1–50 av 10,534 träffar 1 2 3 4 ... 211
- Abaddon
- Abaddon, namnet på "avgrundens ängel" enligt Uppenbarelseboken 9:11.
- Pierre Abaelard
- Abaelard (Abailard, Abélard), Pierre, latiniserat namn Petrus Abaela´rdus, f. 1079, d. 21 april 1142, fransk filosof, teolog och poet, grundare av en skola i Paris som blev ett av förstadierna till universitetet där.
- Pierre Abailard
- Abailard, Pierre, fransk filosof, teolog och poet, se Abaelard.
- abaton
- a´baton, under antiken beteckning för ön Bige nära Phile vid Aswan i Egypten.
- abaton
- a´baton, det allraheligaste i grekisk-ortodoxa kyrkor.
- abba
- a´bba, det ord som Jesus använde som tilltal till Gud (t.ex. Mark. 14:36, jfr Romarbrevet 8:15 och Gal. 4:6).
- Jacques Abbadie
- Abbadie, Jacques, född ca 1654, död 1727, fransk reformert teolog.
- Abbaye
- Abbaye, Abaye, född ca 280, död 339, judisk lärd (amora), ledare för akademin i Pumbedita, Babylonien (ca 333–39).
- abbé
- abbé, i nutida franska titel för katolska präster som inte tillhör någon orden (sekularpräster).
- abbedissa
- abbedi´ssa, föreståndarinna för kvinnligt benediktin-, cisterciens-, kartusian-, birgittin- eller klarisskloster.
- Abbé Pierre
- Abbé Pierre (eg. Henri Grouès), 1912–2007, fransk katolsk präst, grundare av Emmausrörelsen.
- abbot
- abbot, föreståndare för ett benediktin-, kartusian- eller cistercienskloster.
- abbotsdöme
- abbotsdöme, beteckning för vissa kloster som från karolingisk tid fick feodala rättigheter över sitt godsinnehav, vilka inbegrep rättslig immunitet.
- abbotsdöme
- abbotsdöme, abbotsstift, en stiftsliknande organisation där flera församlingar är underställda en abbot på samma sätt som en biskop.
- abbotsstift
- abbotsstift, detsamma som abbotsdöme.
- abd
- abd, ˙abd, används ofta som förled i muslimska namn, t.ex. Abd Allah, "Guds tjänare".
- Abd al-Qadir al-Jilani
- Abd al-Qa´dir al-Jila´ni (˙Abd al-Qādir al-Jīlānī), 1077/78–1166, islamisk förkunnare, rättslärd av den hanbalitiska skolan, grundare av Qadiriya-orden inom sufismen.
- Muhammad Abduh
- A´bduh, Muhammad, arabiska Muḥammad ˙Abduh, 1849–1905, islamisk reformator och publicist, rektor för al-Azhar i Kairo, lärjunge till Jamal ad-Din al-Afghani.
- Abdul Baha
- Abdul Baha´ (Abd al-Bahāū, 'Den Gudomliga Ärans Tjänare'), eg. Abbas, 1844–1921, den äldste av den persiske religionsstiftaren Bahaullahs söner.
- Abel
- Abel, enligt Första Moseboken 4:2–16 Adams och Evas andre son, yngre bror till Kain.
- Pierre Abélard
- Abélard, Pierre, fransk filosof, teolog och poet, se Abaelard.
- Abgar
- A´bgar, med tillnamnet Ukkama 'den svarte', kung (Abgar V) av Osrhoene (i Mesopotamien) på Jesu tid.
- Abhidhammapitaka
- Abhidha´mmapi´taka, Abhidhamma Piṭaka (pali), den tredje av de "tre korgarna", theravadabuddhismens kanoniska text.
- Abhidharmakosha
- Abhidha´rmako´sha, Abhidharmakośa, ett verk, författat av den buddhistiske filosofen Vasubandhu, som verkade i nordligaste Indien någon gång under 300–500-talen e.Kr.
- abhisheka
- abhishe´ka, abhiṣeka, ceremoniell invigning till kungavärdigheten i äldre indisk kultur.
- Abild
- A´bild, f.d. församling i Falkenbergs kommun, Halland (Hallands län).
- Abimelek
- Abimelek, kanaaneisk kung, omtalad i Första Moseboken 20–21 och 26.
- Abimelek
- Abimelek, israelitisk småkung, vars hänsynslösa handlingar skildras i Domarboken 9–10.
- ablution
- ablution, liturgiskt bruk, bl.a. i katolska kyrkan, varvid prästen efter kommunionen sköljer nattvardskärlen och fingrarna som kommit i beröring med de invigda elementen.
- Abner
- A´bner, kung Sauls arméchef, vars bedrifter och öden omtalas bl.a. i Första Samuelsboken 17 och 26 samt Andra Samuelsboken 2–3.
- Abraham
- Abraham, Abram, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).
- Abraham Angermannus
- Abraham Angerma´nnus (Abrahamus Andreae Angermannus), född ca 1540, död 1608, ärkebiskop.
- Abrahamsapokalypsen
- Abrahamsapokalypsen, judisk skrift från tiden efter Jerusalems förstöring 70 e.Kr., bevarad endast i kyrkoslavisk översättning.
- Abrahams testamente
- Abrahams testamente, judisk skrift.
- Abrahamus Andreae Angermannus
- Abrahamus Andreae Angermannus, ärkebiskop, se Abraham Angermannus.
- abrenuntiation
- abrenuntiation, den avsvärjelse av djävulen som inleder dopritualet inom många äldre kyrkosamfund, tidigare också i Svenska kyrkan.
- Absalom
- A´bsalom, ca 1000 f.Kr., son till kung David.
- Absalon
- A´bsalon, född ca 1128, död 21 mars 1201, dansk kyrkoman och statsman av den själländska ätten Hvide, biskop av Roskilde 1158–91 och ärkebiskop av Lund från 1178.
- absid
- absi´d, ett halvrunt eller mångsidigt rum, vanligen övertäckt med en halvkupol, som avslutar altarrummet i de flesta medeltida kyrkobyggnader.
- absolution
- absolution, tillsägelse om syndernas förlåtelse vid bikt eller allmänt skriftermål; se avlösning.
- absurd
- absurd, orimlig, meningslös, förnuftsvidrig, löjlig.
- Abu Bakr
- Abu Ba´kr (Abū Bakr ˙Abd Allāh), kallad as-Siddiq ('den trofaste'), född ca 573, död 634, den förste kalifen.
- Abu Hanifa
- Abu Hanifa (Abū Ḥanīfa an-Nu˙mān), 699–767, islamisk teolog och jurist, grundare av den hanafitiska rättsskolan.
