- astrocyt
- astrocy´t, stjärnformig cell som tillhör hjärnvävnadens stödjeceller (glia).
- atypi
- atypi, avvikelse (från det typiska), oregelbundenhet (något atypiskt).
- automaticitet
- automaticitet, förmågan hos vissa celltyper att regelbundet utan stimuli generera impulser (aktionspotentialer).
- basalmembran
- basalmembran, tunt membran på vilket ett lager av de celler, s.k. epitelceller, vilar som bekläder alla ytor på kroppens utsida samt hålrummen inuti kroppen.
- Xavier Bichat
- Bichat, Xavier, 1771–1802, fransk anatom och kirurg, föregångsman inom den moderna cellulärpatologin.
- bindväv
- bindväv, vävnad som håller samman celler, organ och andra vävnadsstrukturer.
- blast
- blast, blastcell, generell benämning på det omogna förstadiet under utvecklingen av olika celltyper.
- bägarcell
- bägarcell, encellig körtel som liknar en bägare eller har formen av en tulpanblomma.
- cellförändringar
- cellförändringar, sjukvårdsterm som anger att celler som ser något onormala ut men inte är cancerceller har iakttagits vid mikroskopisk undersökning av prov från en kroppsvävnad, oftast cellprov.
- cellulär
- cellulä´r, hörande till en cell (i biologisk mening), avseende cellen.
- cold insoluble globulin
- cold insoluble globulin, annat namn på fibronektin, ett protein i blodplasma.
- cortex
- co´rtex, kortex, yttre delen av ett organ, då den histologiskt skiljer sig från organets inre delar, t.ex. cortex cerebri, hjärnbarken.
- cylinderepitel
- cyli´nderepite´l, enkelt lager av cylinderformade celler på ytan av de flesta slemhinnor, t.ex. i mag-tarmkanalen eller i andningsvägarna, i sistnämnda fall försett med flimmerhår, cilier.
- cyt-
- cyt-, som har med celler (i biologisk mening) att göra.
- -cyt
- -cyt, -cell (i biologisk mening); t.ex. hepatocyt, levercell.
- cyto-
- cyto-, som har med celler (i biologisk mening) att göra.
- cytodiagnostik
- cytodiagnostik, detsamma som cytologisk diagnostik (se cytologi).
- cytokemi
- cytokemi, vetenskapen om den kemiska sammansättningen hos cellens strukturer.
- cytologi
- cytologi, cell-lära, läran om cellen, den minsta levande enheten hos såväl växter som djur.
- cytologi
- cytologi, medicinskt specialområde som omfattar diagnostik av sjukdomar, i första hand tumörsjukdomar, med hjälp av mikroskopundersökning av celler.
- cytologisk diagnostik
- cytologisk diagnostik, cytologisk undersökning, "cellprov", se cytologi.
- dendritceller
- dendritceller, speciell grupp av fagocyterande celler (se fagocyt och mononukleärt fagocytsystem) som finns i alla kroppsvävnader och som har fått sitt namn av att de är rikligt försedda med förgrenade utskott, dendriter.
- dysplasi
- dysplasi´, medicinsk term för avvikande utveckling av kroppsvävnad.
- ekogenisitet
- e´kogenisite´t, förmågan hos t.ex. kroppsvävnaderna att reflektera ultraljudssignaler.
- elastin
- elasti´n, ett av de proteiner som bygger upp kroppens vävnader och som bildar fibrer med hög elasticitet.
- elliptocyt
- elliptocy´t, ovalocyt, röd blodkropp, erytrocyt, med formen av en ellips.
- embryonala stamceller
- embryonala stamceller, se stamceller.
- endotel
- endote´l, sammanhängande cellskikt som bekläder blodkärlens, lymfsystemets och hjärtats insida.
- enterokromaffina celler
- enterokromaffi´na celler, celltyp som hör till en stor familj av s.k. neuroendokrina celler, lokaliserade främst inom centrala nervsystemet, lungorna och mag–tarmkanalen.
- eosin
- eosi´n, eosin A, tetrabromderivatet av fluorescein, ett rött organiskt färgämne.
- epidermis
- epide´rmis, överhud, lager av celler som bildar djurkroppens yttre skikt och som härstammar från embryots ektoderm.
- epitel
- epite´l, sammanfattande term för en stor grupp av specialiserade celler hos mångcelliga djurarter.
- epitelcell
- epitelcell, cell som bygger upp yttäckande och körtelbildande vävnader hos flercelliga djur.
- ES-celler
- ES-celler, embryonala stamceller, se stamceller.
- excitabilitet
- excitabilitet, retbarhet, cellbiologisk term.
- extracellulär
- extracellulä´r, om utanför celler befintliga strukturer.
- extracellulärvätska
- extracellulärvätska, vätska som omger cellerna i kroppen, hos ryggradsdjur blodplasma, lymfa samt interstitiell vätska, dvs. kroppsvätskan i de trånga spalterna mellan vävnadscellerna.
- fagocyt
- fagocy´t, cell med förmåga att "äta", fagocytera, sådana partiklar och större molekyler som uppfattas som främmande.
- fettcell
- fettcell, adipocy´t, den celltyp som bygger upp fettvävnad.
- fettkorncell
- fettkorncell, skumcell, cell i kroppens försvars- och renhållningssystem (retikuloendoteliala eller mononukleära fagocytsystemet).
- fettvävnad
- fettvävnad, fettväv, fett, tela adiposa, vävnad som huvudsakligen består av fettceller (adipocyter) och dessutom innehåller bindväv med bl.a. blodkärl och nerver.
- fiber
- fiber, trådliknande struktur i olika vävnader hos människor och djur, i t.ex. bindväv, muskelvävnad och nervvävnad.
- fibroblast
- fibrobla´st, fibrocyt, bindvävscell.
- fibronektin
- fibronekti´n, cold insoluble globulin (engelska, 'kallolösligt globulin'), ett glykoprotein (protein med påkopplade sockermolekyler) som finns i små mängder i blodplasman men som har sin huvudsakliga funktion på ytan av celler och främst i fibernätverket mellan cellerna, den s.k. extracellulära matrixen.
- Walter Flemming
- Flemming, Walter, 1843–1905, tysk anatom, professor i Prag 1873–76 och i Kiel 1876–1901.
- flimmerepitel
- fli´mmerepite´l, skikt av epitelceller som är försedda med flimmerhår, cilier.
- -for
- -for (grek. -pho´ros, ett element av samma rot som phe´rō 'bära'), efterled: -bärande, -bärare, t.ex. melanofor, melaninbärande cell.
- germinalceller
- germina´lceller, könsceller, spermier, ägg och de moderceller från vilka de härstammar.
- Giemsa-färgning
- Giemsa-färgning, färgningsmetod inom cytologisk diagnostik.
- van Giesons färgningsmetod
- van Giesons färgningsmetod (efter Ira van Gieson, amerikansk neuropatolog, 1865-1913), sedan 1899 allmänt använd metod för att färga mikroskopiska preparat som skall undersökas i ljusmikroskop.
