1–50 av 68 träffar 1 2
- Acca Larentia
- A´cca Lare´ntia, romersk mytologisk gestalt, sannolikt ursprungligen en gudomlighet, vars fest Larentalia firades 23 december.
- Acis
- Acis, i grekisk-romersk myt en flodgud, son till Faunus och en flodnymf.
- Admetos
- Adme´tos, grekisk sagokung.
- Aeneas
- Aene´as, sagohjälte från Troja, son till Afrodite och kungaättlingen Anchises.
- Aesculapius
- Aescula´pius, läkekonstens gud hos grekerna, se Asklepios.
- Afrodite
- Afrodi´te, kärlekens och fruktbarhetens gudinna i det antika Grekland.
- Aiakos
- Ai´akos, i grekisk myt son till Zeus och nymfen Aigina.
- Aias
- Aias, Ajax, i grekisk myt namn på två deltagare i kriget mot Troja.
- Aigeus
- Aigeus, i grekisk myt kung i Athen.
- Aiolos
- Aiolos, Aeolus, Eol(us), i grekisk-romersk myt vindarnas härskare.
- Akilles
- Akilles, Achille(u)s, i grekisk myt son till Peleus och gudinnan Thetis; far till Neoptolemos.
- Aktaion
- Aktaion, i grekisk myt en jägare i Boiotien, som av Artemis blev förvandlad till en hjort och sedan ihjälbiten av sina egna hundar som straff för att han sett gudinnan och hennes nymfer i badet.
- Aletheia
- Alethe´ia (grek. Alē´theia), romerskt namn Ve´ritas, Sanningen, personifierad som dotter till Zeus resp.
- Alkmene
- Alkme´ne (grekiska Alkmē´nē), i grekisk myt maka till Amfitryon.
- Amalthea
- Amalthe´a, i grekisk myt en nymf (enligt andra myter en get) som gav di åt den nyfödde Zeus.
- ambrosia
- ambro´sia, i antik gudalära ett födoämne som ansågs utgöra gudarnas mat och tillsammans med drycken nektar garantera deras odödlighet.
- Ares
- A´res, den grekiske krigsguden, av romarna identifierad med den italiske krigsguden Mars.
- aretalogi
- aretalogi´, lovprisning av gudar och heroer, utvecklad i hellenistisk tid.
- arete
- a´rete, i antikens Grekland ursprungligen beteckning för vilken berömvärd egenskap som helst, t.ex. ett lands bördighet, en hästs snabbhet, en krigares tapperhet.
- arkont
- arko´nt, i gnosticismen: ond andemakt.
- Artemis
- A´rtemis, grekisk natur- och jaktgudinna, av romarna identifierad med Diana.
- Astarte
- Asta´rte, grekisk form för feniciska Astoret, annan namnform Athtart, västsemitisk fruktbarhets- och himmelsgudinna, liknande den babyloniska Ishtar.
- Bellerofon
- Bellero´fon, Bellerofontes, i grekisk myt en hjälte från Korinth.
- boukranion
- boukra´nion, ornament i grekisk och romersk konst, se bukranion.
- bukranion
- bukra´nion, boukranion, ornament i form av en frontalt avbildad oxskalle (ibland ett oxhuvud), vanligt i grekisk-romersk konst.
- centaur
- centaur (lat. Centaurus, av likabetydande grek. Ke´ntauros), i den grekiska mytologin blandväsen mellan människa och häst, se kentaur.
- Georg Friedrich Creuzer
- Creuzer, Georg Friedrich, 1771–1858, tysk klassisk filolog, professor i Heidelberg 1804–45.
- deifikation
- deifikation, tillerkännande av gudomlig status åt en människa.
- Delos
- Delos, grekiska Dēlos, ö i ögruppen Kykladerna i Egeiska havet med omfattande antika ruiner.
- demiurg
- demiur´g. I Platons dialog "Timaios" sägs en demiurg ha danat världen.
- entusiasm
- entusiasm (grek. enthousiasmo´s 'gudomlig inspiration', 'besatthet', av enthousia´zmō 'vara inspirerad eller besatt av en gud'), i allmän betydelse hänförelse, gripenhet, glöd; ursprungligen en religiös term, använd först inom den extatiska Dionysoskulten för den däri upplevda gudsbesattheten.
- frygiska mysterierna
- frygiska mysterierna, en av senantikens mysteriekulter, se Attismysterierna.
- gallus
- ga´llus, kastrerad präst eller anhängare inom kulten av den frygiska modergudinnan Kybele, den syriska Atargatis eller den kappadokiska Ma.
- gnosticism
- gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning.
- heligt krig
- heligt krig, krig för religiösa syften.
- hellenismen
- hellenismen, benämning på en epok i antik historia, med början vid Alexander den stores död 323 f.Kr.
- interpretatio graeca
- interpreta´tio graeca (lat., 'grekisk översättning'), benämning på helleniseringen av icke-grekiska namn och företeelser under antiken.
- Kleobis och Biton
- Kle´obis och Bi´ton, två starka söner till en Heraprästinna i antikens Argos.
- Minerva
- Minerva, dansk tidskrift, utgiven 1785–1808 av bl.a. K.L. Rahbek.
- Mochlos
- Mochlos, arkeologisk fyndort på Kretas n.ö. kust.
- myst
- myst, pluralis myster, benämning på person som är invigd i en mysteriekult.
- nemeiska lejonet
- neme´iska lejonet, i grekisk myt ett osårbart lejonmonster som härjade i dalgången Nemea i Argolis.
- Niobe
- Ni´obe (grek. Nio´bē), i grekisk myt dotter till kung Tantalos i Mindre Asien och maka till kung Amfion av Thebe.
- Odysseus
- Ody´sseus, i berättelserna om det trojanska kriget kung av Ithaka, son till Laertes och Antikleia, make till Penelope och far till Telemachos.
- oinochoe
- oinochoe(grek. oinocho´ē), antik grekisk kanna att ösa och hälla vin och andra vätskor med.
- paian
- paia´n, i antikens Grekland en rituell hyllningssång, ursprungligen kanske en hymn till läkedomsguden Paian, senare identifierad med Apollon.
- Peleus
- Pe´leus (grek. Pēleus), grekisk sagokung i Thessalien, far till Akilles (därav dennes benämning "peliden").
- Pelias
- Pe´lias (grekiska Peli´as), i grekisk myt son till Poseidon och halvbror till kung Aison av Iolkos, vars tron han bemäktigade sig.
