Bläddra:

ACE

ACE, enzym; se angiotensin converting enzyme.

acidos

acido´s, sjuklig förändring i kroppsvätskornas sammansättning med ökning av aciditeten (lågt pH).

aldosteron

aldostero´n, steroidhormon i gruppen mineralkortikoider (se kortikosteroider) som bildas i binjurebarken.

alkalos

alkalo´s, tillstånd med minskad surhet (ökat pH) i blodet.

angiotensin

angiotensi´n, peptider som ingår i renin–angiotensin–aldosteron-systemet.

angiotensin converting enzyme

angiotensin converting enzyme, ACE, enzym som katalyserar omvandlingen av angiotensin I till angiotensin II, ett hormon i renin–angiotensin–aldosteron-systemet.

antipyretikum

antipyre´tikum, pluralis antipyretika, läkemedel med febernedsättande, vanligen också smärtstillande verkan.

ascites

asci´tes, ansamling av vätska i bukhålan.

base excess

base excess, BE, detsamma som basöverskott.

basöverskott

basöverskott, BÖ, base excess, BE, mått på förändring i kroppens syra–basbalans, betingad av förändring i ämnesomsättningen, s.k.metabolisk syra–basrubbning.

blodtryck

blodtryck, det tryck som driver blodet genom blodbanan.

Walter Bradford Cannon

Cannon, Walter Bradford, 1871–1945, amerikansk fysiolog, professor vid Harvard Medical School i Boston 1906–42.

dehydrering

dehydrering, uttorkning eller urvätskning av kroppen p.g.a. ändrad balans mellan intag resp. förlust av vätska, antingen genom för lågt vätskeintag eller för hög vätskeförlust.

diabetes insipidus

diabe´tes insi´pidus, sjukdom som beror på brist på ADH (antidiuretiskt hormon) från hypofysens baklob.

effusion

effusion, ansamling av vätska i en vävnad eller, vanligen, i ett hålrum, t.ex. lungsäcken.

elektrolytbalans

elektrolytbalans, kroppens tillstånd med hänsyn till intag och förluster av salter (elektrolyter).

elektrolytrubbning

elektrolytrubbning, rubbning i kroppens elektrolytbalans.

feber

feber, förhöjd kroppstemperatur som vanligen definieras som en högsta dygnstemperatur överstigande 38,2 °C uppmätt i ändtarmen eller 37,8 °C uppmätt i munhålan eller armhålan.

glibenklamid

glibenklamid, läkemedel som används vid typ 2-diabetes; det tillhör gruppen sulfonureider.

glukagon

glukago´n, polypeptidhormon bestående av 29 aminosyror, vilket bildas i s.k. A-celler (alfaceller) i bukspottkörtelns langerhansska öar.

glukosuri

glukosuri´, (ökad) utsöndring av glukos med urinen.

Goldblatt-mekanismen

Goldblatt-mekanismen (efter den amerikanske läkaren Harry Goldblatt, 1891-1977), permanent förhöjning av blodtrycket (hypertoni) till följd av förträngning av njurartären.

homeostas

homeosta´s, homeostasis, samlingsbegrepp för de mekanismer som tillsammans verkar för att hålla den miljö (milieu intérieur, extracellulärrummet) som omger alla organismens celler så konstant som möjligt.

hunger

hunger, drivkraft som styr behovet att inta föda.

hyperglukemi

hyperglukemi´, förhöjd blodsockerhalt, förhöjd halt av glukos (druvsocker) i blodet.

hypernatremi

hypernatremi´, hypernatriemi, tillstånd med hög natriumhalt i blodet, egentligen i blodplasman (utanför cellerna).

hyperosmolalitet

hyperosmolalite´t, förhöjd koncentration i kroppsvätskorna av sådana joner och småmolekylära ämnen som ger vätskorna ett högt osmotiskt tryck, dvs. en strävan att dra till sig vatten.

hypertermi

hypertermi´ (nylat. hyperthermi´a, av hyper- och grek. the´rmē 'värme'), onormalt hög kroppstemperatur (över 40 °C) som inte beror på infektion eller inflammation.

hypertoni

hypertoni´, hypertension, benämning på förhöjt blodtryck, varvid man i regel menar trycket i det stora blodkretsloppet (systemkretsloppet).

hypoalbuminemi

hy´poalbuminemi´, låg halt av albumin (ett protein) i blodvätska, plasma.

hypoglukemi

hypoglukemi´ (nylat. hypoglychaemi´a, av hypo-, glukos och -emi), för låg blodsockerhalt, för låg halt glukos (druvsocker) i blodet.

hyponatremi

hyponatremi´, hyponatriemi, tillstånd med låg natriumhalt i blodet, egentligen i blodplasman.

hypoosmolalitet

hy´poosmolalite´t, nedsatt koncentration av joner och sådana småmolekyler som utövar osmotiskt tryck i kroppsvätskorna.

hypotermi

hypotermi´, sänkt kroppstemperatur.

hypotoni

hypotoni´, medicinsk term som vanligen avser onormalt lågt blodtryck, oftast kallat hypotension.

hypovolemi

hypovolemi´, minskad blodvolym i kroppen, t.ex. efter större, akut blödning.

kallikreiner

kallikrei´ner, proteolytiska enzymer (serinproteaser) som dels finns i en inaktiv form cirkulerande i blodet, plasmakallikrein, dels som vävnadskallikreiner i olika organ, bl.a. njure, bukspottkörtel, spottkörtlar och tarm.

ketoacidos

ketoacidos, sjuklig förändring i kroppsvätskornas sammansättning orsakad av ökad bildning av ketonkroppar, se acidos.

kininer

kininer (av grek. kine´ō 'sätta i rörelse', 'röra'), benämning på vissa peptider som bildas i kroppen och som framkallar biologiska effekter.

kininogener

kininogener, proteiner som bildas i levern och frisätts till blodet och som spjälkas till kininer, se bradykinin.

kortikosteroider

kortikosteroi´der, kortikoider, adrenokortikosteroider, ämnen med gemensam grundstruktur (cyklopentanoperhydrofenantren) vilka bildas i binjurarnas bark och av vilka några är hormoner och övriga är förstadier till hormoner.

kroppstemperatur

kroppstemperatur, hos växelvarma djur ungefär samma temperatur som i omgivningen, hos jämnvarma djur konstant, ofta högre än i omgivningen.

laktatacidos

lakta´tacido´s (av laktat, se laktater, och lat. a´cidus 'sur', 'skarp'), laktacidos, tillstånd med ökad surhetsgrad (lågt pH) i kroppen, till följd av anhopning av stora mängder mjölksyra (laktat).

metabolisk acidos

metabo´lisk acido´s, rubbning av syra-bas-balansen medförande ökad surhetsgrad (aciditet) i kroppsvätskorna (lågt pH).

mineralkortikoider

minera´lkortikoi´der, kortikosteroider som reglerar kroppens saltbalans.

mättnad

mättnad, tillstånd då människan inte upplever något behov av att inta föda.

natriures

natriure´s, utsöndring av natriumjoner med urinen, en av njurarnas viktigaste funktioner.

natriuretiska hormoner

natriure´tiska hormoner, sammanfattande benämning på hormoner som stimulerar njurarna att öka utsöndringen av natriumjoner, och därmed av vatten, med urinen.

neurotensin

neurotensi´n, en neuropeptid som på 1970-talet isolerades från extrakt från hjärnans hypotalamus-region.

ortostatism

ortostatism, medicinsk term för oförmåga att hålla blodtrycket tillräckligt högt vid uppresning från liggande till stående ställning eller under långvarigt stillastående i upprätt ställning.

« föregående | nästa » 1 2