1–50 av 738 träffar 1 2 3 4 ... 15
- abdomen
- abdomen, hos ryggradsdjuren (inklusive människan): buk eller bukhåla.
- abdomen
- abdomen, hos leddjuren: bakkropp (jfr opistosoma).
- abdominalben
- abdominalben, extremiteter på bakkroppen, abdomen, hos kräftdjur.
- abdominalfötter
- abdominalfötter, extremitetsliknande utskott på bakkroppen, abdomen, hos vissa insektslarver.
- aboral
- abora´l, anatomisk term som anger läget inom (särskilt radiärsymmetriska) organismer; se radiärsymmetri.
- acellulär
- acellulä´r, om organismer, t.ex. prokaryoter, eller vävnader, t.ex. emalj och tandcement, som inte består av celler.
- acontie
- aco´ntie, trådformigt försvarsorgan, tätt besatt med nässelceller, hos koralldjursordningen sjörosor.
- acrosom
- acroso´m, akroso´m, organell i spetsen på spermier; avger enzymer vid kontakt med äggcellen, vars membran då bryts ned och öppnar vägen för spermien.
- adrenalorgan
- adrena´lorgan, organ eller vävnad som hos fiskar, groddjur, kräldjur och fåglar motsvarar binjuremärgen hos däggdjur.
- aglyf
- agly´f, kallas en orm vars tänder saknar fåra eller kanal för gifttransport, "utan gifttänder".
- Eduard d'Alton
- d'Alton, Johann Samuel Eduard, 1803–54, tysk zoolog och anatom, professor i Berlin 1827–34, i Halle från 1834; son till J.W. Eduard d'Alton.
- Eduard d'Alton
- d'Alton, Johann Wilhelm Eduard, 1772–1840, tysk naturvetenskapsman och konstnär, professor i konsthistoria och arkeologi i Bonn.
- alula
- a´lula, lillvingen hos fåglar.
- ambulakralfötter
- ambulakra´lfötter, slangfötter, tublika, vätskefyllda utskott hos tagghudingar.
- ambulakralsystem
- ambulakra´lsystem, vattenkärlssystem, ett för djurstammen tagghudingar specifikt organsystem, som genom ambulakralfötterna används för förflyttning och födoinsamlande.
- ameloblast
- amelobla´st, celler som hos ryggradsdjur ger upphov till tandemalj.
- ammonitisk sutur
- ammonitisk sutur, sutursystem i skalet hos de utdöda bläckfiskarna ammoniter.
- analfena
- analfena, hos fiskar en oparig fena på kroppens undersida mellan buk och stjärtfena; kan vara flera (två hos torsk), sammanväxt med stjärtfenan (som hos ål), omvandlad till parningsorgan (som hos levandefödande tandkarpar) eller helt saknas (som hos rockor).
- analkörtlar
- analkörtlar, säcklika doftämneskörtlar som sitter i närheten av ändtarmen, speciellt hos mårddjur och andra rovdjur samt gnagare som bäver (jfr bävergäll).
- analribba
- analribba, ogrenad, längsgående vingribba närmast bakkanten i vingen hos insekter.
- analspröt
- analspröt, cerci, pariga spröt i bakänden hos insekter.
- analsäckar
- analsäckar, två blindsäckar på var sida av analöppningen hos köttätande djur.
- ancestrula
- ance´strula, den ursprungsindivid som utvecklas från ett befruktat ägg hos mossdjur.
- andningsrör
- andningsrör, den rörformigt förlängda bakkroppsspetsen hos vissa vattenlevande insektslarver, t.ex. dykare och stickmyggor.
- angulare
- angula´re, ben i underkäken hos vissa ryggradsdjur.
- animal
- anima´l, som avser eller tillhör djurriket, djur-; djurisk, djurliknande, instinktiv, sinnlig.
- antenner
- ante´nner, inom zoologi ledade bihang på huvudet hos insekter och mångfotingar (ett par) samt kräftdjur (två par).
- antennkörtel
- antennkörtel, utsöndringsorgan (njure) hos vissa kräftdjur.
- anus
- a´nus, analöppningen, ändtarmsöppningen.
- aortabågen
- ao´rtabågen, a´rcus ao´rtae, den bågformigt böjda del av aorta som befinner sig mellan den uppåtstigande och den nedåtgående delen av aorta.
- István A´páthy
- A´páthy, I´stván, 1863–1922, ungersk zoolog, professor i zoologisk anatomi vid universitetet i Szeged.
- apex
- a´pex (lat.), topp eller spets, t.ex. på ett organ, en cell eller en snäcka, i botaniken stammens eller rotens yttersta spets.
- apikalkomplex
- apika´lkomple´x, strukturer i framänden hos parasiter i protozostammen Apicomplexa.
- apod
- apo´d, saknande (egentliga) ben.
- apodem
- apode´m, muskelfäste i form av ett utskott på insidan av hudskelettet hos leddjur.
- Adolf Appellöf
- Appellöf, Adolf, 1857–1921, zoolog, professor i jämförande anatomi i Uppsala 1910–21.
- appositionsöga
- appositionsöga, typ av fasettöga där de enskilda delögonen är optiskt isolerade från varandra och därför uppfattar var sin punkt i synfältet.
- Aristoteles lykta
- Aristoteles lykta, munapparat på insidan av sjöborrarnas skal vilken används till att skrapa loss föda med.
- armpenna
- armpenna, benämning på en fjäderpenna som utgår från en fågels arm.
- armtäckare
- armtäckare, benämning på en fjäder som täcker basen på en fågels armpenna.
- articulare
- articula´re, ben i överkäken hos fiskar, kräldjur, groddjur och fåglar.
- bakhjärna
- bakhjärna, rombencefalon, den bakersta av de tre hjärnblåsor som bildas i ryggradsdjurens embryo vid differentieringen av nervrörets främre del.
- balansorgan
- balansorgan, se jämviktsorgan.
- bard
- bard, valfiskben, trekantig skiva av hornartat material som hänger ned i munnen från kanten av överkäken hos bardvalar.
- bast
- bast, basthud, den blodkärlsrika hud som omger hjortdjurens horn under utväxten.
