- acidofil
- acidofi´l, om växter: kalkskyende.
- alkaliväxt
- a´lkaliväxt, växt som är genetiskt anpassad till högt pH-värde i marken.
- alkalofil
- alkalofi´l, benämning på organism som är genetiskt anpassad till högt pH-värde.
- allelopati
- allelopati´, vissa växters förmåga att avge ämnen som hindrar andra växters utveckling eller på annat sätt påverkar dessa negativt.
- allätare
- allätare, omnivo´r, däggdjur som livnär sig av såväl vegetabilisk som animalisk föda, dvs. inte har specialiserat sig som växtätare eller predator.
- alpväxter
- alpväxter, oreofyter, växter som ovan skogsgränsen bildar en typisk vegetation i såväl de skandinaviska fjällen som andra bergstrakter.
- altruism
- altruism, i biologin: uppträdande eller handlingssätt varigenom en individ gynnar en annan individ på sin egen bekostnad.
- amensalism
- amensalism, relation mellan två populationer eller arter där den enas tillväxt eller överlevnad hämmas medan den andras förblir opåverkad.
- amfibisk
- amfi´bisk, term använd om organismer som kan växa och leva aktivt såväl i luft som under vatten.
- amfifyt
- amfify´t, växt som kan utveckla skott dels för landliv, dels för vattenliv.
- ammoniumväxter
- ammo´niumväxter, växter som trivs bäst med ammoniumjoner (i motsats till nitratjoner) som huvudsaklig kvävenäringsform.
- anpassning
- anpassning, biologiskt begrepp: de egenskaper som gör individen lämpad för de särskilda levnadsbetingelser den lever under.
- antibios
- antibios, organismers skadliga inverkan på varandra; term använd framför allt om vissa giftproducerande mikrosvampars och bakteriers inverkan på andra mikroorganismer.
- aposematisk
- aposema´tisk, benämning på (varnings)färgteckning med vilken ett bytesdjur gentemot potentiella predatorer signalerar sin giftighet, osmaklighet eller allmänna "farlighet".
- arboreal
- arborea´l, trädlevande, om organismer som är associerade till träd och framför allt om djur som håller till uppe i träden.
- asätare
- asätare, djur som huvudsakligen livnär sig av att äta rester av rovdjursdödade eller av annan orsak redan döda djur.
- autofagi
- autofagi´, nedbrytningen av egna, utslitna cellbeståndsdelar i lysosomerna ("upplösningsblåsorna").
- autotomi
- autotomi´, självstympning, innebär att ett djur fäller en kroppsdel, t.ex. i en nödsituation.
- autotrofi
- autotrofi´, en organisms förmåga att av helt oorganiskt material bilda alla för livet nödvändiga organiska ämnen.
- auxotrof
- auxotro´f kallas en mikroorganism som kräver något eller några speciella organiska ämnen för sin tillväxt.
- bakteriorhiza
- bakteriorhi´za, symbios mellan högre växters rötter och bakterier.
- basofil
- basofi´l, term använd om växter som är beroende av kalkhaltig miljö.
- biotisk
- biotisk sägs en process eller miljöfaktor vara som åstadkoms av levande varelser.
- bladsuckulent
- bladsuckulent, växt som i sina blad lagrar vatten och/eller näringsämnen, en typ av xerofyt.
- boparasitism
- boparasitism, fortplantningsstrategi som innebär att en djurart utnyttjar en annan art och en annan arts bo för utveckling och uppfödning av sin avkomma.
- borymmare
- borymmare, benämning på fågelungar som vid kläckningen är så pass välutvecklade att de genast lämnar boet och följer föräldrarna vid födosök, t.ex. änder och hönsfåglar.
- bostannare
- bostannare, benämning på fågelungar som vid kläckningen är så pass outvecklade att de under en tid kvarstannar i boet och där matas av föräldrarna.
- bördighet
- bördighet, inom botaniken en term som anger vegetationens frodighet på ståndorten (växtplatsen).
- cecotrofi
- cecotrofi´, refekation, koprofagi, beteende hos hardjur och gnagare för att maximal näring ska tas upp ur födan.
- cellulosaspjälkning
- cellulosaspjälkning, sönderdelning av cellulosa i mindre molekyler med hjälp av enzymer, s.k. cellulaser.
- chamaefyt
- chamaefy´t, en av livsformerna i det livsformssystem som uppställdes av dansken Christen Raunkiær 1907.
- chasmofyt
- chasmofy´t, kasmofyt, klippspringsväxt, växt som växer i bergsskrevor och sprickor i berget, där vatten och näringsämnen ansamlas.
- destruent
- destrue´nt, nedbrytare, organism som bryter ned död organisk substans.
- detritusätare
- detritusätare, detrivor, djur som lever av detritus, dvs. dött, finfördelat organiskt material.
- detrivor
- detrivor, detsamma som detritusätare.
- efemär
- efemä´r (fr. éphémère, eg. 'som lever blott en dag', 'kortlivad', av grek. ephē´meros 'som varar endast en dag', av epi´ 'på' och hēme´ra 'dag'), ökenväxt som vid regn gror, växer upp, blommar och sätter frö på mycket kort tid.
- ektendotrof mykorrhiza
- ektendotrof mykorrhiza, mykorrhizatyp som utmärks av att svamphyferna dels växer utanpå och omkring den högre växtens rötter, dels växer in i barkcellerna, där de oftast lever endast en kort tid.
- ektobios
- ektobios, levnadssätt vid vilket en organism växer eller lever utanpå en annan organism.
- ektobiotisk
- ektobiotisk, som har karaktär av eller sammanhänger med ektobios.
- ektoparasit
- e´ktoparasit, yttre parasit; inom botaniken parasit som huvudsakligen lever utanpå sin värdväxt och som genom näringsupptagande organ, haustorier, står i förbindelse med värdväxtens inre delar.
- ektoparasit
- e´ktoparasit, yttre parasit; inom zoologin parasit som lever utanpå sitt värddjur.
- ektosymbios
- e´ktosymbios, form av symbios vid vilken ingen av de deltagande organismerna tränger in i den andra.
- elodeid
- elodei´d, livsformstyp bland vattenlevande växter.
- enalid
- enali´d, fanerogamart tillhörande det växtsamhälle som finns på sand- och lerbottnar i havet.
- endobios
- endobio´s, levnadssätt som innebär att en organism, vanligen en svamp, lever inuti en annan organism.
- endobiotisk
- endobio´tisk, se endobios.
- endofyt
- endofy´t, växt, alg, svamp eller bakterie som lever inuti en annan levande växt.
- endolitisk
- endoli´tisk sägs t.ex. en alg, en svamp eller en mussla vara som lever inne i stenar.
- endoparasit
- endoparasit, inre parasit, i botaniken: parasit som till huvudsaklig del lever inuti sin värdorganisms celler, där den tar sin näring (motsats ektoparasit).
- endoparasit
- endoparasit, inre parasit, i zoologin: parasit som lever inne i sitt värddjur, t.ex. i tarmen, blodkärlen eller levern.
