- alm-hasselskog
- alm-hasselskog, ängslövskog som utbildas i rasmarker, särskilt på kalkrik mark.
- almskog
- almskog, skogstyp på näringsrikare mark och med alm som förhärskande trädart.
- alphed
- alphed, ris- och halvrissamhälle i Alperna.
- alpäng
- alpäng, ängsmark som påträffas i Alperna ovan skogsgränsen, dvs. ovanför ca 2 000 m höjd.
- alvar
- alvar, landskapstyp som är karakteristiskt utbildad i enbart Sverige och Estland.
- arktisk-montan
- a´rktisk-monta´n, växtgeografisk benämning på växter med utbredning dels i Arktis, dels i vissa bergstrakter i den norra tempererade zonen, såsom Himalaya, Kaukasus och Alperna.
- askskog
- askskog, skog med dominerande inslag av ask på utpräglat kalk- och lerrik mark.
- barrblandskog
- barrblandskog, barrskog med gran och tall i blandning.
- barrskog
- barrskog, skog som huvudsakligen består av barrträd.
- barrskogszonen
- barrskogszonen, boreala barrskogsbältet, den vegetationstyp som omfattar en stor del av Sverige med undantag för fjälltrakterna och området söder om Dalälven.
- bergsregnskog
- bergsregnskog, den regnskog som på bergen i tropiska skogsområden i t.ex. Afrika och Sydamerika avlöser låglandsregnskogen.
- beteshage
- beteshage, betesmark där en stor del av ytan upptas av buskar och träd, t.ex. ek, björk, sälg och gråal.
- betesäng
- betesäng, betesmark som ofta är trädlös och som har ett fältskikt, dvs. örter och gräs, som bildar en tät vegetation, ofta med fleråriga och tuvbildande arter.
- biocenos
- biocenos, biocoenos, biosamhälle, livssamhälle, organismsamhälle, inom biologin ett ekosystems samtliga organismer, de som lever och verkar tillsammans.
- biom
- biom, biotisk region, landområde som karakteriseras genom sina regionala ekosystemtyper och som således har ett typiskt växt- och djurliv.
- biotisk region
- biotisk region, se biom.
- biotop
- biotop, hemvist, boendemiljö, ekologisk term för ett område eller ett utrymme som karakteriseras av vissa yttre faktorer och vegetation.
- björkregionen
- björkregionen, björkskogsregionen, växtgeografisk zon i Sverige mellan barrskogen och kalfjället.
- björkskogsgränsen
- björkskogsgränsen, den naturliga nedre gränsen för kalfjället och den övre för förekomsten av sluten skog i Skandinavien.
- björkskogsregionen
- björkskogsregionen, se björkregionen.
- blandbestånd
- blandbestånd, växtbestånd som utgörs av mer än en art; termen används oftast i skogliga sammanhang (jämför blandskog).
- blandskog
- blandskog, skog som innehåller mer än en art träd; jämför blandbestånd.
- blockstrand
- blockstrand, havsstrand som till stor del är täckt av stora stenar och block.
- blåbärsgranskog
- blåbärsgranskog, den vanligaste skogstypen i Norden och samtidigt slutstadiet i vegetationsutvecklingen på marker som inte brunnit på lång tid och som nu bär annan vegetation, t.ex. vissa hagmarker, hyggen, blåbärsbjörkskog och framför allt granskog, särskilt i norra Sverige.
- blåbärshed
- blåbärshed, växtsamhälle som påträffas i fjälltrakternas lågalpina zon på den övre s.k. skyddssidan, dvs. övre delen av ett område med pålitligt snöskydd under vintern och med barmark fr.o.m. början av juni månad.
- bokskog
- bokskog, en dominerande skogstyp inom södra lövskogsregionen, som är en del av nemorala zonen.
- boreala zonen
- borea´la zonen, annat namn på norra barrskogsregionen och tajgan.
- bush
- bush, en särskilt i östra och södra Afrika förekommande buskstäpp.
- bush
- bush, vardaglig benämning på snårig vegetation i varmare trakter i allmänhet.
- buskbräm
- buskbräm, dels de yttre buskar, t.ex. olvon och hagtorn, i ett brynsnår som bildar övergången mellan öppen äng och ängsskog, dels den vegetation av buskar, såsom en, dvärgbjörk och viden, som i alpin terräng växer alldeles intill vindblottorna i den övre kanten till blåbärsheden.
- busksavann
- busksavann, savanntyp i områden som har lång torrtid och vilkas vegetation består av buskar och småträd med stor torkhärdighet.
- buskstäpp
- buskstäpp, öppen och gles vegetationstyp med utpräglat torkhärdiga gräs och buskar.
- busköken
- busköken, vegetationstyp där nederbörden är alltför låg för att gräs ska klara sig och där djupt rotade buskar är de enda växter som kan existera.
- caatinga
- caatinga, catinga, catingas, stäppartad torrmarksbuskskog på den regnfattiga Borboremaplatån i nordöstra Brasilien.
- Cajanders skogstypsschema
- Cajanders skogstypsschema, hjälpmedel vid planering av skogsskötsel.
- campos cerrados
- campos cerrados, huvuddelen av inre Brasiliens savannområde.
- campos limpos
- campos limpos, partier av Brasiliens savannområden, se campos cerrados.
- chanar
- chanar, den buskvegetation som förekommer i Argentina mellan atlantkustens stäppområden i öster och Andernas bergskedja i väster.
- chaparral
- chaparra´l, hårdbladsvegetation, typisk för kustbergen i Kalifornien under en höjd av drygt 1 800 m och betingad av årsnederbördens fördelning.
- dimskog
- dimskog, form av regnskog i relativt sval och nästan permanent vattenmättad miljö.
- djungel
- djungel, tät tropisk skogsvegetation (inte enbart regnskog), ursprungligen i Indien.
- dyn
- dyn, kulle eller långsträckt rygg som bildats genom avlagring av vindtransporterad sand.
- död ved
- död ved, bark och trä på döda träd eller rötat trä på eller inuti levande träd.
- ekblandskog
- ekblandskog, skog av ek med inslag av andra lövträd, på mager mark mest björk, på något rikare också asp, lönn och lind samt hasselbuskar, på mycket god mark alm och ask.
- ekgräns
- ekgräns, den europeiska (skogs)ekens nordgräns som vildväxande.
- ekhage
- ekhage, betesmark med ekbestånd, ofta med björkinslag och på bättre mark hassel; undervegetationen består mest av gräs.
- ek-hasselskog
- ek-hasselskog, ekblandskog med mycket hassel samt även björk, sälg, asp, lönn, lind, bok och avenbok och på rika marker också alm och ask.
- ekosystem
- ekosystem, ett ekologiskt system innefattande allt levande och dess livsmiljö inom ett område.
- ekskog
- ekskog, i Norden skog av endera av (eller båda) våra ekarter, (skogs)ek och bergek, vanligen med inslag av andra trädarter.
