1–50 av 97 träffar 1 2
- abbreviatur
- abbreviatur, inom paleografin (läran om skriftens utveckling) symbol eller tecken som ersätter delar av ett ord som förkortats.
- anfang
- anfa´ng, initial, begynnelsebokstav, oftast versal, som görs större än texten i övrigt och ibland är speciellt utsmyckad.
- anglosaxisk skrift
- anglosaxisk skrift, inom paleografin en äldre benämning på den skrift som från tidig medeltid användes i bl.a. England.
- bastardskrift
- basta´rdskrift, hybridskrift, i den latinska paleografin benämning på en skrifttyp av blandkaraktär.
- beneventansk skrift
- beneventa´nsk skrift, i den latinska paleografin benämning på en skrift, huvudsakligen bokskrift, av rund karaktär och med kursivskrift som grund.
- bokskrift
- bokskrift, typ av handskrift, använd under antiken och medeltiden främst för utskrift av böcker; inom paleografin benämning på en skrift som, i en viss motsats mot bruksskrift, "handstil", strävar efter regelbundenhet, fasthet i formen, klar läslighet och representation.
- boustrofedon
- boustrofedo´n, arkaiskt skrivsätt, se bustrofedon.
- bustrofedon
- bustrofedo´n, skrivning eller ristning vid vilken varannan rad går från vänster till höger och varannan från höger till vänster (som vid plöjning).
- cippus
- ci´ppus, upprättstående sten, vanligen cirkelformig eller kvadratisk i snittet och avsmalnande uppåt.
- codex
- codex, pluralis codices, betydde ursprungligen 'träkloss' men kom senare att användas i betydelsen 'handskrift', 'bok', 'lagsamling' m.m.
- codicologi
- codicologi, läran om handskrivna böcker, se kodikologi.
- Deir Alla
- Deir Alla, plats i Jordandalen på östra sidan av floden.
- diplomskrift
- diplomskrift, skrift använd under antiken och medeltiden, bl.a. vid utställande av diplom (officiella urkunder).
- diptyk
- dipty´k en under antiken förekommande hopfällbar skrivtavla, bestående av två plattor, på ena sidan belagda med vax varpå man skrev med en griffel av ben eller metall.
- Dödahavsrullarna
- Dödahavsrullarna, ibland kallade Qumarantexterna, sammanfattande benämning på de handskrifter som sedan 1947 påträffats i trakten av Qumran vid Döda havets nordvästra strand.
- epigrafik
- epigrafi´k, inskriftsforskning, den vetenskapsgren som har inskrifter, deras läsning, tolkning och publicering, som sitt verksamhetsfält.
- Esna
- E´sna, stad i Egypten, ca 150 km n. om Assuan, under ptolemeisk och romersk tid benämnd Lato´polis.
- fjäderpenna
- fjäderpenna, skrivdon av ving- eller stjärtfjädrar, vanligen av gås.
- fraktur
- fraktur, ursprungligen en kansliskrift framvuxen under 1400-talet.
- fyrlinjeskrift
- fyrlinjeskrift, skrift som kan inpassas i ett fyrlinjeschema.
- förkortning
- förkortning, inom paleografin, se abbreviatur.
- gitterskrift
- gitterskrift, en förlängd och vertikalt sammanpressad skrift som förekommer i urkunder utställda av världsliga och senare även av andliga dignitärer från tidig medeltid och framåt; den används för den inledande raden (med utställarens namn och titel) och stundom i mindre utpräglad form även som slutskrift.
- gotisk skrift
- gotisk skrift, gotiskans skrift, se gotiska.
- gotisk skrift
- gotisk skrift, benämning på den skrift som skrevs i hela det latinska europeiska kulturområdet under medeltiden ungefär från mitten av 1100-talet och framåt.
- griffel
- griffel, instrument för skrivande.
- halvkursiv
- halvkursiv, inom paleografin generell beteckning för kursivskrift (bruksskrift) som genom en viss normalisering och minskning av antalet ligaturer fått status av bokskrift, i regel för enklare handskrifter avsedda som bruksexemplar.
- halvuncialskrift
- halvuncialskrift, senantikens sista bokskrift.
- humanistskrift
- humanistskrift, humaniststil, den av italienska humanister skapade skrift som från slutet av 1300-talet efter hand ersatte högmedeltidens gotiska skrift, först på bokområdet, sedan även som bruks- och kansliskrift.
- hybridskrift
- hybridskrift, detsamma som bastardskrift.
- insulär skrift
- insulä´r skrift, övergripande benämning på den skrift som skrevs på de brittiska öarna från (troligen) 400-talet fram till 900-talet och delvis under ytterligare några århundraden.
- interpunktionstecken
- interpunktionstecken, diakritiska tecken, inom paleografin tecken som i senantika och medeltida handskrifter huvudsakligen tjänade till att avgränsa satser eller delar av satser; de angav ursprungligen retorisk pausering.
- italiensk halvkursiv
- italiensk halvkursiv, benämning på den till bokskrift stiliserade kursivskrift som skrevs i mellersta och norra Italien på 700-talet och kanske under en del av 600-talet och som efter hand undanträngde uncial- och halvuncialskrifterna; den ersattes i sin tur av den karolingiska minuskeln.
- juridiskt förkortningssystem
- juri´diskt förkortningssystem, inom paleografin detsamma som notae iuris.
- Kanoposdekretet
- Kanoposdekretet, benämning på en hellenistisk proklamation på två inskriftstavlor från 238 f.Kr., påträffade i Tanis i Egypten 1866.
- kansliskrift
- kansliskrift. På den latinska skriftens område fanns vid sidan av bruksskriften (kursivskriften) och bokskriften alltid kansliskrifter, som skapats genom stilisering av kursivskrift.
- kapitalskrift
- kapitalskrift, inom den latinska paleografin beteckning för en skrift som består av "stora bokstäver" (majuskler).
- karolingisk skrift
- karolingisk skrift, bok- och i någon mån urkundsskrift som brukades i det latinska kulturområdet från ca 800 till omkring mitten av 1100-talet och som ersatte de tidigmedeltida skrifter som tidigare var i bruk.
- klassisk kapitalskrift
- klassisk kapitalskrift, capita´lis ru´stica, romarnas första och länge enda bokskrift.
- kodikologi
- kodikologi, codicologi, handskriftskunskap (ty. Handschriftenkunde), den alltmer accepterade benämningen på den vetenskapsgren som studerar den handskrivna boken, handskriften (codex), ur alla aspekter och i alla detaljer.
- kontraktion
- kontraktion, sammandragning; inom paleografin beteckning för viss typ av förkortning.
- kurialskrift
- kuria´lskrift, skrift som skrevs vid kurior.
- kurrentskrift
- kurre´ntskrift, äldre, numera ej använd term för kursivskrift.
- kursivskrift
- kursivskrift, tidigare kurrentskrift, inom paleografin beteckning för den löpande, vanligast åt höger lutande skrift som var bruksskriftens snabbaste och samtidigt mest extrema uttrycksform.
- kvadratisk kapitalskrift
- kvadratisk kapitalskrift, capita´lis quadra´ta, paleografisk term som kan beteckna dels de romerska monumentalinskrifternas stora bokstäver, dels en sen (ca 500 e.Kr.) imitation av dessa (även kallad capitalis elegans), som föreligger i den berömda Vergilius Augusteus och ytterligare en Vergilius-handskrift.
- latinsk skrift
- latinsk skrift, benämning på den skrift som användes i romarriket, romersk skrift, se paleografi.
- lettre parisienne
- lettre parisienne, littera parisiensis, fransk universitetsskrift, som användes för läroböcker vid det 1215 grundade universitetet i Paris.
- ligatur
- ligatu´r, inom paleografin beteckning för sammanbindande av bokstäver i löpande skrift.
- majuskelskrift
- majuskelskrift, inom paleografin beteckning för en skrift, i princip bokskrift eller därmed jämställbar skrift, som väsentligen består av stora bokstäver, majuskler, och därför kan infogas mellan två parallella linjer ("tvålinjeskrift").
- Marmor Parium
- Ma´rmor Pa´rium, grekisk inskrift från 200-talet f.Kr., påträffad på ön Paros.
