1–50 av 64 träffar 1 2
- Aelfgifu
- Aelfgifu, i Norden kallad Alfiva, Knut den stores engelska frilla, mor till hans söner Sven och Harald (Harfot).
- Agnefit
- Agnefit, Agnafit, hos Snorre Sturlasson m.fl. isländska författare benämning på en plats vid Mälarens utlopp, vartill knyts två händelser.
- Aldeigjuborg
- Aldeigjubo´rg, det nordiska namnet på den vikingatida-medeltida ryska staden Staraja Ladoga.
- Ales stenar
- A´les stenar, Sveriges största bevarade skeppssättning, belägen på åsen norr om Kåseberga i Valleberga, sydöstra Skåne, använd från slutet av stenåldern till järnåldern.
- Ansgar
- Ansgar, född 801, död 3 februari 865, missionär, "Nordens apostel"; helgon.
- Chlochilaichus
- Chlochilaichus, skandinavisk hövding som på 500-talet ledde ett krigståg sjövägen till frankerriket.
- Clontarf
- Clontarf, tidigare kustby på östra Irland, numera en nordlig stadsdel i Dublin.
- Danelagen
- Da´nelagen, engelska Danelaw, fornengelska Denelagu, den del av norra och östra England där dansk lag och sedvänja rådde som en följd av den nordiska, främst danska, erövringen och invandringen under vikingatiden.
- Gardar Svavarsson
- Gardar Svavarsson (isl. Garðarr Svávarsson), 800-talet, svensk viking, som enligt traditionen, bl.a. förmedlad i Hauksbók från 1300-talet, var den förste som upptäckte Island.
- Hasting
- Ha´sting, 800-talet, nordisk viking som nämns i västeuropeiska, ej nordiska, källor.
- Helge å
- Helge å´, Helgeå, Helgeån, 190 km lång å som avvattnar en del av småländska höglandet och n.ö. Skåne (totalt 4 775 km2).
- Herjolfsnæs
- Herjolfsnæs, medeltida handelsplats vid nuv. Ikigait i s.v. Grönland.
- hillevioner
- hillevio´ner, enligt Plinius d.ä. benämning på Skandinaviens invånare.
- hird
- hird, benämning på ett följe av fria krigare som genom frivillig trohetsed hade anslutit sig till en kung eller en annan mäktig man.
- huskarl
- huskarl, benämning i Norden under vikingatid och äldre medeltid på en fri man som stod i ett frivilligt tjänsteförhållande till en annan man och ingick i dennes hushåll.
- Hygelac
- Hy´gelac, enligt Beowulf kung över geaterna, morbror till hjälten Beowulf och ledare för ett plundringståg mot friser och franker, under vilket han stupade.
- hyperboréer
- hyperboréer, i grekisk myt Apollondyrkare som levde i sol och överflöd bortom Boreas, nordanvinden.
- Igor
- I´gor, född ca 877, död 945, varjagisk storfurste i Kiev 912–945.
- Ingvar
- Ingvar, vikingaledare, se Ingvar den vittfarne.
- Ingvar den vittfarne
- Ingvar den vittfarne, vikingaledare under första hälften av 1000-talet.
- jarl
- jarl, nordisk titel under vikingatid och äldre medeltid.
- Leif Eriksson
- Leif Eriksson (isländska Leifr Eiríksson), död under 1000-talets förra hälft, enligt huvudtraditionen i den isländska medeltidslitteraturen Amerikas upptäckare, son till Erik Röde.
- normander
- norma´nder, normanner, invånare i Normandie, särskilt de franska vikingaättlingar som under högmedeltiden upprättade starka, centraliserade riken.
- Ottar Vendelkråka
- Ottar Vendelkråka, kung av Ynglingaätten, vars historiska existens är ytterst osäker.
- Ragnar Lodbrok
- Ragnar Lodbrok (isländska Ragnar Loðbrók), nordisk viking, titelperson i Ragnar Lodbroks saga.
- Ragnvald Jarl
- Ragnvald Jarl, västgötsk storman, se Ragnvald Ulfsson.
- Ragnvald Ulfsson
- Ragnvald Ulfsson, (Ragnvald Jarl), jarl i Västergötland i början av 1000-talet.
- Rollo
- Rollo, Gånge-Rolf, d. ca 930, skandinavisk vikingahövding som efter plundringar i England, Friesland och Frankrike i början av 900-talet (troligen 911) erhöll områden i n.v. Frankrike av Karl III (den enfaldige).
- Rurik
- Ru´rik (ry. Rjurik), d. troligen 879, legendomspunnen vikingahövding och varjagfurste som ansetts vara grundare av Ryssland och den fursteätt som styrde landet till 1598.
- Sigrid Storråda
- Sigrid Storråda, nordisk drottninggestalt omnämnd i isländska källor och hos Saxo.
- Sigtrygg
- Si´gtrygg (danska Sigtryg), dansk vikingakung som i början av 900-talet härskade i Hedebytrakten, där han är omnämnd på två runstenar.
- Sigurd Ring
- Sigurd Ring, nordisk sagokung, systerson till Harald Hildetand, som satte honom till kung över svearna och som han skall ha besegrat i Bråvallaslaget.
- Sigvald Jarl
- Sigvald Jarl, enligt isländsk tradition hövding för jomsvikingarna, besegrad av jarlen Håkon Sigurdsson vid Hjörungavåg ca 986 och genom svek medskyldig till Olav I Tryggvasons fall i slaget vid Svolder omkring 1000.
- Staraja Ladoga
- Staraja Ladoga, fram till 1704 Ladoga, historisk stad vid Volchov ca 10 km s. om sjön Ladoga, Ryssland.
- Starkad
- Starkad, under senmedeltiden även kallad Starkodder, fornnordisk sagohjälte.
- Starkodder
- Starkodder, annat namn på den fornnordiske sagohjälten Starkad.
- Svolder
- Svo´lder, skådeplats för ett legendomspunnet sjöslag ca år 1000, omnämnt i isländsk skalde- och sagadiktning; mest känd är Snorre Sturlassons skildring i Heimskringla.
- Särkland
- Särkland, fornnordisk samlingsbenämning på de muslimska länderna.
- thegn
- thegn, anglosaxisk och nordisk titel.
- Thule
- Thu´le (lat., grek. Thoulē), en av den grekiske geografen Pytheas (300-talet f.Kr.) omtalad ö sex dagsresor norr om Britannia, av senare forskning identifierad med bl.a. Island, Shetlandsöarna och Norge.
- Torgny lagman
- Torgny lagman, en i Snorre Sturlassons "Heimskringla" omtalad lagman för Tiundaland ca 1000.
- torshammare
- torshammare, avbildning av den fornnordiske guden Tors vapen Mjölner.
- Trelleborg
- Trellebo´rg, centralort (stad) i Trelleborgs kommun, Skåne (Skåne län), 30 km sydöst om Malmö; 28 290 invånare (2011).
- Trelleborg
- Trelleborg, befästningsanläggning uppförd ca 980 på ett näs mellan två åar vid Slagelse på västra Själland, Danmark.
- Truso
- Tru´so, historisk ort vid Östersjön, i sjöfararen Wulfstans krönika från 800-talet placerad vid sydkusten "sju dygns seglats från Hedeby".
- träldom
- träldom, benämning på det slaveri som fanns i Norden fram till äldre medeltid.
- Ultima Thule
- U´ltima Thu´le (lat., 'Yttersta Thule'), i diktverket "Georgica" av Vergilius poetisk benämning på kejsar Augustus förmodade nordligaste inflytelsesfär, i överförd bemärkelse senare ofta använd om Skandinavien.
- vapentag
- vapentag, vapentak, nordisk sedvänja (särskilt i Danmark och Norge) enligt vilken tingsmenigheten bekräftade ett beslut genom att gripa sina vapen och eventuellt skramla med dem.
