1–50 av 501 träffar 1 2 3 4 ... 11
- ACE
- ACE, enzym; se angiotensin converting enzyme.
- acidos
- acido´s, sjuklig förändring i kroppsvätskornas sammansättning med ökning av aciditeten (lågt pH).
- adhesion
- adhesion, vidhäftning: term inom immunologin.
- agammaglobulinemi
- agammaglobulinemi´, mycket låg nivå av immunglobuliner, dvs. antikroppar, i blodet.
- agglutinin
- agglutini´n, antikropp som kan ge agglutination, dvs. orsaka sammanklumpning av t.ex. blodkroppar eller bakterier.
- AHF
- AHF, förkortning av antihemofilifaktor, en av blodets koagulationsfaktorer.
- aids
- aids, Acquired Immune Deficiency Syndrome, sjukdom hos människa som orsakas av humant immunbristvirus (se HIV), ett virus i familjen retrovirus som angriper T-lymfocyter, en typ av vita blodkroppar.
- akutfasprotein
- aku´tfasprotein, akutfasreaktant, protein i blodet som kraftigt ökar i koncentration när kroppen drabbas av en akut åkomma eller skada med starkt inslag av inflammatorisk reaktion, dvs. med feber, smärtor, ömhet m.m.
- aldosteron
- aldostero´n, steroidhormon i gruppen mineralkortikoider (se kortikosteroider) som bildas i binjurebarken.
- alfainterferon
- a´lfainterfero´n, α-interferon, interferon alfa, grupp av interferoner.
- alkalos
- alkalo´s, tillstånd med minskad surhet (ökat pH) i blodet.
- ALS
- ALS, förkortning av immunserumet antilymfocytserum eller nervsjukdomen amyotrofisk lateralskleros.
- anafylatoxiner
- anafylatoxi´ner, ämnen som bildas vid aktivering av komplementsystemet i form av fragment från aktiverade proteiner (faktorer) ingående i detta system.
- anergi
- anergi, avsaknad av normalt cellulärt immunförsvar.
- angiogenes
- angiogenes, neovaskularisering, vaskularisation, vaskularisering, nybildning av blod- och lymfkärl från tidigare existerande normala kärl samt de mekanismer som styr denna process.
- angiotensin
- angiotensi´n, peptider som ingår i renin–angiotensin–aldosteron-systemet.
- angiotensin converting enzyme
- angiotensin converting enzyme, ACE, enzym som katalyserar omvandlingen av angiotensin I till angiotensin II, ett hormon i renin–angiotensin–aldosteron-systemet.
- antiflogistikum
- antiflogistikum, pluralis antiflogistika, inflammationsdämpande och smärtstillande medel.
- antigen
- antige´n, för kroppen främmande ämne som framkallar en reaktion hos kroppen.
- antigenskifte
- antigenskifte, kraftig förändring av ytegenskaper hos sjukdomsalstrande mikroorganismer vilken har till följd att tidigare förvärvad immunitet hos värden inte längre ger skydd.
- antihemofilifaktor
- antihemofili´faktor, AHF, factor VIII eller VIII:C, det blodprotein som inte fungerar normalt vid klassisk blödarsjuka (se hemofili A).
- antikoagulantia
- antikoagula´ntia, ämnen som förhindrar blodets normala koagulation; se antikoagulationsbehandling.
- antikoagulationsbehandling
- antikoagulationsbehandling, förebyggande och behandling av blodpropp med läkemedel som hämmar blodets koagulationsförmåga, antikoagulantia.
- antikropp
- antikropp, immunglobulin, protein som produceras av kroppens immunförsvar och som har till uppgift att verka mot för kroppen främmande ämnen, antigener.
- antilymfocytserum
- antilymfocy´tse´rum, ALS, immunserum som framställts i en djurart mot en annan arts vita blodkroppar av lymfocyttyp.
- antipyretikum
- antipyre´tikum, pluralis antipyretika, läkemedel med febernedsättande, vanligen också smärtstillande verkan.
- antiserum
- a´ntiserum, immunserum, serum som innehåller antikroppar mot ett visst antigen.
- antitoxin
- antitoxi´n, antikroppar som specifikt kan upphäva giftverkan av ett antigent gift.
- antitrombin III
- antitrombi´n III, ATIII, blodprotein som hämmar den normala koagulationsmekanismen; hämningen förstärks kraftigt i närvaro av heparin.
- APC-resistens
- APC-resistens, ärftligt tillstånd som innebär ökad resistens hos koagulationsfaktor V mot spjälkning och inaktivering av aktiverat protein C (APC).
- aplasi
- aplasi´, bristande utveckling (eller tillbakabildning) av organ eller vävnad.
- APTT
- APTT, förkortning för aktiverad partiell tromboplastintid.
- arakidonsyra
- arakidonsyra, fleromättad fettsyra som förekommer framför allt hos djur.
- ARC
- ARC, aids related complex, inom sjukvården benämning på den sjukdomsbild hos en HIV-infekterad person som föregår diagnosen aids.
- Arthus' reaktion
- Arthus' reaktion, en ofta svår vävnadsskada som framkallas av antigen–antikroppskomplex vilka bildas om insprutat antigen reagerar med vissa typer av antikroppar hos en tidigare immuniserad individ.
- ascites
- asci´tes, ansamling av vätska i bukhålan.
- autoantikropp
- autoantikropp, antikropp som produceras i kroppen och är riktad mot kroppens egna vävnader och därför reagerar med kroppsegna substanser (autoantigener), ofta med vävnadsskada som följd.
- autoimmuna sjukdomar
- autoimmu´na sjukdomar, sjukdomar som kan uppstå då kroppens immunsystem reagerar mot kroppsegna strukturer (autoimmun reaktion).
- aviditet
- aviditet, den totala bindningsstyrkan mellan en antikropps alla tillgängliga bindningsställen (2–10 bindningsställen per molekyl beroende på antikroppens klass) och motsvarande delar hos ett antigen, till skillnad från affinitet, som betecknar bindningskraften hos ett enstaka antigenbindande område hos en antikropp och en kemisk grupp hos antigenet.
- base excess
- base excess, BE, detsamma som basöverskott.
- basöverskott
- basöverskott, BÖ, base excess, BE, mått på förändring i kroppens syra–basbalans, betingad av förändring i ämnesomsättningen, s.k.metabolisk syra–basrubbning.
- Emil von Behring
- Behring, Emil von, 1854–1917, tysk läkare och bakteriolog, professor i hygien i Halle 1894 och i Marburg från 1895.
- Baruj Benacerraf
- Benacerraf, Baruj, 1920–2011, venezuelansk-amerikansk patolog, professor vid Harvard Medical School, Boston, från 1970.
- betainterferon
- betainterferon, β-interferon, interferon beta, interferon som bildas i bindvävsceller.
- Bruce A Beutler
- Beutler, Bruce Alan, född 1957, amerikansk läkare, genetiker och immunolog, nobelpristagare i fysiologi eller medicin 2011.
- biokompatibilitet
- biokompatibilitet, de egenskaper hos ett biomaterial som är nödvändiga för att det materialet skall kunna fungera i en biologisk vävnad.
- blodgrupp
- blodgrupp, egenskap hos blodceller (ursprungligen röda blodkroppar) som innebär definierbara, biologiskt viktiga skillnader mellan individer inom en viss art.
- blodkoagel
- blo´dkoa´gel, ruva, stelnat, koagulerat blod.
