- adelsvapen
- adelsvapen, heraldiskt vapen, tillhörande en adelsman.
- adosserande
- adosse´rande, heraldisk term med betydelsen "frånvänd".
- alliansvapen
- alliansvapen, heraldisk term: ett (adligt) äkta pars sammanställda vapen, antingen i form av en gemensam, kluven sköld eller, vanligare, med sköldarna placerade sida vid sida.
- allmän bild
- allmän bild, heraldisk term för figur tillhörande t.ex. djur- eller växtriket.
- anvapen
- anvapen, heraldisk term för en vapensköld som representerade en adlig persons anor.
- armes parlantes
- armes parlantes, heraldiska vapen med en bildframställning som hänsyftar på ättens namn.
- armorial
- armoria´l, vapenbok, vapenregister, vapenrulla, förteckning över heraldiska vapen med avbildningar och beskrivningar.
- balk
- balk, i heraldiken: häroldsbild i form av ett diagonalfält i en vapensköld.
- bastardsträng
- basta´rdsträng, heraldisk term för tecken angivande illegitim börd.
- begravningsvapen
- begravningsvapen, målad vapensköld i stort format, utskuren i trä och föreställande en avliden adelsmans personliga vapen.
- belagd
- belagd, heraldisk term.
- besant
- besa´nt, heraldisk benämning på en platt mindre rundel av guld eller silver, symboliserande mynt, i vidgad mening penningväsen.
- beströdd
- beströdd, heraldiskt uttryck.
- beväring
- beväring, beväpning, heraldisk term för klor, klövar, hovar, fenor, tungor, tänder, ögon, näbbar och kammar på djur i en vapensköld.
- biljett
- biljett, heraldisk term: en s.k. allmän bild i form av en liten rektangel, vanligen av silver.
- bitecken
- bitecken, heraldisk term för ett speciellt komplement till ett adelsvapen.
- bjälke
- bjälke, heraldisk term, en s.k. häroldsbild i form av ett horisontalfält i en vapensköld.
- blasonering
- blasonering, fackmässig beskrivning i ord av ett heraldiskt vapens innehåll och färgsättning, formulerad efter bestämda regler.
- blodsfana
- blodsfana, medeltida värdighetstecken för den tyske kejsarens vasaller vars färg anknöt till kejsarfanans traditionella purpur.
- blodsfana
- blodsfana, signalmedel inom romerska armén för att tillkännage förestående strid och order om högsta beredskap.
- borgerligt vapen
- borgerligt vapen kallas i heraldiken en ofrälse persons vapensköld med eventuella tillbehör.
- brisyr
- brisy´r, bitecken, heraldisk term för förändring genom tillägg till ett adelsvapen.
- burgundiskt kors
- burgundiskt kors, X-kors bildat av två röda kvistade grenar.
- bygelhjälm
- bygelhjälm, öppen hjälm med fem till nio lodrätt ställda byglar framför ansiktsöppningen.
- bygelkrona
- bygelkrona, inom heraldiken s.k. sluten krona med vanligen åtta upptill förenade byglar.
- bysantin
- bysanti´n, heraldisk benämning på en rundel av guld eller silver som symboliserar mynt (se besant).
- ceremoniellt vapen
- ceremoniellt vapen, även praktvapen, heraldisk benämning på en vapensköld som är speciellt utsmyckad för ceremoniellt bruk.
- chef
- chef, inom heraldiken benämning på den översta delen av en vapensköld; kallas även ginstam.
- courtoisie
- courtoisie, ridderlighet, höviskt uppträdande, artighet; inom heraldiken en hedersbevisning vid placering av vapensköldar i par.
- crest
- crest, heraldisk benämning på hjälmprydnad; denna brukas särskilt i England som sigillbild o.d. i stället för hela vapnet.
- Dalarna
- Dalarna, äldre form Dalarne, landskap i Mellansverige, det största och nordligaste i Svealand.
- Dalarnas län
- Dalarnas län, tidigare Kopparbergs län, län i nordvästra Svealand; 28 196 km2, 277 047 invånare (2011).
- damaskering
- damaskering, heraldisk benämning på ett ytmönster på en vapensköld.
- delad sköld
- delad sköld kallas inom heraldiken en vapensköld som på mitten skärs av en vågrät rak linje (skura) eller en våglinje (vågskura).
- devis
- devis, valspråk, motto.
- dexter
- de´xter, heraldiskt höger.
- dimidiation
- dimidiation innebär inom heraldiken att man förenar två vapensköldar genom att de klyvs, varefter främre halvan (= heraldiskt höger) av den ena förenas med bakre halvan (= heraldiskt vänster) av den andra.
- dubbelörn
- dubbelörn, heraldiskt fabeldjur i form av en stiliserad örn med utbredda (fläkta) vingar och två huvuden vända från varandra.
- emblem
- emblem (fr. emblème, av grek. e´mblēma 'inlagt arbete' m.m., till emba´llō, eg.: 'kasta in'), märke med symbolisk funktion.
- enhörning
- enhörning, fabeldjur i gestalt av en häst med klövar och lejonsvans samt ett långt, rakt, vanligen spiralvridet horn mitt i pannan.
- esse, non videri
- e´sse, non vide´ri (lat.), 'vara, inte synas', valspråk för Fredrik II (den store) av Preussen.
- fabeldjur
- fabeldjur, benämning på dels sådana djur med övernaturliga egenskaper som uppträder i traditionella sagor och sägner, t.ex. bäckahästen, dels och framför allt de motsvarande djurgestalter som figurerar i äldre konst, litteratur och lärd tradition.
- Fluctuat nec mergitur
- Flu´ctuat nec me´rgitur (lat., 'Det gungar men sjunker inte'), devis under Paris stadsvapen.
- fläkt örn
- fläkt örn, bild av en örn, utformad på ett sätt som är vanligt inom heraldiken.
- folkungalejonet
- folkungalejonet, Folkungaättens vapenbild, bestående av ett upprest krönt lejon, i vapenskölden ställt över tre ginbalksvis (diagonalt från heraldiskt vänster) gående strömmar.
- fransk lilja
- fransk lilja, fr. fleur de lis, heraldisk s.k. allmän bild med en uppåtriktad triangelformad spets mellan två nedåtböjda blomblad, nedtill sammanhållna av en ring.
- David Friefeldt
- Friefeldt, David, 1889-1978, heraldisk konstnär.
