Bläddra:

aapakomplex

aapakomplex, en typ av myrkomplex som förekommer i norra Lappland och Norrbotten samt i norra Finland.

adventivväxt

adventi´vväxt, främmande växt som införts till ett område och blivit mer eller mindre bofast.

alkärr

alkärr, typ av ängsskog på fuktig mark.

allelopati

allelopati´, vissa växters förmåga att avge ämnen som hindrar andra växters utveckling eller på annat sätt påverkar dessa negativt.

allians

allia´ns, förband, växtsociologisk term för ett enskilt växtsamhälle av medelhög rang.

alm-hasselskog

alm-hasselskog, ängslövskog som utbildas i rasmarker, särskilt på kalkrik mark.

almskog

almskog, skogstyp på näringsrikare mark och med alm som förhärskande trädart.

alphed

alphed, ris- och halvrissamhälle i Alperna.

alpin

alpi´n, växtgeografisk term för de vegetationszoner som har med fjällnatur att göra.

alpäng

alpäng, ängsmark som påträffas i Alperna ovan skogsgränsen, dvs. ovanför ca 2 000 m höjd.

alvar

alvar, landskapstyp som är karakteristiskt utbildad i enbart Sverige och Estland.

amplitud

amplitu´d, spännvidd med avseende på en viss yttre faktor under vilken en växt kan vara livsduglig.

anemokori

anemokori´, vindspridning, spridning av en växts spridningsenheter (t.ex. sporer, frön, frukter) till nya växtplatser med hjälp av vinden.

arktisk-montan

a´rktisk-monta´n, växtgeografisk benämning på växter med utbredning dels i Arktis, dels i vissa bergstrakter i den norra tempererade zonen, såsom Himalaya, Kaukasus och Alperna.

askskog

askskog, skog med dominerande inslag av ask på utpräglat kalk- och lerrik mark.

association

association, i växtgeografin: ett växtsamhälle som har tämligen enhetlig artsammansättning.

backmyr

backmyr, myrtyp som bildas på en backsluttning med kraftig lutning.

bakteriorhiza

bakteriorhi´za, symbios mellan högre växters rötter och bakterier.

bakteroid

bakteroi´d, bakterieliknande.

bandprofil

bandprofil, vegetationsprofil för studium av vegetationens förändring i en speciell riktning beroende på en eller flera faktorers påverkan.

barlastväxter

barlastväxter, ballastväxter, växter som med fartyg införts från främmande länder som frö eller frukt i den barlast av t.ex. sand som fartygen lossar på s.k. barlastplatser.

barrblandskog

barrblandskog, barrskog med gran och tall i blandning.

barrskog

barrskog, skog som huvudsakligen består av barrträd.

barrskogszonen

barrskogszonen, boreala barrskogsbältet, den vegetationstyp som omfattar en stor del av Sverige med undantag för fjälltrakterna och området söder om Dalälven.

bergsregnskog

bergsregnskog, den regnskog som på bergen i tropiska skogsområden i t.ex. Afrika och Sydamerika avlöser låglandsregnskogen.

bestånd

bestånd, i inskränkt mening de individer av en art, underart, varietet eller form som finns samlade inom ett begränsat område.

betesgynnad

betesgynnad sägs den växt vara som ökar i antal genom att markerna betas av stora växtätare.

beteshage

beteshage, betesmark där en stor del av ytan upptas av buskar och träd, t.ex. ek, björk, sälg och gråal.

betestolerans

betestolerans, det förhållandet att vissa växter utvecklas särskilt väl i betesmarker, där de trots djurens betning håller sig kvar eller t.o.m. ökar.

betesäng

betesäng, betesmark som ofta är trädlös och som har ett fältskikt, dvs. örter och gräs, som bildar en tät vegetation, ofta med fleråriga och tuvbildande arter.

biocenos

biocenos, biocoenos, biosamhälle, livssamhälle, organismsamhälle, inom biologin ett ekosystems samtliga organismer, de som lever och verkar tillsammans.

biologisk halveringstid

biologisk halveringstid, ett mått på en substans omsättningshastighet i ett biologiskt system, t.ex. en cell, en vävnad eller en hel kropp, eller i ett sammansatt system, såsom en sjö eller ett jordlager.

biom

biom, biotisk region, landområde som karakteriseras genom sina regionala ekosystemtyper och som således har ett typiskt växt- och djurliv.

biotisk region

biotisk region, se biom.

biotop

biotop, hemvist, boendemiljö, ekologisk term för ett område eller ett utrymme som karakteriseras av vissa yttre faktorer och vegetation.

Olle Björkman

Björkman, Olle, f. 1933, svensk-amerikansk växtekofysiolog.

björkregionen

björkregionen, björkskogsregionen, växtgeografisk zon i Sverige mellan barrskogen och kalfjället.

björkskogsgränsen

björkskogsgränsen, den naturliga nedre gränsen för kalfjället och den övre för förekomsten av sluten skog i Skandinavien.

björkskogsregionen

björkskogsregionen, se björkregionen.

blandbestånd

blandbestånd, växtbestånd som utgörs av mer än en art; termen används oftast i skogliga sammanhang (jämför blandskog).

blandmyr

blandmyr, torvmark bestående av omväxlande kärr- och mossepartier.

blandskog

blandskog, skog som innehåller mer än en art träd; jämför blandbestånd.

blockstrand

blockstrand, havsstrand som till stor del är täckt av stora stenar och block.

blåbärsgranskog

blåbärsgranskog, den vanligaste skogstypen i Norden och samtidigt slutstadiet i vegetationsutvecklingen på marker som inte brunnit på lång tid och som nu bär annan vegetation, t.ex. vissa hagmarker, hyggen, blåbärsbjörkskog och framför allt granskog, särskilt i norra Sverige.

blåbärshed

blåbärshed, växtsamhälle som påträffas i fjälltrakternas lågalpina zon på den övre s.k. skyddssidan, dvs. övre delen av ett område med pålitligt snöskydd under vintern och med barmark fr.o.m. början av juni månad.

bokskog

bokskog, en dominerande skogstyp inom södra lövskogsregionen, som är en del av nemorala zonen.

boreala zonen

borea´la zonen, annat namn på norra barrskogsregionen och tajgan.

botanik

botanik, läran om växterna.

bottenförna

bottenförna, den förna som bildas i själva markytan av rester av växternas nedre delar, såsom stambaser och bladslidor, samt av rester av lavar och mossor.

bottenskikt

bottenskikt, den vegetation som på marken bildas av mossor och lavar och som är det understa av de skikt en vegetationstyp kan indelas i.

« föregående | nästa » 1 2 3 4 ... 9