1–50 av 93 träffar 1 2
- alluvialkon
- alluvia´lkon, konformad avlagring av lösa sediment som förts med ett vattendrag i en smal, brant dalgång och avsatts där det mynnar i en bred dal.
- alluvialslätt
- alluvia´lslätt, svagt lutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten.
- altiplanation
- altiplanation, process som omfattar frostvittring och jordflytning och som medför att sluttande landytor utbildas i högfjällsterräng.
- bajada
- bajada, sammanvuxna alluvialkoner i torrområden vid foten av bergssluttningar på pedimentytornas lägre delar.
- bakåtgripande erosion
- bakåtgripande erosion, successiv underminering av branta sluttningar genom rinnande vattens eller vågors arbete.
- berg
- berg, upphöjning av fast berg, vilken kan variera i höjd från några tiotal meter (t.ex. Dalhejaberg, Blekinge) till flera tusen meter (t.ex. Klippiga bergen, USA).
- berg
- berg, hög ackumulation av grus, t.ex. Galgberget i Halmstad.
- bergkullslätt
- bergkullslätt, slättområde inom urbergsterrängen i Fennoskandia med enstaka bergkullar, dvs. höjder som består av fast berg.
- bergkullterräng
- bergkullterräng, kuperad urbergsterräng i Fennoskandia med tätt liggande bergkullar, dvs. höjder som består av fast berg.
- bergmassiv
- bergmassiv, bergsområde som har stor utbredning men saknar en bergskedjas långsträckta form, t.ex. Centralmassivet i Frankrike.
- bergskedja
- bergskedja, långsträckt bergssystem som består av ett antal mer eller mindre parallella ryggar av berg.
- blocktunga
- blocktunga, lobformig avlagring av block, uppbyggd genom lavintransport i kanten av ett lavinområde.
- butte
- butte, litet platåberg av sedimentär berggrund med en hätta av motståndskraftiga bergarter.
- centralberg
- centralberg, benämning på de berg som ofta förekommer i centrum av ringbergen t.ex. på månen.
- cuesta
- cuesta, bergrygg utformad i en snedställd skiktpacke av sedimentära bergarter.
- cylinderskred
- cyli´nderskred, rotationsskred, skålskred, vanlig typ av sluttningsrörelse i silt- och lerjordar.
- dalsporre
- dalsporre, mindre tvärrygg eller bergsribba som sticker ut från en dalsida.
- fallinje
- fallinje, den kortaste profilen utför en sluttning från krön till fot.
- fallkurva
- fallkurva, längsprofilen av en flod eller bäck från källan till mynningen.
- fjäll
- fjäll, berg som når över den klimatiska skogsgränsen upp i kalfjällets höjdzon.
- flaskskred
- flaskskred, skredområde där skredets mynning är smalare än skredskålen innanför sluttningen.
- flercykelrelief
- flercykelrelief, polycykliskt landskap, landskapsform som karakteriseras av erosionsytor och dalgenerationer vilka följer trappstegsvis under varandra.
- flodterrass
- flodterrass, älvterrass, flack terrassyta av flodsediment på en dalsida.
- fårstig
- fårstig, långsträckt, smal terrass i lösmaterial längs med en förhållandevis brant sluttning.
- genombrottsdal
- genombrottsdal, dal som sträcker sig från lägre landområden uppströms genom ett högre bergsparti till lägre liggande landområden nedströms.
- glaciationsgräns
- glaciationsgräns, glaciärisationsgräns, glaciationsnivå, den höjd över havet som bergstopparna inom ett område måste nå upp till för att glaciärer skall kunna förekomma.
- glint
- glint, brant, bildad i sedimentära bergarter genom erosion.
- hogback
- hogback, typ av cuesta, där lagrens stupning är så stor att bergryggen blir brant på båda sidor.
- horn
- horn, spetsig, hög fjälltopp med branta sidor, bildade genom glacialerosion.
- hålväg
- hålväg, i geomorfologin en smal passage i fast berg med branta väggar.
- högfjäll
- högfjäll, fjäll som når högt över trädgränsen och har stora områden täckta av smältande snödrivor på sommaren.
- högplatå
- högplatå, flackt eller böljande höglandsområde med tydlig topografisk avgränsning, t.ex. Titicaca-platån mellan Andernas bergskedjor och Etiopiens högplatåer på ömse sidor om förkastningsbranterna mot Östafrikanska riftsystemet.
- högslätt
- högslätt, högt beläget slättland av stor omfattning, t.ex. Great Plains i USA, prärielandet intill Klippiga bergens östra rand i Colorado och angränsande stater, på en höjd av ca 1 000 m ö.h.
- inselberg
- i´nselberg (ty., 'öberg', 'ensamstående berg'), isolerat berg på slättytor, vanligast förekommande inom de torra till halvtorra tropikerna.
- jordflytning
- jordflytning, solifluktion, gelifluktion, långsam markrörelse i samband med tjällossning i sluttningar.
- jordkrypning
- jordkrypning, långsamma markrörelser i jordtäckets ytskikt utför sluttningar.
- jordskred
- jordskred, snabb massrörelse i jordtäcket över en eller flera glidytor.
- kam
- kam, bergkam, smal bergrygg med branta klippväggar på båda sidor.
- karroo
- karroo´, karoo, geologisk term: höjdplatå med terrassformade sidor, benämnd efter sådan höjd i Sydafrika.
- klint
- klint, abrasionsbrant, brant sluttning i fast berg eller lösa avlagringar, i allmänhet bildad genom vågornas abrasion.
- krypning
- krypning, långsamt pågående nedtransport av berg- och jordmaterial orsakad av skjuvspänningar som uppstår när gravitationen verkar i en sluttning.
- lateralterrass
- lateralterrass, kameterrass, terrassformad grus- och sandavlagring uppe på en dalsida bildad av smältvatten, som runnit i kanten mellan en glaciär och dalsidan.
- lavin
- lavin (över ty. Lawine, av medeltidslat. lavi´na 'jordskred', av lat. la´bor 'glida', 'falla'), snöskred, snabb massrörelse av snö utför en bergsida.
- lavinbana
- lavinbana, lavinstråk, spår efter lavin som oftast utgörs av en eroderad lavinränna överst, och nedåt slutar i en blocktunga där material ansamlats.
- lavinblocktunga
- lavinblocktunga, detsamma som blocktunga.
- lågfjäll
- lågfjäll, fjäll med topphöjder under ca 1 200 m ö.h.
- massrörelser
- massrörelser, markrörelser i jordtäcke eller sprucken berggrund genom tyngdkraftens inverkan på sluttningar.
- mesa
- mesa, platåberg med plant krön och branta sidor, vanligen bestående av horisontellt liggande sedimentära bergarter.
- meseta
- mese´ta, benämning på mellersta Spaniens högslätt, senare använd om högslätter i torrområden i allmänhet, t.ex. Afrikas, Asiens och Amerikas öken- och stäpplandskap.
- moget landskap
- moget landskap, det andra stadiet i terrängformernas utveckling från unga till åldrande enligt W.M. Davis erosionscykel.




