Bläddra:

1–50 av 197 träffar 1 2 3 4

Agathias
Aga´thias, ca 530–ca 580, bysantinsk epigramdiktare och historieskrivare, verksam som advokat i Konstantinopel.
Aleppo
Ale´ppo, arabiska Ḥalab, turkiska Halep, stad i nordvästra Syrien; 1,8 miljoner invånare (2010).
Alexander från Tralles
Alexander från Tralles, 525–605, läkare och lärare i medicin, efter vidsträckta resor verksam i Rom.
Alexios I Komnenos
Ale´xios I Komne´nos (grekiska Komnēno´s), f. ca 1050, d. 1118, bysantinsk kejsare från 1081.
Amorium
Amorium, Amorion, forntida stad i Mindre Asien, i nuv. Turkiet.
Anastasius I
Anasta´sius I, född ca 431, död 518, östromersk kejsare 491–518.
Anna Komnena
Anna Komne´na, (grekiska Komnē´nē), född 1083, död ca 1153, bysantinsk prinsessa och historieskrivare.
Antakya
Antakya, antikens Antiochia, stad i södra Turkiet, vid floden Orontes; 212 700 invånare (2010).
Antalya
Antalya, antikens Attalia, hamnstad i sydvästra Turkiet; 809 400 invånare (2010), i stadsregionen 1,1 miljoner.
Athen
Athen, Aten, grekiska Athē´nai, nygrekiska Athinai, huvudstad och största stad i Grekland; 704 500 invånare (2008), med förorter 3,2 miljoner invånare.
Athos
Athos (grekiska A´thōs), den östra landtungan på halvön Chalkidike i norra Grekland, även kallad "Det heliga berget" (grekiska Ha´gion o´ros).
Basileios I
Basileios I, grek. Basi´leios, d. 886, bysantinsk kejsare 867–86, grundare av den s.k. makedoniska dynastin (867–1056).
Basileios II
Basileios II, grek. Basi´leios, 958–1025, bysantinsk kejsare 976–1025.
Belisarius
Belisa´rius, f. ca 505, d. 565, östromersk fältherre, kejsar Justinianus I:s främste general.
bildstriden
bildstriden, teologisk konflikt i Bysans under 700- och 800-talen.
Bulgarien
Bulgarien, stat på östra Balkanhalvön i sydöstra Europa; 110 994 km2, 7,6 miljoner invånare (2008).
Bysans
By´sans, svensk namnform dels för den grekiska staden Byzantion, dels för Bysantinska riket.
bysantinologi
bysantinologi´, det vetenskapliga utforskandet av Bysantinska rikets historia, religiösa förhållanden, konst och litteratur.
bysantinska mynt
bysanti´nska mynt, mynt med anknytning till Bysantinska riket.
Bysantinska riket
Bysanti´nska riket, senantik och medeltida statsbildning med tyngdpunkt i östra medelhavsområdet.
bysantinsk arkitektur
bysanti´nsk arkitektur skapades i Bysantinska riket utifrån romersk och syrisk tradition och fick en karakteristisk prägel genom byggnadssätt, rumstyper och detaljer.
bysantinsk konst
bysanti´nsk konst, den konst som utvecklades i Bysantinska riket fr.o.m. kejsar Justinianus I (527–565).
bysantinsk litteratur
bysanti´nsk litteratur, litteratur på grekiska från den bysantinska epoken (ca 330–1453).
bysantinsk liturgi
bysanti´nsk liturgi, den i ortodoxa kyrkor mest utbredda gudstjänstformen; den förekommer även i unierade kyrkor.
bysantinsk musik
bysanti´nsk musik, benämning på den musik som användes i Bysantinska riket från 300-talet till rikets fall 1453 eller (i allmänhet) på dess kyrkosång, vilken fortlevt inom de ortodoxa kyrkorna, särskilt det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel.
Byzans
By´zans, svensk namnform (vid sidan av Bysans) dels för Byzantion, dels för Bysantinska riket.
caesareopapism
caesareopapism, "kejsarpåvedöme", vanlig beteckning för den kyrkliga situationen i Bysantinska riket och senare i Ryssland, där kejsaren (med vissa restriktioner) utövade den högsta kyrkliga makten.
Chios
Chios, ö i Grekland, belägen i Egeiska havet, 8 km från Turkiets kust, vid inloppet till Izmirbukten; 843 km2, 51 300 invånare (2010).
Mikael Choniates
Chonia´tes, Mikael, ca 1138–1222, bysantinsk författare, ärkebiskop av Athen 1182–1204; bror till Niketas Choniates.
Niketas Choniates
Chonia´tes, Niketas, f. 1155 eller 1157, d. 1217, bysantinsk ämbetsman och författare; bror till Mikael Choniates.
Manuel Chrysoloras
Chrysolo´ras, Manuel, f. ca 1350, d. 1415, bysantinsk diplomat och humanist.
Codex Justinianus
Codex Justinia´nus, den samling av kejserliga författningar, konstitutioner, som den östromerske kejsaren Justinianus lät sammanställa 529 som en del av det större lagverket Corpus juris civilis.
Cypern
Cy´pern, ö i nordöstra Medelhavet; 9 251 km2, 1,1 miljoner invånare (2009).
Damaskios
Dama´skios, f. mellan 458 och 479 e.Kr., d. efter 533, grekisk nyplatonsk filosof, den siste föreståndaren för Akademien i Athen.
despot
despot, i nutida språkbruk (nyckfull) envåldshärskare, tyrann.
despotat
despotat, autonom bysantinsk provins ledd av en despot.
Digenis Akritas
Digenis Akritas, bysantinsk hjältedikt, bevarad i sex såväl språkligt som innehållsligt varierande versioner, av vilka den äldsta torde ha nedskrivits ca 1100 (svensk övers. av Sigfrid Lindstam 1940).
Edirne
Edirne, tidigare Adrianopel, huvudstad i provinsen med samma namn, Turkiet; 146 600 invånare (2010).
epark
epa´rk, antik ämbetstitel, fr.o.m. 359 e.Kr. särskilt benämning på stadsprefekten i Konstantinopel, en motsvarighet till Roms praefectus urbi.
eparki
eparki´, område lydande under en epark, under senantiken benämning dels på en underavdelning av en dieces i det östromerska riket, dels på en östromersk kyrkoprovins.
Epirus
Epi´rus, grek. E´peiros ('fastland'), nygrek. I´piros, område i södra Albanien och nordvästra Grekland, mellan Vlorësviken och Artabukten.
eunuck
eunuck, eg. 'sovrumstjänare', av eunē´ 'bädd'), medicinskt sett en vuxen man med bristfällig testikelfunktion och låg testosteronkoncentration i blodet sedan barndomen.
Eustathios av Thessaloniki
Eusta´thios av Thessaloniki, f. ca 1115, d. 1195, bysantinsk kyrkoman, filolog och författare. Efter att ha gjort karriär i Konstantinopel, där han först tjänstgjorde som kyrklig administratör i olika befattningar, sedan som lärare i vältalighet, verkade E. som ärkebiskop i Thessaloniki (från ca 1179).
exark
exa´rk, titel för ledarna för de båda exarkat - bysantinska förvaltningsområden - i Nordafrika och Italien som upprättades mot slutet av 500-talet och bestod till ca 700 resp. 751.
Fokas
Fokas, d. 610, östromersk kejsare 602-610.
Fotios
Fotios, ca 820–ca 895, patriark av Konstantinopel 858–867 och 877–886.
Gaeta
Gae´ta, stad i provinsen Latina i regionen Lazio, mellersta Italien; 21 300 invånare (2010).
geoponiker
geoponiker (grek. Geōponika´, av geōpo´nos 'jordbrukare'), bysantinsk excerptsamling från 900-talet av ett trettiotal antika jordbruksförfattare.
Gregorios Palamas
Gregorios Pala´mas, 1296–1359, bysantinsk teolog, helgon.
grekisk eld
grekisk eld, bysantinskt vapen särskilt avsett för sjöstrid, se brandstridsmedel.

« föregående | nästa » 1 2 3 4

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö