- aidatrumpet
- aidatrumpet, lång, rak trumpet med en eller tre ventiler, vilken ursprungligen tillverkades för fanfarerna i andra aktens andra scen i Verdis "Aida".
- alphorn
- alphorn, urgammalt lurinstrument av trä och/eller bark, använt i Alpernas herdekultur (jfr lur).
- althorn
- althorn, bygelhorn i altläge, vanligen med tre ventiler (cylinder- eller pump-), stämt i Ess eller F.
- aulos
- aulos, blåsinstrument under antiken, med två fingerhålsförsedda pipor och med dubbelt eller enkelt rörblad.
- bachtrumpet
- bachtrumpet, betecknar i allmänhet inte en trumpet från Bachs tid utan snarare sådana senare ventilinstrument – t.ex. soprantrumpet i A (1800-talet), sopraninotrumpet i F eller D eller (vanligast i dag) piccolotrumpet i B – som med större eller mindre framgång använts och används till att utföra de stundom virtuosa stämmor som skrevs för barockens naturtrumpeter.
- bandtunga
- bandtunga, enkelt musikinstrument, en fri aerofon som kan bestå av t.ex. ett grässtrå, en bit näver eller en pappers- eller tygremsa som sträcks mellan två punkter, i en ram eller mellan spelarens händer.
- baryton
- baryton, detsamma som barytonhorn.
- barytonhorn
- barytonhorn, barytontuba, baryton, bygelhorn i barytonläge med 3–5 ventiler, även kallat eufonium.
- bashorn
- bashorn, musikinstrument, en ca 1800 företagen omkonstruktion av serpenten, ibland kallad engelsk serpent eller rysk fagott.
- bassetthorn
- basse´tthorn, ett klarinettinstrument i tonläget mellan vanlig klarinett och basklarinett, se vidare klarinett.
- basun
- basun, dragbasun, ofta trombon, bleckblåsinstrument med cylindriskt tonrör och en rörlig dragbygel.
- basun
- basun, se ventilbasun.
- bleckblåsinstrument
- bleckblåsinstrument, mässing(s)instrument, numera även brass(instrument) (eng. brass instruments), de västerländska blåsinstrument som är byggda främst av metall och har tonalstring med läppteknik genom ett grytmunstycke e.d.; jfr blåsinstrument.
- bleckblåsinstrument
- bleckblåsinstrument, i vidare mening, särskilt i engelskt språkbruk, alla blåsinstrument hos vilka tonen alstras genom vibrationer i spelarens läppar mot kanten av ett grytmunstycke eller motsvarande, alltså helt oavsett tillverkningsmaterial (förutom metall också horn, ben, elfenben, snäckskal, trä, bark, glas, keramik).
- blockflöjt
- blockflöjt, engelska recorder, typ av spaltflöjt som förekommer i flera storlekar och stämlägen: oftast sopran, alt, tenor och bas.
- blåsinstrument
- blåsinstrument, musikinstrument hos vilket en avgränsad luftmängd utgör det vibrerande element som bestämmer tonhöjd och klangfärg.
- Theobald Boehm
- Boehm, Theobald, 1794–1881, tysk flöjtist och flöjtkonstruktör.
- bombard
- bomba´rd, bretonsk folklig skalmeja, ca 30 cm lång, med dubbelt rörblad, vilken spelas tillsammans med säckpipan biniou.
- Boosey & Hawkes
- Boosey & Hawkes, London, brittiskt musikförlag och till 2003 tillverkare av blåsinstrument, med filialer i flera världsdelar.
- bordun
- bordu´n, borduna, ibland benämning på en täckt labialstämma i en orgel.
- brass
- brass, kortform för brassinstrument, detsamma som bleckblåsinstrument.
- bronslurar
- bronslurar, böjda eller s-formigt svängda blåsinstrument från den yngre bronsåldern i Norden, även funna i norra Tyskland.
- bucina
- bucina, buccina, ett långt böjt bleckblåsinstrument av djurhorn och/eller metall.
- busina
- busina, buisine, busine m.fl. former, blåsinstrument omnämnt första gången i "Rolandssången" (från tidigt 1100-tal).
- bygelhorn
- bygelhorn, en av bleckblåsinstrumentens huvudgrupper.
- Theobald Böhm
- Böhm, Theobald, tysk flöjtist och flöjtkonstruktör, se Boehm.
- čakan
- čakan, en typ av käppflöjt.
- carnyx
- ca´rnyx, blåsinstrument av brons, vanligt hos de forntida kelterna.
- chalumeau
- chalumeau, en enkel blockflöjtsliknande förform till klarinetten med en mångsidig användning på 1700-talet (fyra storlekar: sopranino, sopran, alt, tenor).
- clairon
- clairon, äldre franska för trumpet.
- clairon
- clairon, modern franska för militärt signalhorn.
- clairon
- clairon, orgelstämma av trumpettyp.
- clarino
- clari´no klarinregister, naturtrumpeters och naturhorns högre register, där naturtonsseriens toner (fr.o.m. 8:e naturtonen) ligger tillräckligt tätt för att tillåta stegvisa melodirörelser.
- cornamusa
- cornamusa, familj av vindkapselinstrument från renässansen, enligt Michael Praetorius (1619) en variant av krumhorn, men i rak form och med mer lågmäld klang.
- cornamusa
- cornamusa, italiensk eller katalansk säckpipa.
- cornu
- co´rnu, antikt romerskt bleckblåsinstrument.
- didjeridu
- didjeridu, trätrumpet, med ursprung bland aboriginer i norra Australien.
- dragflöjt
- dragflöjt, jazzflöjt, kolvflöjt, leksaks- och effektinstrument bestående av en flöjt med en i tonröret rörlig kolv, alltså en "gedackt" av flexibel längd.
- dubbelflöjt
- dubbelflöjt, musikinstrument bestående av två spaltflöjter, se dubbelpipor.
- dubbelpipor
- dubbelpipor, dubbelpipiga blåsinstrument, sammanfattande beteckning för en kategori av blåsinstrument som spelat en mångtusenårig roll i musikhistorien.
- dulcian
- dulcia´n, eng. curtal, 1500- och 1600-talens föregångare till fagotten.
