1–50 av 78 träffar 1 2
- Amaterasu
- Amaterasu, "Solgudinnan", den japanska shintoismens främsta gudom.
- bon
- bon, o-bon, urabon, japansk buddhistisk familjehögtid, som firas 13–16 juli eller i augusti; förfädernas andar välkomnas i hemmet vid högtidens början och återsänds till den andra sidan vid dess slut.
- bushido
- bushido, bushidō, den krigarideologi som växte fram i Japan under den tid då samurajklassen styrde landet (från 1100-talets slut till 1868).
- chien-ai
- chien-ai, den allomfattande kärlek som den kinesiske filosofen Mo Zi förespråkar, se jian'ai.
- Chuang Tzu
- Chuang Tzu, kinesisk filosof, se Zhuang Zhou.
- dao
- dao, tao, grundläggande begrepp i kinesiskt tänkande från tidig klassisk tid till våra dagar.
- Daodejing
- Daodejing, Tao Teh Ching, "Boken om Vägen och dess kraft", klassiskt kinesiskt verk, omfattande omkring 5 000 tecken i 81 korta avsnitt, av vilka ungefär hälften är rimmade.
- daoism
- daoism, taoism, läran om "Vägen", i vid mening all traditionell kinesisk religion och filosofi men dessutom en bestämd religion, den enda "högre religion" som uppstått i Kina.
- Dogen
- Dogen (Dōgen; även Jōyō Daishi eller Kigen Dōgen), 1200-53, japansk buddhistmunk.
- Dong Zhongshu
- Dong Zhongshu, Tung Chung-shu, 170-90 f.Kr., kinesisk ämbetsman och filosof av den s.k. nya textens skola under Handynastin.
- Fuji
- Fuji, Fujiyama, japanska Fuji-san, Japans högsta berg, 3 776 m ö.h., beläget på Honshu, 100 km sydväst om Tokyo.
- Guan Di
- Guan Di, Kuan Ti, krigets gud i kinesisk folkreligion.
- Hachiman
- Hachiman, krigsguden i den japanska historien, ofta benämnd Hachiman Daibosatsu ('Stora bodhisattva H.') sedan den ursprungliga shinto-traditionen gått samman med buddhismen.
- haiden
- haiden ('hallen för tillbedjan'), vid sidan om honden ('huvudhallen') den viktigaste byggnaden i en shintohelgedom.
- Himlens tempel
- Himlens tempel, eg. Himlens altare, tempel i sydöstra Peking omfattande tre huvudbyggnader uppförda längs en nord–sydlig axel: Salen för bön om goda skördar i norr, Kejserliga himlavalvet i centrum och Runda kullens altare i söder.
- honden
- honden, en av en japansk shintohelgedoms huvudbyggnader, där "gudakroppen" (shintai) bevaras.
- Huiyuan
- Huiyuan, 334-416, kinesisk konfucian, som övergick till buddhismen.
- Izanagi och Izanami
- Izanagi och Izanami, skapelsegudarna i den japanska shinto-mytologin, som man finner i det första japanska litterära verket, Kojiki ('De gamla annalerna', 712).
- jianai
- jian'ai, chien-ai (kin.), den allomfattande kärlek som den kinesiske filosofen Mo Zi förespråkade i polemik mot konfucianerna, vilka satte kärleken till föräldrar och andra närstående familjemedlemmar framför kärleken till andra människor.
- Jimmu Tenno
- Jimmu Tenno (Jimmu Tennō), "kejsar Jimmu", Solgudinnans (Amaterasus) ättling, är den förste i den japanska kejsarlängd som leder fram till dagens kejsare.
- kami
- kami, inom shinto benämning på det heliga och på gudomligheter: myriader himmelska gudar (med Solgudinnan, Amaterasu, i centrum), jordiska gudar (bland vilka man finner kejsare och hjältar i historien), naturgudar (berg, klippor och träd), gudar i dödsriket osv.
- kamidana
- kamidana, kamihyllan eller gudahyllan, husaltare i japanska hem för dyrkan av förfäder och lokala skyddsgudar; enkla offerhandlingar och böner utförs dagligen.
- Kannon
- Kannon, Kanzeon, i Japan den kvinnliga motsvarigheten till Avalokiteshvara, den oändliga barmhärtighetens bodhisattva.
- Kina
- Kina, stat i östra Asien; 9,6 milj. km2, 1 325 milj. inv. (2008), inkl. Hongkong.
- koan
- koan, kōan (jap.), gåtliknande paradoxalt uttryck eller fras som används i zenbuddhismens undervisning och meditation för uppnåelse av inre klarhet (satori).
- Kojiki
- Kojiki, "De gamla annalerna" (712), första verket i den japanska litteraturen och shintos heliga skrift.
- konfucianism
- konfucianism, en idétradition – benämnd efter Konfucius – som har spelat en central roll i Kinas kultur och samhällsliv under mer än två årtusenden och som har haft stor betydelse också i övriga Östasien.
- Konfucius
- Konfu´cius, 551–479 f.Kr., kinesisk tänkare vars idéer ligger till grund för konfucianismen.
- Kon-fu-tse
- Kon-fu-tse, kinesisk tänkare, se Konfucius.
- Konkokyo
- Konkokyo(Konkōkyō), Konkoreligionen, en av de tidiga nya religionerna i Japan, grundad 1859 av Kawate Bunjiro (1814-83), en bonde för vilken en "gyllene ljusets" (Konko) gud uppenbarat sig.
- Lao Zi
- Lao Zi ('Mästaren Lao'), Lao-Tzu, beskrivs traditionellt som grundaren av daoismen och författare till det klassiska verket Lao Zi eller Daodejing ('Boken om Vägen').
- Liu Zongyuan
- Liu Zongyuan, 773–819, kinesisk ämbetsman, poet och essäförfattare.
- matsuri
- matsuri (jap., 'högtid'), benämning på olika religiösa och världsliga högtider i Japan, särskilt tempelfesterna inom shinto.
- Mencius
- Me´ncius, Meng Zi, ca 372–ca 289 f.Kr., kinesisk filosof, jämte Konfucius den främste lärofadern inom konfucianismen.
- Milarepa
- Milarepa, tibetanska Mi-la-ras-pa, 1040–1123, tibetansk poet och mystiker, tillsammans med sin lärare Marpa (1012–96) grundare av Kagyüpaskolan, känd för sina religiösa sånger (översatta till engelska av G.C.C. Chang: The Hundred Thousand Songs of Milarepa, 1–2, 1962).
- Nihongi
- Nihongi, Nihon shoki, Japans äldsta officiella historiska verk (720), som börjar med den himmelska myten om Japans skapelse och fortsätter fram till kejsarinnan Jito (regeringstid 686–697).
- Nikko
- Nikko, Nikkō, stad nordöst om Tokyo, mest känd för det tempel och mausoleum (Toshogu) där den förste Tokugawa-shogunen finns begravd.
- norito
- norito, böner inom shinto, som reciteras av prästen.
- orakelben
- orakelben, benämning på sköldpaddsskal och djurben (främst skulderblad från oxe) på vilka påträffats inskriptioner med de äldsta kända uttydda kinesiska skrivtecknen.
- Shangdi
- Shangdi, "Den högste härskaren" i fornkinesisk religion.
- shen
- shen, den främsta kategorien anfädersandar i fornkinesisk religion.
- Shingonskolan
- Shingonskolan, buddhistisk skola grundad av Kukai i Japan på 800-talet.
