Bläddra:

1–50 av 209 träffar 1 2 3 4 5

Alexei Abrikosov
Abrikosov, Alexei Alexeyevich (ryska Aleksej Aleksejevitj), född 1928, rysk-amerikansk fysiker, främst verksam vid Institutet för fysikaliska problem och Landau-institutet för teoretisk fysik i Moskva och sedan 1991 vid Argonne National Laboratory, Illinois, USA.
acceptor
acce´ptor, molekyl eller atom som kan ta emot en elektron.
Acta Metallurgica et Materialia
A´cta Metallu´rgica et Materialia, före 1990 Acta Metallurgica, internationell tidskrift för forskning rörande materiens struktur och omvandlingar samt dess mekaniska, elektriska, magnetiska, optiska och kemiska egenskaper.
AFR
AFR, förkortning för Atomforskningsrådet.
akustisk fonon
aku´stisk fono´n, ett kvantum av vibrationsenergi i ett fast ämne (kristall) som uppkommer då atomerna svänger kring sina jämviktslägen.
Jens Als-Nielsen
Als-Nielsen, Jens, född 1937, dansk fysiker, ledare för fysikavdelningen på Forsøgsanlæg Risø.
amorfa material
amorfa material, material som har en icke kristallin atomär uppbyggnad.
Philip W Anderson
Anderson, Philip Warren, född 1923, amerikansk fysiker, professor i Cambridge 1967–75 och vid Princeton University sedan 1975.
anisotropi
anisotropi´, innebär att en fysikalisk egenskap är olika i olika riktningar.
Atomforskningsrådet
Atomforskningsrådet, AFR, Statens råd för atomforskning, trädde i funktion 1 juli 1959.
AT&T Labs
AT&T Labs, forsknings- och utvecklingslaboratorier tillhörande AT&T (American Telephone & Telegraph Co.), tidigare namn bl.a. Bell Laboratories.
bandgap
bandgap, bredden hos det för elektroner förbjudna området mellan valensband och ledningsband i ett energidiagram för halvledare och isolatorer.
bandstruktur
bandstruktur, beskrivning av elektronernas energi i ett kristallint ämne.
John Bardeen
Bardeen, John, 1908–91, amerikansk fysiker.
bcc
bcc, body centered cubic, betecknar en speciell struktur hos det kubiska kristallsystemet.
BCS-teorin
BCS-teorin, teori för metallernas supraledning.
Olof Beckman
Beckman, Olof, f. 1922, fysiker, professor i fasta tillståndets fysik vid Uppsala universitet 1968–87; jfr släktartikel Beckman.
Jean Becquerel
Becquerel, Jean, 1878–1953, fransk fysiker, professor vid Muséum national d'histoire naturelle i Paris; jfr släktartikel Becquerel.
Georg Bednorz
Bednorz, Georg, f. 1950, tysk fysiker.
Bell Laboratories
Bell Laboratories, forsknings- och utvecklingslaboratorier, äldre namn på AT&T Labs.
Nikolaj Bogoljubov
Bogoljubov, Nikolaj, 1909–92, sovjetisk teoretisk fysiker, professor i Kiev 1936–43, senare i Moskva, och från 1956 verksam även vid kärnforskningsinstitutet i Dubna, vars chef han blev 1965.
Bordoni-effekt
Bordoni-effekt innebär inom fysiken dämpning av mekaniska vibrationer i en fast kropp.
Gudmund Borelius
Bore´lius, Gudmund, 1889–1985, fysiker, professor vid Tekniska högskolan i Stockholm 1922–55; jfr släktartikel Borelius.
Lawrence Bragg
Bragg, Sir Lawrence, 1890–1971, brittisk fysiker, professor i Manchester 1919–37 och i Cambridge 1938–53, föreståndare för Royal Institution 1954–65.
Braggs lag
Braggs lag (uppställd av Lawrence Bragg) anger villkoret för att strålning reflekteras i en kristall.
William Bragg
Bragg, Sir William, 1862–1942, brittisk fysiker, professor i Adelaide, Australien, 1886–1909, i Leeds 1909–15 och vid University College i London 1915–23, föreståndare för Royal Institution från 1923.
Walter H Brattain
Brattain, Walter Houser, 1902–87, amerikansk fysiker, verksam bl.a. vid Bell Laboratories.
Bravais-gitter
Bravais-gitter Kristallens uppbyggnad kan uppfattas som att enstaka atomer eller atomgrupper är placerade i Bravais-gittrets punkter.
Léon Brillouin
Brillouin, Léon, 1889–1969, fransk fysiker.
Brillouin-spridning
Brillouin-spridning är den spridning av ljus som sker i en kristall eller vätska under inverkan av materiens värmesvängningar.
Brillouin-zon
Brillouin-zon, tänkt geometrisk rymdfigur (polyeder) direkt kopplad till kristallstrukturen hos ett fast ämne.
Keith A Brueckner
Brueckner, Keith Allan, f. 1924, amerikansk fysiker, professor vid University of California, San Diego, sedan 1959.
böjd-kristall-spektrometer
böjd-kristall-spektrometer, speciell typ av röntgenspektrometer.
Hendrik B G Casimir
Casimir, Hendrik Brugt Gerhard, 1909–2000, nederländsk fysiker, professor vid universitetet i Leiden 1939–77, föreståndare för Philips laboratorium i Eindhoven 1946–72.
Leon Cooper
Cooper, Leon, f. 1930, amerikansk teoretisk fysiker, professor vid Brown University i Providence, Rhode Island, sedan 1958.
Cooperpar
Cooperpar, par av elektroner som uppträder i supraledare (se supraledning).
CRYEBIS
CRYEBIS, cryogenic electron beam ion source, avancerad jonkälla för mycket högt laddade positiva joner.
Pierre Curie
Curie, Pierre, 1859–1906, fransk fysiker, professor vid Sorbonne från 1904; jfr släktartikel Curie.
Curies lag
Curies lag, påvisad av Pierre Curie 1895, innebär att susceptibiliteten (förmågan att magnetiseras), χ, hos ett paramagnetiskt ämne är omvänt proportionell mot absoluta temperaturen T.
Curietemperatur
Curietemperatur, temperatur under vilken ferromagnetiska ämnen visar spontan magnetisering.
Curie–Weiss lag
Curie–Weiss lag, en av Pierre Weiss (1865–1940) gjord modifiering av Curies lag.
cyklotronresonans
cyklotro´nresona´ns, metod med vilken man undersöker ledningselektronernas egenskaper i metaller och halvledare.
Peter Debye
Debye, Peter, 1884–1966, nederländsk-amerikansk fysiker och kemist.
Debye–Scherrer-metoden
Debye–Scherrer-metoden, pulvermetoden, används för att studera materiens kristallina byggnad.
Debye-temperatur
Debye-temperatur, materialparameter för fasta kroppar, vilken kan beräknas efter mätning av specifika värmet vid olika temperaturer.
Debye–Waller-faktorn
Debye–Waller-faktorn uttrycker minskningen av intensiteten och breddningen av reflexerna vid Bragg-diffraktion från en kristall.
de Haas–van Alphen-effekten
de Haas–van Alphen-effekten innebär att diamagnetismen hos en metall visar periodiska variationer då man successivt ökar ett pålagt magnetfält.
James Dewar
Dewar, Sir James, 1842–1923, brittisk fysiker och organisk kemist, professor i Cambridge 1875–1923 och vid Royal Institution, London, 1877–1923.
dewarkärl
dewarkärl, dubbelväggigt kärl (termos), där man evakuerat mellanrummet mellan väggarna.
dislokation
dislokation i fysik och metallurgi: linjär defekt i ordnade kristallina material beroende på antingen inkorporerade grupper (atomer) eller vakanser.

« föregående | nästa » 1 2 3 4 5

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö