1–50 av 53 träffar 1 2
- allopatri
- allopatri´, begrepp som innebär att två systematiska grupper, t.ex. arter eller släkten, har skilda utbredningsområden.
- amfiatlantisk
- amfiatlantisk, biogeografisk beteckning för arter som förekommer på ömse sidor om den geografiska barriären Atlanten, dvs. i både Nordamerika och Europa.
- antarktiska regionen
- antarktiska regionen, djurgeografisk term som ibland används för att beteckna det område som omfattar djurvärlden på Nya Zeeland och i Antarktis.
- Arctogea
- Arctoge´a, ett av de tre djurgeografiska riken i vilka man ibland indelar världen.
- australiska regionen
- australiska regionen, djurgeografisk term för det område som omfattar djurvärlden i Australien samt på Tasmanien, Nya Guinea och närliggande öar.
- Bergmanns regel
- Bergmanns regel, biologisk regel som säger att hos arter av jämnvarma djur är kroppsstorleken hos de populationer som lever i kallt klimat ofta större än hos dem som lever i varmare områden.
- bicentrisk
- bice´ntrisk sägs en växt- eller djurart vara som förekommer inom två områden som är långt åtskilda från varandra.
- bipolär
- bipolä´r, med två poler; karakteriserad av två motsatta lägen, aspekter e.d.
- boreala regionen
- borea´la regionen, inom marin djurgeografi (enligt Sven Ekmans indelning av kustvattnens djurtyper) den region som ligger mellan den arktiska i norr och den varmtempererade i söder.
- cirkumboreal
- cirkumborea´l sägs en växt- eller djurart vara som har sin utbredning inom hela det boreala området på jorden, dvs.
- cirkumpolär
- cirkumpolä´r, som omger eller kretsar kring en pol, inom biologin om en växt- eller djurart som har sin utbredning över hela nordpolsområdet (Arktis) eller sydpolsområdet (Antarktis).
- disjunktion
- disjunktion disju´nkt utbredning, diskontinuitet, biogeografisk term som används om organismer (arter eller grupper) vilkas utbredning är splittrad på två eller fler geografiskt vitt åtskilda områden.
- diskontinuitet
- diskontinuitet, brist på sammanhang (kontinuitet), avbrott, lucka; inom biogeografin detsamma som disjunktion.
- dispersion
- dispersion, (ut)spridning; i växt- och djurgeografin spridning till nya områden, en företeelse för vilken det dubbeltydiga ordet utbredning inte bör användas.
- djurgeografi
- djurgeografi, zoogeografi, den del av biogeografin som behandlar djurens geografiska utbredning (förr och nu) och de bakomliggande orsakssammanhangen.
- endemism
- endemism, förekomst inom ett enda område av en växt- eller djurart (även högre eller lägre enhet, såsom familj, släkte eller underart); denna sägs då vara endemisk för området i fråga.
- etiopiska regionen
- etiopiska regionen, djurgeografisk term för det område som omfattar djurvärlden i Afrika från s. Sahara och söderut samt på sydligaste Arabiska halvön.
- faunaregion
- faunaregion, detsamma som djurgeografisk region (se djurgeografi).
- glacialrelikt
- glacialrelikt, istidsrelikt, växt eller djur som under de kallare klimatförhållanden som rådde under senaste istiden (inkl. dess slutskede, senglacialen) anses ha nått ett område som i nutiden är isolerat från huvudförekomsten norrut.
- Glogers regel
- Glogers regel, biogeografisk regel som säger att inom en given art är underarter eller populationer i varma och fuktiga områden kraftigare färgade än underarter i kalla och torra områden.
- holarktiska regionen
- hola´rktiska regionen, Holarktis, det område som omfattar växt- och djurvärlden i de palearktiska och nearktiska regionerna sammantagna, dvs. i princip norra halvklotets arktiska och tempererade områden.
- indigen
- indigen, inhemsk.
- indomalajiska underregionen
- indomalajiska underregionen, den del av orientaliska faunaregionen (jämför djurgeografi) som omfattar Malackahalvön och Stora Sundaöarna.
- införda djur och växter
- införda djur och växter, organismer som av människan avsiktligt eller oavsiktligt förts till ett område där de inte är naturliga.
- ishavsrelikt
- ishavsrelikt, djur eller växt som förekommer isolerad i främst sjöar utanför det arktiska området men har sin huvudsakliga utbredning i arktiska hav.
- istidsöverlevande
- istidsöverlevande, i nordisk biogeografi hypotesen att ett antal växt- och djurarter skulle ha överlevt den senaste istiden i isfria norska kust- eller nunatakområden, s.k. refugier.
- kosmopolit
- kosmopolit, inom biogeografi en art som är utbredd över nästan hela jorden, eller åtminstone stora delar av den.
- Lemuria
- Lemu´ria, annat namn på madagaskiska regionen, se djurgeografi (De djurgeografiska regionerna).
- madagaskiska regionen
- madagaskiska regionen, malagassiska regionen, Lemuria, det biogeografiska område som omfattar växt- och djurvärlden på Madagaskar, Comorerna, Maskarenerna och Seychellerna.
- malagassiska regionen
- malagassiska regionen, annat namn på madagaskiska regionen.
- nearktiska regionen
- nea´rktiska regionen, Nearktis, det område som omfattar djurvärlden i Nordamerika söderut till mellersta Mexico.
- Neogea
- Neogea, biogeografiskt område som sammanfaller med neotropiska regionen.
- neotropiska regionen
- neotro´piska regionen, Neotropis, det område som omfattar växt- och djurvärlden i Syd- och Mellanamerika norrut till mellersta Mexico samt på omgivande öar, inkl.
- Notogea
- Notogea, annat namn på australiska regionen, se djurgeografi.
- oceaniska regionen
- oceaniska regionen, det område som omfattar djurvärlden i Polynesien (inkl.
- orientaliska regionen
- orientaliska regionen, det område som omfattar djurvärlden i Indien och Sydöstasien.
- Ortmanlinjen
- Ortmanlinjen, skiljelinjen mellan kall- och varmtempererade djurgeografiska regioner.
- palearktiska regionen
- palea´rktiska regionen, det område som omfattar växt- och djurvärlden i Eurasien söderut t.o.m. Himalaya (inklusive större delen av Arabiska halvön), Afrika norr om Sahara samt de atlantiska öarna söderut t.o.m. Kap Verdeöarna.
- paleotropiska regionen
- paleotro´piska regionen, det område som omfattar växt- och djurvärlden i de etiopiska och orientaliska regionerna sammantagna, dvs. de tropiska och delvis de subtropiska delarna av Afrika och Asien.
- pantropisk
- pantro´pisk, utbredd över stora tropiska och ofta subtropiska land- eller havsområden i både Gamla och Nya världen.
- refugium
- refu´gium, ibland refug, i den historiska växt- och djurgeografin ett område där en art kunnat överleva en ogynnsam period för att sedan ev. sprida sig därifrån när förhållandena åter tillåter det.
- relikt
- reli´kt, djur- eller växtart som tidigare varit mer spridd men som numera lever kvar bara inom ett litet område; vissa arter är relikter enbart i delar av sitt utbredningsområde.
- sympatri
- sympatri´, förhållandet att två skilda arter eller andra organismgrupper förekommer inom samma geografiska område.
- utbredning
- utbredning, inom biologi den geografiska förekomst som en art eller organismgrupp har.
- värmetidsrelikt
- vä´rmetidsreli´kt, växt- eller djurart som har haft större eller mer sammanhängande utbredning under tidigare, varmare delar av den innevarande epoken, holocen, men som numera lever kvar bara på speciellt gynnsamma platser.
- Wallacea
- Wallace´a, det djurgeografiska övergångsområdet mellan den orientaliska och den australiska regionen öster om Wallacelinjen.
- Alfred Russel Wallace
- Wallace, Alfred Russel, 1823–1913, brittisk naturforskare som samtidigt med – men oberoende av – Darwin lade fram teorin om arternas uppkomst genom naturligt urval.
- Wallacelinjen
- Wallacelinjen (efter Alfred Russel Wallace), djurgeografisk gränslinje som ibland anges som gränsen mellan den orientaliska och den australiska faunaregionen.
