Bläddra:

1–50 av 108 träffar 1 2 3

allmänna kyrkliga mötet
allmänna kyrkliga mötet, tidigare ett organ inom Svenska kyrkan för information, inspiration och uppbyggelse.
allmänna kyrkomötet
allmänna kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta representativa och beslutande organ från 1863 fram till 1982.
amiralitetsförsamling
amiralite´tsförsamling, till flottan knuten kyrklig församling.
amiralitetspastor
amiralite´tspastor, numera den främste tjänsteinnehavaren i Karlskrona amiralitetsförsamling.
annexförsamling
annexförsamling, (dotter)församling i ett pastorat (tidigare gäll) där annan församling är huvud- eller moderförsamling; i ekonomiskt hänseende likställd med en moderförsamling.
Ansvarsnämnden för biskopar
Ansvarsnämnden för biskopar, myndighet direkt under regeringen, bildad 1983.
biskop
biskop, i många kyrkosamfund innehavare av det högsta kyrkliga ämbetet.
biskopsmössa
biskopsmössa, biskopshatt, liturgisk huvudbonad för biskopar och abbotar i västerlandet, se mitra.
biskopsval
biskopsval, procedur för att utse biskop.
Borgå stift
Borgå stift, de 80 svenskspråkiga församlingarna i Finlands evangelisk-lutherska kyrka, varav 16 på Åland; totalt 273 214 personer (1998).
boställsnämnd
boställsnämnd, till 1989 ett organ under stiftsnämnden för tillsyn av Svenska kyrkans prästgårdar och löneboställen.
dekanat
dekana´t, del av biskopsstift i den romersk-katolska kyrkan, ungefär motsvarande Svenska kyrkans kontrakt.
dekretaler
dekretaler, i medeltida kanonisk rätt benämning på påvens utslag i rättstvister, senare på beslut i allmänhet av påven eller av ett koncilium.
dekretalister
dekretalister, de medeltida rättslärda som utlade de dekretaler som utkom efter Decretum Gratiani.
dekretister
dekretister, de kyrkliga rättslärde som bearbetade och utlade kyrkans rättssamling Decretum Gratiani från 1140.
dissenterlagen
dissenterlagen, oegentlig benämning på 1860 och 1873 års svenska lagar om "främmande trosbekännare".
domkapitel
domkapitel, ett stiftsorgan inom Svenska kyrkan med ursprung i fornkyrkan; i medeltida och i senare romersk-katolskt och anglikanskt sammanhang en sammanslutning av präster som förrättar korbön och uppehåller gudstjänstlivet i en domkyrka.
domprosteri
domprosteri, kontrakt i vilket domkyrkan är belägen.
ecklesiastik
ecklesiasti´k, något som avser kyrkan, särskilt den kyrkliga förvaltningen.
ecklesiastik indelning
ecklesiastik indelning, den officiella benämningen på den kyrkliga indelningen av landet.
ecklesiologi
ecklesiologi´, läran om kyrkan.
egenkyrka
egenkyrka (av ty. Eigenkirche), på svenska även privatkyrka, kyrka ägd av enskild (lekman eller andlig person), av en institution eller, som ofta i Norden, av en bondemenighet.
Sören Ekström
Ekström, Sören, född 1943, ämbetsman, generalsekreterare i Svenska kyrkans centralstyrelse och i Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet 1987–99.
episkopat
episkopa´t, biskopsämbete.
episkopat
episkopa´t, en biskops ämbetstid.
episkopat
episkopa´t, samtliga biskopar inom en kyrka eller ett kyrkligt område.
fabrica
fa´brica, medeltida kyrkorättslig term som avsåg dels själva kyrkobyggnaden (fabrica ecclesiae), dels och framför allt den förmögenhet i jordegendom och andra tillgångar (främst tiondeinkomster) som var anslagna för att bekosta en kyrkas byggande, reparation och övriga underhåll (inkl. vin, oblater, rökelse och andra kostnader för gudstjänsten).
folklängd
folklängd, en efterföljare till församlingsboken; uppgifterna finns lagrade i det datoriserade folkbokföringssystem som infördes 1991 (jfr folkbokföring).
frågodag
frågodag, från 1739 till 1989 ett led i valproceduren i Svenska kyrkan när ordinarie prästtjänst skulle tillsättas.
församling
församling, kristen menighet.
församlingsbok
församlingsbok ersatte enligt 1894 års kyrkobokföring husförhörslängden och ersattes i sin tur 1991 med en folklängd (jfr folkbokföring).
församlingsdelegerade
församlingsdelegerade, till utgången av 1999 organ med beslutanderätt i vissa kyrkliga samfälligheter.
församlingsföreståndare
församlingsföreståndare, i de svenska frikyrkosamfunden den person, i allmänhet en pastor, som i den lokala församlingen bär huvudansvaret för gudstjänstliv, undervisning och själavård.
Gustafskyrkan
Gustafskyrkan, svensk församling i Köpenhamn, se Svenska Gustafskyrkan.
Göteborgs stift
Göteborgs stift, stift inom Svenska kyrkan, omfattande stora delar av Västra Götalands län (Bohuslän, sydvästra Dalsland och västra delen av Västergötland) samt Hallands län, utom fem församlingar i Hylte kommun som ingår i Växjö stift, med 1 239 973 inv. (2004), varav 995 908 (77,1 %) kyrkotillhöriga.
Helsingfors stift
Helsingfors stift, ett av de åtta stiften i Finlands evangelisk-lutherska kyrka.
husförhörslängd
husförhörslängd, en enligt 1686 års kyrkolag av prästen upprättad förteckning för kontroll av församlingsbornas läsfärdighet och katekeskunskaper.
Härnösands stift
Härnösands stift, stift inom Svenska kyrkan, omfattande Västernorrlands län och Jämtlands län, med 371 750 inv. (2004), varav 329 230 (88,6 %) kyrkotillhöriga.
installation
installation, högtidlig akt genom vilken vissa ämbetsmän och kyrkliga tjänsteinnehavare insätts i sina ämbeten.
Kalmar stift
Kalmar stift, stift inom Svenska kyrkan under tiden 1678-1915.
kapellan
kapella´n, äldre benämning på präst vid kapell, se kaplan.
kapitel
kapi´tel, förkortad benämning på domkapitel.
kapitular
kapitula´r, en från medeltiden härstammande benämning på ledamot av domkapitel.
kaplan
kapla´n, kapellan, ursprungligen benämning på präster knutna till Karl den stores slottskapell; till 1800-talet benämning i Sverige på underordnad präst eller hjälppräst (senare kallad komminister resp. adjunkt) och präst i enskilt hushåll, huskaplan, samt till slutet av 1500-talet präst inom krigsmakten.
Karlstads stift
Karlstads stift, stift inom Svenska kyrkan, omfattande Värmlands län, delar av Västra Götalands län (större delen av Dalsland) och två församlingar i Örebro län, med 366 274 inv. (2004), varav 319 282 (87,2 %) kyrkotillhöriga.
klockare
klockare, inom den kristna kyrkan person som förr anlitades för klockringning och vård av kyrkans inventarier och som biträde åt prästen.
komminister
komminister (nylat. commini´ster, eg. 'medtjänare', av lat. com-, se kon-, och mini´ster 'tjänare'), innehavare av befattning som präst i pastorat i Svenska kyrkan, medhjälpare till kyrkoherden.
kongregationalism
kongregationalism, en typ av protestantisk kyrkoförfattning som starkt betonar den lokala kristna församlingens självständighet gentemot kyrklig och statlig överhöghet.
kongregationalism
kongregationalism, frikyrklig samfundstradition, som uppstod på 1580-talet i England, även kallad independentism.
konsistorium
konsistorium, kyrklig eller akademisk myndighet.

« föregående | nästa » 1 2 3

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö