- absolut
- absolut, ovillkorlig, oinskränkt, obetingad.
- absolutism
- absolutism, filosofisk ståndpunkt som antar att det finns sanningar eller värden som är oberoende av människors kunskap eller värderingar och därför är eviga och oföränderliga; jfr absolut.
- accidens
- accide´ns, medeltida term för de tillfälliga eller icke väsensbestämda egenskaper som i enlighet med den aristoteliska uppfattningen, förmedlad via Porfyrios, kan tillkomma det individuella, självständigt existerande tinget (jfr substans).
- aktualitet
- aktualite´t, verklighet i motsats till möjlighet, potentialitet.
- aletisk modalitet
- ale´tisk modalite´t, sanningsmodalitet, dvs. det sätt på vilket något är sant.
- Samuel Alexander
- Alexander, Samuel, 1859–1938, australisk-brittisk filosof, professor vid universitetet i Manchester 1893–1924.
- allmänbegrepp
- allmänbegrepp, universale, egenskaps- eller relationsbestämning som åsyftar en viss klass av föremål eller företeelser.
- Anaxagoras
- Anaxa´goras, grekiska Anaxago´ras, född ca 500, död 428 f.Kr., grekisk naturfilosof från Klazomenai i Mindre Asien.
- Anaximander
- Anaxima´nder, Anaxima´ndros (grekiska Anaxi´mandros), ca 611–ca 546 f.Kr., grekisk filosof från Miletos i Mindre Asien.
- Anaximandros
- Anaxima´ndros, grekisk filosof, se Anaximander.
- Anaximenes
- Anaxi´menes, grekiska Anaxime´nēs, 500-talet f.Kr., grekisk naturfilosof från Miletos, monist.
- ande
- ande. Ordet är etymologiskt besläktat med 'andedräkt' och 'andning' (liksom sanskrit ā´tman).
- archeus
- arche´us, livsanden, den princip som enligt mystiska filosofiska läror, ofta av medeltida ursprung, styr människan.
- Aristoteles
- Aristo´teles, 384–322 f.Kr., grekisk filosof och naturforskare, född i Stageira på halvön Chalkidike.
- aseitet
- aseite´t, uttryck med ursprung i skolastiken, där det användes för att beteckna (den postulerade) egenskapen eller förmågan att existera av sig själv, dvs. oberoende av något yttre eller mer grundläggande, en egenskap som där tillskrevs Gud allena.
- atomism
- atomism, naturfilosofisk eller fysikalisk teori enligt vilken all materia ytterst består av odelbara, oförstörbara, oföränderliga och vanligen oförnimbara smådelar, atomer; se atomlära.
- atomlära
- atomlära, atomism, ursprungligen uppfattningen att materien ytterst består av små odelbara partiklar, atomer, och att alla naturens förlopp kan förklaras genom dessa atomers rörelse och kombinationer.
- attribut
- attribu´t, filosofisk term traditionellt använd om s.k. essentiella egenskaper, dvs. en egenskap som ett ting eller en individ nödvändigtvis måste ha för att förbli samma ting eller individ, i motsats till en accidens, en tillfällig eller oväsentlig egenskap, som tinget kan ha eller inte ha utan att det förändrar dess väsen.
- begrepp
- begrepp, det abstrakta innehållet hos en språklig term till skillnad från dels termen själv, dels de (konkreta eller abstrakta) objekt som termen betecknar eller appliceras på.
- begreppsrealism
- begreppsrealism, filosofisk ståndpunkt, se universalierealism.
- Gustav Bergmann
- Bergmann, Gustav, 1906–87, österrikisk-amerikansk filosof.
- Henri Bergson
- Bergson, Henri, född 18 oktober 1859, död 4 januari 1941, fransk filosof, professor vid Collège de France i Paris 1900–21, nobelpristagare i litteratur 1927.
- George Berkeley
- Berkeley, George, 1685–1753, irländsk filosof och teolog, biskop av Cloyne (Irland) 1734–52.
- bild
- bild. Den ursprungliga bilden är synbilden, vår ständigt aktuella sinnesrapport från den direkta omgivningen.
- Christopher Jacob Boström
- Boström, Christopher Jacob, född 1 januari 1797, död 22 mars 1866, filosof, professor i praktisk filosofi i Uppsala 1842–63.
- F H Bradley
- Bradley, Francis Herbert, 1846–1924, brittisk filosof, lärare vid Merton College, Oxford.
- Rudolf Carnap
- Carnap, Rudolf, född 18 maj 1891, död 14 september 1970, tysk-amerikansk filosof och logiker, en av den logiska positivismens förgrundsgestalter.
- Samuel Clarke
- Clarke, Samuel, 1675–1729, brittisk filosof, teolog och filolog.
- coincidentia oppositorum
- coincide´ntia opposito´rum, tanken att alla motsatser i grunden sammanfaller.
- common sense
- common sense används i vardagsspråket i flera mer eller mindre besläktade betydelser, bl.a. "sunt förnuft", "frånvaro av extrema ställningstaganden", "den allmänna meningen" och "praktisk klokhet".
- Benedetto Croce
- Croce, Benedetto, född 25 februari 1866, död 20 november 1952, italiensk filosof.
- demiurg
- demiur´g. I Platons dialog "Timaios" sägs en demiurg ha danat världen.
- Demokritos
- Demo´kritos från Abdera, ca 460–ca 370 f.Kr., grekisk materialistisk filosof, jämte Leukippos den viktigaste företrädaren för den antika atomteorin (jämför atomlära).
- René Descartes
- Descartes, René, latiniserat Rena´tus Carte´sius, f. 31 mars 1596, d. 11 februari 1650, fransk filosof och matematiker.
- Ding an sich
- Ding an sich, eg. das Ding an sich, tinget i sig, den av Kant skapade filosofiska termen för verkligheten sådan den är i sig själv, oberoende av vår uppfattning.
- Diogenes
- Dio´genes (grek. Dioge´nēs) från Apollonia, verksam vid slutet av 400-talet f.Kr., grekisk naturfilosof.
- dualism
- dualism, uppfattning som räknar med två skilda grundprinciper; inom filosofin ontologisk teori beträffande universums byggstenar som innebär 1) att dessa är av två skilda slag, andliga och materiella, och 2) att ingen av dem kan reduceras till den andra.
- Johannes Duns Scotus
- Duns Sco´tus, Johannes, född ca 1266, död 8 november 1308, skotsk teolog och filosof.
- egenskap
- egenskap, grundläggande ontologisk term som vanligen förutsätter en åtskillnad mellan å ena sidan ting och individer, å andra sidan egenskaper eller kvaliteter som tingen och individerna besitter och som tillsammans bestämmer deras individualitet.
- eidos
- eidos, hos Platon dels beteckning för tingens eviga och oföränderliga urbilder (idéerna), dels för arten (sorten eller klassen).
- eleatiska skolan
- elea´tiska skolan, riktning inom grekisk filosofi.
- element
- eleme´nt, (bestånds)del, komponent, enhet (ingående i en helhet).
- elementlära
- elementlära, föreställning i äldre filosofi att materien är sammansatt av vissa grundämnen, element.
- emanation
- emanation (lat. emana´tio 'utflöde', av ema´no 'flyta ut', 'strömma fram'), inom gnosticism och nyplatonism använd term som beskriver världens uppkomst ur "det Ena", alltings eviga, oföränderliga urgrund, genom en serie stegvisa "överflödanden".
- Empedokles
- Empe´dokles, ca 492 – ca 432 f.Kr., grekisk filosof från Akragas (nuvarande Agrigento) på Sicilien.
- enteleki
- enteleki´, inom filosofin term härstammande från Aristoteles, som vid beskrivningen av naturliga ändamålsstyrda processer använde den för att beteckna att tinget genom sin form eller natur redan i förväg "bär sitt mål inom sig" även om det ännu inte är förverkligat - så som t.ex. ett ekollon i sig bär ekens alla egenskaper.
- esse est percipi
- e´sse est pe´rcipi (lat.), 'att vara är att förnimmas'.
- essens
- essens, filosofisk term, skapad som motsvarighet till det aristoteliska ousia, vars ena huvudbetydelse missuppfattades i platonistisk riktning som beteckning för en för flera olika ting av samma slag ("art", "species") gemensam evig och oföränderlig urbild eller urform.
- essentialism
- essentialism, inom metafysiken uppfattningen att somliga av objektens egenskaper är essentiella (väsentliga) för objekten, medan andra egenskaper är tillfälliga.
