Bläddra:

1–50 av 105 träffar 1 2 3

ackretion
ackretion, insamling, inom astronomin term för ansamling av gas, stoft eller annan materia på himlakroppar, främst på grund av dessas gravitation.
ackretionsskiva
ackretionsskiva, skiva av materia som insamlats kring ett astronomiskt objekt, se insamlingsskiva.
AGB
AGB, förkortning för engelska asymptotic giant branch, astronomisk term, se asymptotiska jättegrenen.
Alfa
Alfa, α, inom astronomin vanligtvis beteckning för den ljusaste stjärnan i varje stjärnbild, med tillägg av stjärnbildens latinska namn i genitivform.
Am-stjärna
Am-stjärna, metallinjestjärna, stjärna av spektraltyp A, vilkens spektrum uppvisar ovanligt starka absorptionslinjer från metaller i förhållande till stjärnans temperatur.
Ap-stjärna
Ap-stjärna, stjärna av spektraltyp A, som uppvisar ett egenartat spektrum.
A-stjärna
A-stjärna, stjärna av spektraltyp A.
astroseismologi
astroseismologi, motsvarigheten till helioseismologi för andra stjärnor än solen, dvs. studiet av stjärnors inre struktur genom observationer av deras oscillationer.
asymptotiska jättegrenen
asymptotiska jättegrenen, inom astronomin ett område i HR-diagrammet som ansluter till jättegrenen och utgör dess förlängning mot höga ljusstyrkor och låga temperaturer.
bariumstjärna
bariumstjärna, stjärna (vanligen en jättestjärna av spektraltyp G eller K) som uppvisar ovanligt starka spektrallinjer från joniserat barium och andra s.k. s-element, dvs. grundämnen som uppstått genom långsam neutroninfångning.
Becklin-Neugebauer-objektet
Becklin–Neugebauer-objektet, astronomisk infrarödkälla belägen i ett stort molekylmoln i närheten av Orionnebulosan.
bipolära utflöden
bipolära utflöden, inom astronomin ett materieflöde som utgår i två diametralt motsatta riktningar från en gemensam, centralt belägen källa.
blanketing
blanketing, effekten av spektrallinjer på en stjärnas atmosfär.
blue stragglers
blue stragglers, benämning på enstaka stjärnor på övre huvudserien (se HR-diagram) i en äldre stjärnhop, där i övrigt utvecklingen fört stjärnor med motsvarande massor till jättegrenen.
brun dvärg
brun dvärg, himlakropp med större massa än en stor planet men mindre än en stjärna.
B-stjärna
B-stjärna, stjärna av spektraltyp B.
Chandrasekhar–Schönberg-gränsen
Chandrasekhar–Schönberg-gränsen, den största möjliga andel av en stjärnas massa som kan förekomma innanför det skal där kärnreaktionerna sker.
CNO-cykeln
CNO-cykeln, en serie av kärnreaktioner innefattande kol (C), kväve (N) och syre (O), vilken står för huvuddelen av energiproduktionen i huvudseriestjärnor som är tyngre än solen.
Cp-stjärna
Cp-stjärna, chemically peculiar star, stjärna med avvikande kemisk sammansättning hos atmosfären.
dvärg
dvärg, astronomisk term, se dvärgstjärna.
dvärgstjärna
dvärgstjärna, dvärg, en stjärna som ligger på huvudserien eller under denna i HR-diagrammet.
Eddingtonluminositet
Eddingtonluminositet, den ljusstyrka (luminositet) hos en stjärna vid vilken det utåtriktade strålningstrycket på materien balanserar tyngdkraftens acceleration inåt mot stjärnans centrum.
Bengt Edlén
Edlén, Bengt, 1906–93, fysiker, professor vid Lunds universitet 1944–73.
effektiv temperatur
effektiv temperatur, ett inom astrofysiken centralt temperaturbegrepp.
egenfärg
egenfärg, inom astronomin den färg (eller det färgindex) en stjärna har innan strålningen från den påverkats av interstellär materia.
egenrörelse
egenrörelse, en himlakropps (stjärnas) vinkelrörelse över himlen relativt ett fast referenssystem.
ekvivalentbredd
ekvivalentbredd, mått på en spektrallinjes styrka i ett spektrum t.ex. från en stjärna.
Eta Carinae
E´ta Cari´nae, η Carinae, oregelbundet variabel stjärna i stjärnbilden Kölen (latin Carina) i södra Vintergatan.
fixstjärnor
fixstjärnor, gammal benämning på de himlakroppar vilkas inbördes lägen syns oföränderliga (i motsats till exempelvis planeter och kometer), numera benämnda enbart stjärnor.
fotosfär
fotosfä´r, den del av en stjärnas atmosfär som ljuset huvudsakligen utsänds ifrån.
fraunhoferska linjerna
fraunhoferska linjerna, de mörka linjer som upptäcktes i solens spektrum av Joseph von Fraunhofer 1814 och i andra stjärnors spektra 1823.
F-stjärna
F-stjärna, stjärna av spektraltyp F.
fältstjärna
fältstjärna, stjärna som på himlen ligger i närheten av ett astronomiskt objekt som studeras (t.ex. en stjärnhop) men som inte tillhör objektet fysiskt utan ligger i förgrunden eller bakgrunden.
färgexcess
färgexcess, skillnaden mellan en stjärnas observerade färgindex och dess egenfärg, dvs. det färgindex stjärnan antas ha om strålningen från den ej påverkades av interstellärt stoft.
färgtemperatur
färgtemperatur, temperaturuppskattning för en stjärnas atmosfär eller annat lysande objekt, som erhålls från mätningar av energiutstrålningen vid två (eventuellt flera) olika våglängder i spektret, t.ex. genom bestämning av färgindex för objektet.
G-stjärna
G-stjärna, stjärna av spektraltyp G.
Harvardklassifikationen
Harvardklassifikationen, system för klassifikation av stjärnors spektra, upprättat vid Harvard College Observatory (Harvarduniversitetets observatorium) i början av 1900-talet av Edward Pickering och Annie J. Cannon.
heliumflash
heliumflash, den händelse när temperaturen blivit så hög i en stjärnas inre (ca 100 miljoner grader) att heliumatomernas kärnor plötsligt börjar slås samman till kolkärnor, varvid stora mängder energi frigörs.
Herbig–Haro-objekt
Herbig–Haro-objekt, liten, diffus nebulosa av en typ som först uppmärksammades av den amerikanske astronomen George Herbig (född 1920) och den mexikanske astronomen Guillermo Haro (1913–88) på 1950-talet.
Hertzsprung-luckan
Hertzsprungluckan, ett stjärnfattigt område i HR-diagrammet mellan huvudserien och jättegrenen.
Hertzsprung–Russell-diagram
Hertzsprung–Russell-diagram, astronomiskt begrepp, se HR-diagram.
H- och K-linjerna
H- och K-linjerna, två starka absorptionslinjer från joniserat kalcium i solens och många andra stjärnors spektra vid våglängderna 396,8 nm (H) respektive 393,4 nm (K).
horisontalgrenen
horisontalgrenen, inom astronomin en sekvens som ligger närmast horisontellt tvärs över HR-diagrammet vid en absolut magnitud mellan 0 och 1.
HR-diagram
HR-diagram, Hertzsprung–Russell-diagram, diagram där stjärnors absoluta magnitud eller luminositet avsatts mot deras spektraltyp eller något annat mått på yttemperaturen.
huvudserien
huvudserien, astronomisk term: den sekvens som löper diagonalt över HR-diagrammet och där en stor del av stjärnorna ligger.
IMF
IMF, initial mass function, astronomisk term för den fördelning i massa som stjärnor får när de uppkommer ur interstellär materia.
insamlingsskiva
insamlingsskiva, ackretionsskiva, den symmetriska skiva där materia samlas innan den faller vidare in mot en planet, en stjärna eller ett svart hål.
jonisationstemperatur
jonisationstemperatur, den temperatur man kan uppskatta för en gasmassa, såsom en stjärnas atmosfär eller en gasnebulosa, genom att bestämma hur stora mängder av olika joner som gasen innehåller.
järntoppen
järntoppen, det maximum i fördelningen av mängden av olika tunga grundämnen som uppträder kring järn, se diagram grundämne.
jätte
jätte, astronomisk term, se jättestjärna.

« föregående | nästa » 1 2 3

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö