- antifon
- antifo´n, hörselskydd som används vid höga bullernivåer (80–90 dB eller däröver) för att undvika risk för bestående hörselskador.
- antrum
- a´ntrum, i anatomin benämning på den del av magsäcken som ligger närmast ovanför nedre magmunnen; även del av käkhålan och del av mellanörat.
- audio
- audio-, förled med betydelsen hörsel-, som har med hörseln att göra.
- audiogram
- audiogra´m, resultatet av en undersökning av en persons hörsel (audiometri, hörselprov).
- audiologi
- audiologi, läran om hörseln.
- audiometer
- audiometer, apparat för hörselmätning; se audiometri.
- audiometri
- audiometri, hörselmätning.
- audionom
- audiono´m, tidigare hörselvårdsassistent, person som huvudsakligen arbetar inom landstingets hörselvård, eller inom privat sådan verksamhet, med kartläggning, utredning och behandling av hörselskador samt information om hörselskador och hjälpmedel.
- auditiv
- auditi´v, som har samband med hörsel.
- aurikel
- auri´kel, anatomisk benämning på öronmusslan och på hjärtörat, auri´cula co´rdis, en liten säckformig utbuktning på hjärtats förmak.
- auris
- auris, öra.
- auriskop
- aurisko´p, otoskop, instrument (med belysning) med vilket man undersöker yttre hörselgången och trumhinnan.
- balans
- balans, jämvikt(stillstånd); en varelses förmåga att behålla sin jämvikt (se balanssinne).
- balansnerven
- balansnerven, nervus vestibularis, tillsammans med nervus cochlearis (hörselnerven) den 8:e hjärnnerven, vestibulo-koklearisnerven (nervus vestibulo-cochlearis eller statoaccusticus), som förmedlar hörsel- och balansimpulser till hjärnan och hjärnstammen.
- balanssinne
- balanssinne, organsystem hos djur och människa för kontroll av kroppens läge och rörelser i förhållande till omgivningen.
- barotrauma
- ba´rotrauma, tryckskada.
- Georg von Békésy
- Békésy, Georg von, 1899–1972, ungersk-amerikansk öronfysiolog, ursprungligen teletekniker, professor i Budapest 1939–46, vid Karolinska Institutet 1946–47, vid Harvard University, USA, 1947–66 och vid University of Hawaii från 1966.
- benlabyrint
- benlabyrint, vätskefyllt hålrumssystem i tinningbenets klippdel.
- benledning
- benledning, överföring av ljud genom skallens ben.
- bensnäcka
- bensnäcka, cochlea, del av innerörats benlabyrint.
- binauralt hörande
- binaura´lt hörande, eg. hörande med två öron, dvs. det normala lyssnandet med båda öronen.
- blomkålsöra
- blomkålsöra, svullet, förvridet ytteröra, ett ärrigt resttillstånd efter blödningar under broskhinnan och i själva brosket i ytterörat.
- BOEL-provet
- BOEL-provet, barnhörselprov.
- bullerskada
- bullerskada, hörselskada till följd av alltför hög ljudstyrka, buller.
- båggångar
- båggångar, benbåggångar, tre halvcirkelformade kanaler i tinningbenets klippdel, förlagda i tre mot varandra vinkelräta plan.
- cochlea
- cochlea, anatomisk benämning på bensnäckan, en del av innerörats benlabyrint.
- cochleaimplantat
- cochleaimplantat, typ av hörapparat.
- Alfonso Corti
- Corti, Alfonso, 1822–76, markis, italiensk anatom, sysslade särskilt med örats mikroskopiska anatomi.
- Cortis organ
- Co´rtis organ, hörselorganet i innerörat i tinningbenet.
- döv
- döv är en person som inte hör.
- dövblindhet
- dövblindhet, beteckning för det dubbla handikappet synskada/blindhet och hörselskada/dövhet (jfr flerhandikapp).
- dövhet
- dövhet, total avsaknad av hörsel.
- dövstum
- dövstum, föråldrad och felaktig benämning på en döv person.
- elektronystagmografi
- ele´ktronystagmografi (av elektro-, nylat. nysta´gmus, av grek. nystagm´os, eg.: 'dåsighet', 'sömn', och -graphi´a '-beskrivning' av gra´phō 'skriva'), mätmetod för ögonrörelser.
- ERA
- ERA, electric response audiometry, en grupp elektrofysiologiska undersökningsmetoder för hörselmätning.
- eustachiska röret
- eusta´chiska röret, förbindelse mellan mellanörat och svalget.
- FSDB
- FSDB, förkortning för Föreningen Sveriges Dövblinda.
- Föreningen Sveriges Dövblinda
- Föreningen Sveriges Dövblinda, FSDB, riksomfattande intresseorganisation för syn- och hörselskadade (dövblinda) personer, bildad 1959.
- galtonpipa
- galtonpipa, instrument i form av en visselpipa i metall, konstruerad av Francis Galton för att bedöma hörseln (särskilt vid höga frekvenser) och för bestämning av den övre hörbarhetsgränsen.
- hammaren
- hammaren, ma´lleus, ett av mellanörats tre hörselben; det är fästat vid trumhinnans insida och ledar mot städet (incus).
- helix
- he´lix, anatomisk term för ytterörats bågformade, fria kant.
- hematotympanon
- hematoty´mpanon, hemoty´mpanon, blödning i mellanörat (trumhålan) vid tinningbensfraktur.
- hemotympanon
- hemoty´mpanon, detsamma som hematotympanon.
- Gunnar Holmgren
- Holmgren, Gunnar, 1875–1954, läkare, landets förste professor i öron-, näs- och halssjukdomar 1912–40 vid Karolinska Institutet, Stockholm, rektor där 1931–40; jämför släktartikel Holmgren.
- HRF
- HRF, förkortning för Hörselskadades riksförbund.
- hypakusi
- hypakusi´ (nylat. hypacusi´a, av hypo- och grek. a´kousis 'hörsel'), medicinsk term för hörselnedsättning, lomhördhet, hörselskada.
- hyperakusi
- hyperakusi´, fonofobi, medicinsk term för ökad känslighet för ljud.
- hårceller
- hårceller, hos ryggradsdjur sinnesceller med ett stort antal utskott, sinneshår, från cellytan.
