- abrenuntiation
- abrenuntiation, den avsvärjelse av djävulen som inleder dopritualet inom många äldre kyrkosamfund, tidigare också i Svenska kyrkan.
- Absalon
- A´bsalon, född ca 1128, död 21 mars 1201, dansk kyrkoman och statsman av den själländska ätten Hvide, biskop av Roskilde 1158–91 och ärkebiskop av Lund från 1178.
- Acta sanctae sedis
- A´cta sa´nctae se´dis, föregångare till Acta apostolicae sedis.
- Addais och Maris liturgi
- A´ddais och Ma´ris liturgi, den äldsta östsyriska liturgin, tillskriven Addai (en av Jesu 72 lärjungar) och dennes lärjunge Mari.
- adiafora
- adia´fora, likgiltiga ting och handlingar.
- Giulio Alberoni
- Alberoni, Giulio, 1664–1752, italiensk-spansk statsman, kardinal från 1717.
- Albert
- Albert, född ca 1165, död 1229, biskop av Riga (ursprungligen av Livland) 1199–1229.
- Alexandria
- Alexandri´a, arabiska al-Iskandarīya, stad i norra Egypten, 200 km nordväst om Kairo; 4,4 miljoner invånare (2010).
- altare
- altare brukas inom olika kulturer världen över.
- Anacletus II
- Anacle´tus II, eg. Pietro Pierleoni, död 1138, påve 1130–38, motpåve till Innocentius II.
- anatema
- anate´ma, beteckning för att något vigs åt en gudom eller ställs under förbannelse.
- anglikanska kyrkogemenskapen
- anglikanska kyrkogemenskapen (The Anglican Communion) omfattar Church of England (Engelska kyrkan) och dess dotterkyrkor i olika delar av världen.
- antiklerikalism
- antiklerikalism, varje riktning som vill minska prästerskapets inflytande inom samhället.
- Antikrist
- Antikri´st, "Mot-Kristus", en som sätter sig upp emot Kristus och själv utger sig för att vara Gud eller Kristus.
- apostoliska stolen
- aposto´liska stolen, påvestolen, påveämbetet.
- Claudio Aquaviva
- Aquaviva, Claudio, italiensk jesuit, se Acquaviva.
- arkont
- arko´nt, i gnosticismen: ond andemakt.
- Assisi
- Assisi, antikens Asisium, stad i Italien, i provinsen Perugia, Umbrien, belägen på västsluttningen av Monte Subasio; 27 500 invånare (2010).
- avlat
- avlat, i romersk-katolska kyrkan efterskänkande av botgöring för begångna synder.
- avlösning
- avlösning, absolution, tillsägande av syndernas förlåtelse.
- babyloniska fångenskapen
- babyloniska fångenskapen, benämning på deporterade judars vistelse i Babylonien under 500-talet f.Kr.
- bann
- bann, bannlysning, uteslutning ur (religiös) gemenskap av dem som grovt förbrutit sig mot samfundets avgörande värden och normer.
- bannlysning
- bannlysning, eg. tillkännagivande av kyrkligt bann.
- Ferdinand Christian Baur
- Baur, Ferdinand Christian, 1792–1860, radikal tysk teolog, professor i kyrko- och dogmhistoria i Tübingen från 1826.
- bekännare
- bekännare (lat. confessor), benämning sedan gammalkristen tid på den som fått utstå lidanden (fängelse, tortyr etc.) för sin tro utan att lida martyrdöden.
- beneficium
- benefi´cium, kyrkligt ämbete förbundet med en egendom av vilken innehavaren åtnjuter avkastningen.
- Per Beskow
- Beskow, Per, född 1926, religions- och kyrkohistoriker, docent vid Lunds universitet 1974, högskolelektor 1985–92; jämför släktartikel Beskow.
- Betlehem
- Betlehem, arabiska Bayt Laḥm, hebreiska Bet Leḥem, stad på Västbanken, 10 km söder om Jerusalem; 38 700 invånare (2008).
- Haralds Biezais
- Biezais, Haralds, 1909–95, lettisk-svensk religionshistoriker.
- biskopskonferens
- biskopskonferens, se biskopsmöte.
- bisättning
- bisättning, en akt vid vilken den döde får en tillfällig placering i väntan på begravning.
- borborianer
- borborianer, borboriter, smädenamn på en gnostisk sekt under fornkyrklig tid, sannolikt en förvrängning av namnet på dyrkarna av Barbelo, den högsta kvinnliga eonen i borborianernas system (samtidigt anknytande till grek. bo´rboros 'smuts').
- Peter Brown
- Brown, Peter, f. 1935, irländsk-amerikansk historiker, professor vid Princeton University sedan 1986.
- bulla
- bulla, en av påven utfärdad ämbetsskrivelse av stor vikt, ofta ett privilegium, uppkallad efter den blybulla varmed den beseglades.
- Bythos
- By´thos, urprincipen i den valentinianska gnosticismen (se Valentinos).
- caesareopapism
- caesareopapism, "kejsarpåvedöme", vanlig beteckning för den kyrkliga situationen i Bysantinska riket och senare i Ryssland, där kejsaren (med vissa restriktioner) utövade den högsta kyrkliga makten.
- cathedra
- ca´thedra, biskopsstol, biskopssäte.
- Celestinus V
- Celesti´nus V, egentligen Pietro del Morrone, 1215–96, påve 1294, helgonförklarad 1313.
- Christophoros
- Christopho´ros, den grekiska formen av namnet Kristofer.
- Church History
- Church History, kvartalstidskrift utgiven sedan 1932 i Berne, Indiana, av American Society of Church History.
- Corpus Christi
- Corpus Chri´sti, en i västlig teologi vanlig benämning på både kyrkan och eukaristin.
- Corpus Christi
- Corpus Chri´sti, förkortning för Festum Sanctissimi Corporis et Sanguinis Christi ('Kristi kropps och blods högtid'; före 1970 'Kristi lekamens högtid').
- F L Cross
- Cross, Frank Leslie, 1900–68, brittisk teolog, professor i Oxford från 1944, Canon vid Christ Church.
- Cuthbert
- Cuthbert, född ca 634, död 687, anglosaxisk biskop, helgon.
- Dalakolonin i Jerusalem
- Dalakolonin i Jerusalem, se Jerusalemsfararna.
- Dei gratia
- De´i gra´tia, en formel som ursprungligen – från 300-talet – ingått i höga kyrkliga ämbetstitlar.
- Didrik Slagheck
- Didrik Slagheck, d. 1522, dansk ärkebiskop.
- Dionysius Exiguus
- Diony´sius Exi´guus ('den lille'), död ca 556, skytisk-romersk munk, teolog.
- doctor ecclesiae
- doctor eccle´siae, benämning som i romersk-katolska kyrkan ges åt vissa framstående teologer i historien, se kyrkolärare.
