- akvamanil
- akvamani´l, kanna för liturgisk handtvagning i den katolska mässan, som regel i metall och utformad som ett lejon, en häst med ryttare etc.
- alba
- alba, mässkjorta, liturgiskt plagg av vitt linne.
- altarbord
- altarbord, detsamma som altare, särskilt i motsats till altartavla o.d. Vissa frikyrkor kallar nattvardsbordet för altarbord.
- altarbrun
- altarbrun, bred bård som hänger från altarbordets överkant.
- altarduk
- altarduk, duk av vitt linne ovanpå altaret.
- altarkärl
- altarkärl, liturgiska kärl för bruk vid nattvardsfirandet.
- altarprydnad
- altarprydnad, samlingsnamn för bilder på det kristna altaret.
- altarskåp
- altarskåp, skåpformad altartavla.
- altartavla
- altartavla, målning med centralt kristet innehåll ovanför altaret.
- ambo
- a´mbo, ambo´n, fristående, ofta flyttbar läspulpet i kyrkan.
- antemensale
- antemensa´le, skiva med målade eller skulpterade bilder som under medeltiden placerades på altarbordets framsida.
- antependium
- antepe´ndium, textil beklädnad för altarbordets framsida och gavlar, ofta av dyrbart tyg och konstfullt prytt med kristna symboler.
- bema
- bema, i ortodoxa kyrkor den plattform som finns utanför ikonostasen.
- biskopskors
- biskopskors, kors buret av biskop som ämbetstecken.
- biskopsskrud
- biskopsskrud, biskopens liturgiska dräkt, i vidare mening också andra biskopliga insignier.
- biskopsstav
- biskopsstav, symbolisk herdestav som bärs av biskopar, se kräkla.
- biskopsstol
- biskopsstol, se cathedra.
- botbänk
- botbänk, knäfallsbänk i Frälsningsarméns lokaler för syndabekännelse och bön.
- burgundiskt kors
- burgundiskt kors, X-kors bildat av två röda kvistade grenar.
- casula
- ca´sula, liturgiskt plagg, se mässhake; jfr liturgiska textilier.
- chrismon
- chri´smon, krismon, ett i äldre medeltida brev förekommande religiöst tecken, vanligen Kristus-monogrammet, vilket innebär ett åkallande av Kristus i symbolisk i stället för i verbal form.
- cirkelkors
- cirkelkors, likarmat kors omslutet av en cirkel.
- corporale
- corpora´le, korporalduk, liten linneduk på vilken brödet och kalken med vinet placeras på altaret.
- dalmatika
- dalma´tika, ursprungligen ett profant dräktplagg som brukades av romarna under antiken.
- dubbelkors
- dubbelkors, kors med två tvärbalkar; den övre representerar den trätavla som satt på Jesu kors med orden "Jesus från Nasaret, judarnas konung" på hebreiska, grekiska och latin.
- dubbelkors
- dubbelkors, en kombination av ett upprätt kors och ett X-kors till en figur med åtta armar.
- egyptiskt kors
- egyptiskt kors, crux ansa´ta, ett T-kors krönt av en ögla.
- fasteduk
- fasteduk, hungerduk, förhänge som under medeltiden hängdes upp i korbågen i en kyrka, främst för att dölja altaret från långhuset.
- flabellum
- flabe´llum, benämning på solfjäder eller vifta, ursprungligen avsedd att ge svalka och/eller att jaga bort flugor och andra insekter med.
- får
- får, O´vis, släkte slidhornsdjur med fem arter i bergsområden på norra halvklotet, bl.a. argalifår, mufflonfår och tjockhornsfår.
- gaffelkors
- gaffelkors, inom heraldiken benämning på ett Y-format kors.
- gemmakors
- gemmakors, ett juvelbeprytt kors.
- georgskors
- georgskors, ett likarmat kors där armarna smalnar av kraftigt mot mitten.
- get
- get. I artikeln behandlas tamgeten som husdjur.
- graduale
- gradua´le, bok med mässans (efter kyrkoåret växlande) sångpartier, se liturgiska böcker.
- gravtäcke
- gravtäcke, stenkläde, enligt medeltida sed ett rektangulärt täcke att pryda helgons och förnäma personers gravsten med.
- gravtäcke
- gravtäcke, bårtäcke, vävnad eller broderi att läggas över kistan vid begravning.
- Gregorius mässa
- Gregorius mässa, bildframställning av hur den lidande Kristus visar sig för påven Gregorius I, då han firar mässan.
- grekiskt kors
- grekiskt kors, likarmat kors.
- grenkors
- grenkors, kors format av avkvistade grenar. Grenkorset förekommer framför allt i senmedeltida krucifix.
- hakkors
- hakkors, likarmat kors med ändarna böjda, i regel rätvinkligt, ibland bågformigt, antingen medurs eller moturs.
- hjulkors
- hjulkors, symbol i form av ett hjul med fyra ekrar.
- huvudlin
- huvudlin, halslin (lat. humera´le ami´ctus) annan benämning på det stärkta dok som bars av kvinnor under medeltiden, i synnerhet då det var kompletterat med ett haklin.
- invigningskors
- invigningskors, kors som har till syfte att föreviga invigningen av en kyrkobyggnad eller ett kyrkligt föremål, t.ex. ett altare.
- jerusalemkors
- jerusalemkors, ett likarmat kors med små likarmade kors i de fyra vinklarna.
- johannitkors
- johanni´tkors, malteserkors, ett likarmat kors med armarna i form av spjutspetsar som möts vid uddarna.
- keltiskt kors
- keltiskt kors, ringkors, latinskt kors med en cirkel som skär eller omsluter korsarmarna.
- klöverbladskors
- klöverbladskors, heraldisk korsform där änden på varje korsarm slutar med ett trepass, dvs. en treklöverform.
