Bläddra:

askanierna

aska´nierna, tysk fursteätt från grevskapet Aschersleben; ätten var av betydelse från 1000-talet.

borggreve

borggreve, ursprungligen en tysk medeltida titel (ty. Burggraf) för centralmaktens ståthållare på slott i närheten av en större stad eller i en befäst stad.

Bornhöft

Bornhöft, Bornhöved, ort i Schleswig-Holstein, norra Tyskland, nära Lübeck; 3 650 inv. (2006).

Bouvines

Bouvines, ort i departementet Nord, nordvästra Frankrike 10 km sydöst om Lille; 800 inv. (2006).

Detmar

Detmar, slutet av 1300-talet, krönikör från Lübeck som skrev Lübecker Chronik.

fria städer

fria städer (ty. Freie Städte), benämning på ursprungliga, tyska biskopsstäder, i vissa fall städer under världsliga herrar, som under 1200- och 1300-talen tillkämpat sig självständighet.

furstedag

furstedag (ty. Fürstentag), sammankomst av tyska riksfurstar utanför riksdagen.

investiturstriden

investitu´rstriden, konflikt mellan påve och kejsare om kyrkliga ämbetstillsättningar.

jus reformandi

jus reforma´ndi (lat., 'rätt att reformera'), rätten för s.k. omedelbara riksständer i det Tysk-romerska riket att bestämma sina undersåtars religion.

kronvasall

kronvasall, inom det medeltida länsväsendet benämning på vasall som innehade ett län direkt under kronan.

kurfurste

kurfurste, furste i Tysk-romerska riket med rätt att deltaga i kungaval.

lantdag

lantdag (ty. Landtag), benämning på folkrepresentationerna i de nuv. tyska och österrikiska förbundsländerna samt historiskt också i vissa andra stater.

lantgreve

lantgreve (ty. Landgraf), furstetitel i det tysk-romerska riket.

mark

mark, medeltida territoriell term, ursprungligen benämning på gräns, under karolingerna på gränsland i Nordspanien, Bretagne och Friuli, vilka av försvarshänsyn stod under särskild förvaltning, först under praefecti, sedan under marchiones (markgrevar).

markgrevskap

markgrevskap, medeltida territoriell term.

obotriter

obotri´ter, obodriter, vendiskt folk i nuv. Schleswig-Holstein och Mecklenburg som under äldre medeltid organiserade ett furstendöme, på 1000- och 1100-talen tidvis omvandlat till kungarike.

Orlamünde

Orlamü´nde, stad i Thüringen, Tyskland; 1 700 inv. (1981).

pfalz

pfalz, i frankerriket och Tyskland under medeltiden benämning på byggnadskomplex som anlagts på kungen tillhörig mark, kungsgård.

pfalzgreve

pfalzgreve (lat. co´mes palati´nus eller pala´tii), från tidig medeltid hög kunglig ämbetsman på vissa pfalzar i de frankiska och tyska rikena.

Pommerellen

Pommere´llen, Pomerellen, Lillpommern, historiskt landskap vid Östersjön, väster om Wisłas nedre lopp i nuvarande Polen.

Pommern

Po´mmern, polska Pomorze, historisk preussisk provins vid Östersjön.

riksmedelbar

riksmedelbar, ty. reichsmittelbar, term använd om områden i det tysk-romerska riket, detsamma som mediat.

riksomedelbar

riksomedelbar, ty. reichsunmittelbar, immediat, term använd i det tysk-romerska riket om territorium eller person som lydde direkt under kejsaren och riket utan förmedling av en territorialfurste och därför hade rätt till riksdagsrepresentation.

riksriddare

riksriddare, ty. Reichsritter, lågadelsman i det tysk-romerska riket som var riksomedelbar, dock utan riksdagsrepresentation.

riksstäder

riksstäder, ty. Reichsstädte, i det tysk-romerska riket riksomedelbara städer i motsats till de under en landsherre lydande, riksmedelbara eller mediata städerna.

rimkrönika

rimkrönika, historisk framställning i bunden form, särskilt från medeltiden.

Romerska riket av tysk nation

Romerska riket av tysk nation, benämning på Tysk–romerska riket (962–1806); jfr Heliga romerska riket av tysk nation.

romersk kung

romersk kung, från ca 1400 i Tysk-romerska riket använd titel för den under en kejsares livstid utsedde efterträdaren.

sénéchal

sénéchal, medeltida titel, se seneschal.

seneschal

seneschal, fr. sénéchal, medeltida titel som i England och Tyskland bars av godsförvaltare i allmänhet men i Frankrike på 1000- och 1100-talen av rikets högste ämbetsman samt av höga ämbetsmän i feodallänen.

stamhertigdöme

stamhertigdöme, territoriell enhet inom tyska riket under äldre medeltid, svarande mot en folkstams utbredningsområde.

ståthållare

ståthållare, ämbetsmannatitel av tyskt ursprung, ursprungligen för furstemaktens främste företrädare inom ett territorium eller på en befäst plats.

Tysk-romerska riket

Tysk-romerska riket, Heliga romerska riket av tysk nation (tyska Heiliges römisches Reich deutscher Nation), benämning på det gamla tyska rike som grundades genom Otto I:s (den store) kejsarkröning 962 och upplöstes 1806, sedan Österrike 1804 blivit eget kejsardöme.

vender

ve´nder, benämning på de västslaver som under medeltiden bebodde området mellan Elbe och Saale i väster och Oder i öster, bl.a. obotriter (i nuv. Mecklenburg), liutizer och heveller (i nuv. Brandenburg), raner (på Rügen) och sorber; ursprungligen avsågs även polacker och tjecker.

österrikiska arvländerna

österrikiska arvländerna, habsburgska arvländerna, ett komplex av territorier som under senmedeltiden kom i huset Habsburgs ägo och bildade basen för dess maktställning i Tyskland och Europa.