- a
- a, sjätte tonen i C-dur-skalan och grundton i tonarterna A-dur och a-moll.
- abbreviatur
- abbreviatur, i musiken förkortningstecken använt i samband med notskrift.
- accelerando
- accelerando, acc., accel., musikalisk tempobeteckning: gradvis ökande tempo, påskyndande.
- accidental
- accidenta´l, musikterm som anger ett tillfälligt förtecken i noter, i motsats till s.k. fast förtecken.
- ackolad
- ackola´d, den klammer som sammanbinder två eller flera notsystem som skall utföras samtidigt.
- ackord
- ackord, samklang, i vid mening samtidigt klingande toner.
- ackordsymbol
- ackordsymbol, beteckning av ackord med symbol i stället för med noter.
- adagio
- adagio, musikalisk tempobeteckning: långsamt; ofta beteckning för en sats i ett flersatsigt verk eller för ett fristående stycke.
- add
- add, beteckning för tillagd s.k. ackordfrämmande ton i ackordsymbol, t.ex. Cmaj7 add-5.
- affettuoso
- affettuoso, musikalisk föredragsbeteckning: med värme, känslofullt.
- agitato
- agitato, musikalisk föredragsbeteckning: upprört, stormigt.
- aiss
- aiss, den med ett halvt tonsteg höjda tonen a.
- al fine
- al fi´ne, musikterm som används tillsammans med da capo ('från början') eller dal segno ('från tecknet') och anger att stycket efter omtagning skall spelas fram till slutet eller till beteckningen Fine (slut).
- alla breve
- alla breve, musikalisk beteckning för taktarter där halvnoterna är räkneenhet, i stället för fjärdedelarna.
- allargando
- allarga´ndo, musikalisk tempo- och föredragsbeteckning: tempot skall vid en annalkande klimax i musiken avta, vanligen i kombination med crescendo.
- allegretto
- allegre´tto, musikalisk tempobeteckning: måttligt hastigt (mellan andante och allegro); även beteckning för kort allegrosats.
- allegro
- alle´gro, musikalisk tempobeteckning: hastigt.
- altklav
- altklav, c-klav placerad på notsystemets mellersta linje, anger att ettstrukna c ligger på denna linje.
- amabile
- ama´bile, musikalisk föredragsbeteckning: vänligt, älskvärt, kärleksfullt.
- andante
- anda´nte, musikalisk tempobeteckning: lugnt medeltempo, varken snabbt eller långsamt; ofta beteckning på andra satsen i en wienklassisk symfoni eller sonat.
- andantino
- andanti´no, musikalisk tempobeteckning: vanligen ett något snabbare tempo än andante, omkring 1800 dock tvärtom långsammare; ordet används även om ett kort stycke i andantetempo.
- animato
- animato, musikalisk föredragsbeteckning: livfullt.
- appassionato
- appassionato, musikalisk föredragsbeteckning med betydelsen lidelsefullt, passionerat.
- à quatre mains
- à quatre mains, musikalisk föredragsbeteckning, fyrhändigt, dvs. spel av två pianister vid samma instrument.
- arco
- arco, stråke; "coll'arco" eller bara "arco" betyder i noter för stråkinstrument "återgå till stråkspel" (t.ex. efter ett avsnitt med knäppteknik, pizzicato).
- arpeggio
- arpeggio, musikterm som anger att tonerna i ett ackord skall spelas som på en harpa, dvs. efter varandra (vanligen med början nedifrån) och inte samtidigt.
- artikulation
- artikulation, i musiken: sättet att förbinda eller åtskilja efter varandra följande toner.
- ass
- ass, den med ett halvt tonsteg sänkta tonen a, vilket markeras med ett b-förtecken (♭) framför noten.
- assai
- assai, förstärkande anvisning vid musikaliska tempo- och föredragsbeteckningar, t.ex. allegro assai ('ganska livligt' eller 'mycket livligt').
- a tempo
- a tempo, musikterm: återgång till huvudtempot efter en tillfällig avvikelse.
- attacca
- atta´cca, musikterm: övergång från en sats till nästa skall ske utan avbrott.
- augmentation
- augmentation, förstoring, fördubbling eller flerfaldig dubblering av noternas tidsvärde i en melodisk linje.
- autograf
- autograf, originalhandskrift eller (numera vanligen) namnteckning; i musiksammanhang kompositörens nedskrift av sitt eget verk, till skillnad från avskrift som utförts av någon annan.
- b
- b, den med ett halvt tonsteg sänkta tonen h, grundton i B-dur (2♭) och b-moll (5♭).
- bas
- bas, musikalisk term för djup mansröst; den lägsta stämman i fyrstämmig körsats.
- battuta
- battuta, taktslag, takt.
- bindebåge
- bindebåge, i notskrift båge mellan två noter på samma tonhöjd; förlänger den första tonen med den andras notvärde.
- bis
- bis två gånger.
- blindnotskrift
- blindnotskrift. Den hittills ändamålsenligaste och internationellt mest gångbara notskriften för blinda utvecklades 1839 av Louis Braille, själv blind, och består av ett system av punkter i relief på tjockt papper eller plast.
- bokstavsnotering
- bokstavsnotering, notation med bokstäver använda för att symbolisera tonhöjd (tonnamn) eller grepp på stränginstrument (tabulatur).
- brio
- brio, livlighet, bravur; i musiken innebär con brio eller brioso att en komposition bör framföras livfullt och eldigt.
- b-tonart
- b-tonart, musikterm: tonart med ♭-förtecken (F-dur, B-dur, Ess-dur osv.).
- båge
- båge, tecken i notskrift med varierande funktion.
- c
- c, musikterm, grundtonen i C-dur (utan förtecken) och c-moll (tre♭).
- calando
- cala´ndo, musikalisk föredragsbeteckning: avtagande i styrka, ofta även i tempo.
- calmando
- calma´ndo, musikalisk föredragsbeteckning: lugnare.
- calmato
- calma´to, calmo, musikalisk föredragsbeteckning: lugnt.
- cantabile
- canta´bile, musikalisk föredragsbeteckning: sångbart, sjungande.
- cauda
- cauda, musikteoretisk term: 1) melismatisk slutdel av conductus; 2) skaft på nottecken i mensuralnotskrift.
