13 träffar
- arier
- a´rier, den egna benämningen på de folk som talar indoiranska språk, den östliga grenen av de indoeuropeiska språken.
- arya
- arya, ārya, forntida folkgrupper i Indien och Iran, som talade varandra närstående indoeuropeiska språk, se arier.
- forntid
- forntid, (sedan länge) förfluten tid; i svensk historia och arkeologi tiden från människans invandring till kristendomens införande på 1000-talet alternativt införandet av skriftkultur.
- indoeuropéer
- indoeuropéer, samlingsbenämning på talare av indoeuropeiska språk i historisk tid, men även på förhistoriska populationer som använde mindre differentierat eller gemensamt indoeuropeiskt språk, rekonstruerat genom jämförande språkforskning.
- iranier
- ira´nier, iraner, invånare i Iran, i synnerhet benämning på den persisktalande etniska majoriteten i nuvarande Iran (där de utgör 65 % av befolkningen), liksom på de indoeuropeiska grupper (avestiska airya 'ädlingar') som från andra årtusendet f.Kr. successivt utbredde sig i landet.
- järn
- järn, metalliskt grundämne, övergångsmetall i periodiska systemets grupp 8, känt sedan forntiden och den tekniskt och ekonomiskt viktigaste av alla metaller.
- konungarnas konung
- konungarnas konung, historisk härskartitel framför allt använd i det forntida Mesopotamien och Iran, i Nya Testamentet ett epitet för Kristus (Första Timotheosbrevet 6:15, Upp. 17:14), liksom titeln "herrarnas herre" för Gud i Gamla Testamentet (5 Mos. 10:17, Ps. 163:3).
- korsfästelse
- korsfästelse, antikt dödsstraff som troligen uppfanns av perserna men som snart förekom bland många folk; så t.ex. skall Alexander Janneus (judisk kung 103–76 f.Kr.) ha korsfäst 800 rebeller.
- Sana
- Sana, Ṣana˙āū, huvudstad i Yemen; 2,1 miljoner invånare (2010).
- sjöfolken
- sjöfolken, i egyptiska texter från 1200-talet f.Kr. samlingsbenämning på en grupp norröna folk.
- stadsstat
- stadsstat, stad som med sitt omgivande territorium utgör en självständig stat.
- stam
- stam, en på släktskapsmässiga, kulturella eller språkliga grunder urskiljbar folkgrupp i vissa samhällen, ofta med eget territorium.
- tokharer
- tokharer, benämning på folk som talade de utdöda indoeuropeiska språken tokhariska A och B (se tokhariska).
