Bläddra:

1–50 av 154 träffar 1 2 3 4

absorberad dos
absorbe´rad dos, begrepp inom radio- och strålningsfysiken, som anger hur stor mängd strålningsenergi som absorberats per massaenhet inom ett visst område av intresse, t.ex. ett organ i människokroppen.
absorptionslinje
absorptionslinje, mörk linje i spektrum från en ljuskälla.
Carl D Anderson
Anderson, Carl David, 1905–91, svenskättad amerikansk fysiker, professor vid California Institute of Technology, Pasadena, 1939–76.
anisotropi
anisotropi´, innebär att en fysikalisk egenskap är olika i olika riktningar; inom astronomin vanligen uttryck för att strålning är riktningsberoende, den är anisotrop.
atomspektrum
atomspektrum, den elektromagnetiska strålning som kan emitteras eller absorberas av ett grundämnes fria atomer.
attenuering
attenuering, försvagning, dämpning; term som används inom strålningsfysiken för att beskriva hur intensiteten försvagas när röntgen- eller gammastrålning passerar ett medium.
bakgrundsstrålning
bakgrundsstrålning, den strålning som ständigt finns på en viss plats.
Balmerdekrementet
Balmerdekrementet, ett mått på relativa avtagandet i intensiteten hos Balmerseriens emissionslinjer i spektra från astronomiska objekt, särskilt gasnebulosor.
Balmergränsen
Balmergränsen, den våglängd där Balmerseriens spektrallinjer ligger så tätt att de inte längre kan särskiljas i t.ex. en stjärnas spektrum.
Balmersprånget
Balmersprånget, intensitetsfallet i en stjärnas spektrum vid ca 365 nm (Balmergränsen) till följd av att väteatomernas absorption av ljus kraftigt växer när våglängden blir kortare än 365 nm.
John Desmond Bernal
Bernal, John Desmond, född 10 maj 1901, död 15 september 1971, brittisk fysiker och vetenskapsteoretiker, lecturer i kristallografi i Cambridge 1927–37, professor i fysik 1937–63 och i kristallografi 1963–68 vid Birkbeck College, University of London.
betapartikel
be´tapartikel, β-partikel, elektron eller positron (positivt laddad elektron) som sänds ut från en atomkärna som undergår radioaktivt sönderfall.
bolometer
bolome´ter, motståndstermometer som främst används för att mäta värmestrålning.
Lawrence Bragg
Bragg, Sir Lawrence, 1890–1971, brittisk fysiker, professor i Manchester 1919–37 och i Cambridge 1938–53, föreståndare för Royal Institution 1954–65.
Braggs lag
Braggs lag (uppställd av Lawrence Bragg) anger villkoret för att strålning reflekteras i en kristall.
William Bragg
Bragg, Sir William, 1862–1942, brittisk fysiker, professor i Adelaide, Australien, 1886–1909, i Leeds 1909–15 och vid University College i London 1915–23, föreståndare för Royal Institution från 1923.
böjd-kristall-spektrometer
böjd-kristall-spektrometer, speciell typ av röntgenspektrometer.
Raymond Castaing
Castaing, Raymond, 1921–98, fransk fysiker, professor vid universitetet i Orsay 1959–87.
Čerenkovstrålning
Čerenkovstrålning, se tjerenkovstrålning.
Comptoneffekt
Comptoneffekt, den energiminskning som elektromagnetisk strålning undergår vid Comptonspridning.
Comptonspridning
Comptonspridning, process där energirik elektromagnetisk strålning (främst gamma- och röntgenstrålning) sprids mot fria elektroner, varvid strålningen ändrar riktning och våglängd (jfr Comptoneffekt).
Debye–Scherrer-metoden
Debye–Scherrer-metoden, pulvermetoden, används för att studera materiens kristallina byggnad.
elektromagnetisk strålning
elektromagnetisk strålning, strålningsfenomen i vilket energi överförs som en vågrörelse av elektriska och magnetiska fält (elektromagnetiska vågor).
emission
emission, utsändande, utsläppande, utgivning. I fysiken: utsändande av strålning eller partiklar.
emissionsförmåga
emissionsförmåga, äldre term för radians, strålningsstyrkan per area från en strålkälla.
emissionslinje
emissionslinje, ljus linje i spektrum från en ljuskälla, vanligen en tunn lysande gas.
emissionsspektrum
emissionsspektrum, energifördelningen hos den strålning som utsänds från en strålningskälla.
emissivitet
emissivite´t, en kropps förmåga att utsända elektromagnetisk strålning (värme och ljus).
emittans
emitta´ns, produkten av arean hos en strålkälla och den emitterade strålningens rymdvinkel; avser även motsvarande produkt för ett strålknippe i dess fokus.
energi
energi´, inom naturvetenskap och teknik ett grundläggande, välpreciserat (men abstrakt och svårdefinierbart) begrepp, relaterat till kraftbegreppet och förmågan att förändra eller att utföra arbete.
energikvantum
energikvantum, den minsta energimängd som kan överföras av elektromagnetisk strålning, t.ex. ljus.
Peter Paul Ewald
Ewald, Peter Paul, 1888–1985, tysk-amerikansk fysiker, professor i Stuttgart 1921–37, i Belfast 1939–49 och i New York 1949–59.
excitationstemperatur
excitationstemperatur, ett mått på atomernas excitationsgrad (dvs. andelen atomer i olika energitillstånd) i en gas.
exposition
exposition, i allmän betydelse detsamma som exponering; i medicin och epidemiologi att bli utsatt (exponerad) för något yttre, kanske en sjukdomsframkallande faktor, t.ex. ett smittämne eller radioaktiv strålning.
fotodetektor
fo´todetektor, utrustning för registrering av elektromagnetisk strålning, t.ex. synligt ljus.
fotoeffekt
fotoeffekt, fotoelektrisk effekt, innebär att elektroner emitteras från ett material när detta utsätts för elektromagnetisk strålning (fotoner).
fotoelektrisk absorption
fo´toelektrisk absorption, absorption av elektromagnetisk strålning orsakad av att en elektron som frigörs genom fotoeffekt stannar kvar i materialet och överför hela sin kinetiska energi till detta.
fotoelektriska effekten
fotoelektriska effekten, fysikalisk effekt, se fotoeffekt.
fotoelektrisk effekt
fo´toelektrisk effekt, se fotoeffekt.
fotoelektron
fo´toelektron, elektron som slås ut ur en atom eller molekyl när denna träffas av en foton.
fotoemission
fo´toemission, emission av elektroner genom fotoeffekt.
Ilja Frank
Frank, Ilja, 1908–90, sovjetisk fysiker, huvudsakligen verksam som teoretiker inom optik, strålningsfysik och neutronfysik.
förbjudna linjer
förbjudna linjer, spektrallinjer som svarar mot ändringar av tillståndet i en atom vilka sker så sällan att linjerna ej brukar ses i normala laboratoriespektra.
förintelsestrålning
förintelsestrålning, annihilationsstrålning, elektromagnetisk strålning som uppkommer när materia träffar antimateria, dvs. en partikel möter sin antipartikel och därvid övergår i fotoner.
gammastrålning
gammastrålning, den elektriskt neutrala strålning med kortare våglängd än röntgenstrålning (λ mindre än 10-11 meter), som utsänds av radioaktivt material; beteckningen infördes av Rutherford.
Hans Geiger
Geiger Johannes (Hans), 1882-1945, tysk fysiker.
germaniumdetektor
germaniumdetektor, Ge-detektor,halvledardetektor för gammastrålning med särskilt god energiupplösning i området keV till 10 MeV och hög detektionseffektivitet beroende på germaniums höga sannolikhet för fotoelektrisk absorption.
gf-värde
gf-värde, kvantitet av betydelse för styrkan av en linje i spektrum från t.ex. en himlakropp.
gnistkammare
gnistkammare, detektor för registrering av joniserande strålning.
Eugen Goldstein
Goldstein, Eugen, 1850-1930, tysk fysiker, verksam vid bl.a. universitetet och observatoriet i Berlin.

« föregående | nästa » 1 2 3 4

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö