Flandern, nederländska Vlaanderen, franska Flandre, historiskt landskap mellan Nordsjön och floden Schelde.
- gaeler
- gaeler, sammanfattande benämning på de ökeltiska folkslag som talar gaeliska språk, dvs. de keltiska invånarna på Irland och Man samt i Skottland.
- galater
- gala´ter, grekisk benämning på de kelter som i början av 200-talet f.Kr. drog ned i Grekland.
- Galicien
- Galicien, spanska Galicia, historiskt landskap och sedan 1981 självstyrande region (comunidad autónoma) i nordvästra Spanien, omfattande provinserna La Coruña, Lugo, Ourense och Pontevedra; 29 430 km2, 2,7 milj. inv. (2002).
- Gallien
- Ga´llien (latin Ga´llia), under antiken romersk benämning på områden bebodda av kelter (latin ga´lli) i nuvarande Norditalien, Frankrike och Belgien.
- Gergovia
- Gergo´via (lat.), de galliska arvernernas huvudort, nuv. Gergovie s. om Clermont-Ferrand.
- Gwynedd
- Gwynedd, grevskap i nordvästra Wales, Storbritannien; 3 867 km2.
- haeduer
- haedu´er, lat. haedui eller aedui, keltiskt folk i centrala Gallien, mellan Loire och Saône.
- helvetier
- helve´tier, forntida keltisk stam i nuv. Sydtyskland och Schweiz.
- icener
- icener, antik brittisk (keltisk) folkstam i nuv. Norfolk, Storbritannien.
- insubrer
- insu´brer, keltiskt folk i antikens Norditalien.
- irer
- irer, avkomlingar till den keltiska folkstam som på 400-talet f.Kr. slog sig ned på Irland, främst de irisktalande.
- kelter
- ke´lter, indoeuropeisk folkgrupp med historiskt utbredningsområde från Brittiska öarna till nuvarande Turkiet; ursprungligen en geografisk samlingsbenämning på folk i Europa bosatta väster om skyterna, etablerad av antika grekiska författare som Hekataios och Herodotos.
- keltiberer
- keltibe´rer (lat. Celtibe´ri), benämning på blandbefolkningen av iberer och invandrade kelter på norra och centrala Iberiska halvön under antiken (jfr kelter).
