- acidifiering
- acidifie´ring, surhetsökning, långsamt framskridande förändring av landskapet och dess ekosystem, innebärande att pH-värdet sänks genom urlakning av marken, samtidigt som markens näringsinnehåll minskar (meiotrofiering).
- aggregat
- aggrega´t, anhopning, sammangyttring, helhet som bildas genom förening av (ofta olikartade) element – i markläran: två eller flera primära jordpartiklar som hålls ihop t.ex. genom fastklibbning (primära jordpartiklar är enkla smådelar som bildats genom mekanisk vittring eller utfällning).
- A-horisont
- A-horisont, urlakningshorisont i en markprofil.
- aktivt lager
- aktivt lager, de ytliga delarna av marken i ett permafrostområde, vilka årligen töar och åter tjälar.
- alkalijordar
- a´lkalijordar, jordmåner med anrikning av salter i ytliga delar.
- alkalinisering
- alkalinise´ring, jordmånsbildande process vid vilken saltrika marklager delvis urlakas på sina salter, varvid neutrala salter försvinner i högre grad än alkaliska.
- alv
- alv, den undre, kemiskt men i ringa grad mekaniskt påverkade delen av en kulturjordmån.
- alvarjordar
- alvarjordar, de jordmåner av rendzinatyp som förekommer i Sverige, främst på Öland och Gotland.
- ammonifikation
- ammonifikation, den process i vilken ammoniak bildas genom mikroorganismers nedbrytning av organiskt material.
- anrikningshorisont
- anrikningshorisont, anrikningsskikt, den del av en markprofil där anrikning av högre upp urlakade ämnen sker.
- arktiska tundrajordmåner
- arktiska tundrajordmåner, jordmåner som förekommer på ca 4 % av jordens landyta i områden som karakteriseras av permafrost, få månaders medeltemperatur över 0 °C, ofta låg nederbörd men även liten avdunstning p.g.a. den låga temperaturen.
- askjord
- askjord, äldre benämning på blekjordslagret i en podsol.
- azonal jordmån
- azona´l jordmån, ung, ej färdigutvecklad jordmån vars förekomst inte i första hand är betingad av klimat utan av lokala förhållanden.
- basmättnadsgrad
- basmättnadsgrad, den andel av en jords utbytbara katjoner som utgörs av baskatjoner, dvs. kalcium-, magnesium-, natrium- och kaliumjoner.
- bergsjordmån
- bergsjordmån, en på översiktliga jordmånskartor använd sammanfattande benämning på de olika jordmåner som kan finnas i bergsområden.
- bindningskarakteristika
- bindningskarakteristika, pF-kurva, markfysikaliskt samband som beskriver vattnets förmåga att kvarhållas i en omättad jord, dvs. en jord vars porer innehåller både luft och vatten.
- biogeofysik
- biogeofysik, läran om transporten och förekomsten av värme samt vatten och andra ämnen i systemet mark–växter–atmosfär.
- bioturbation
- bioturbation, inom geologin använd beteckning för organismers grävning i och omrörning av sedimentära avlagringar.
- bleke
- bleke, kalkbleke, inom geologin vit–vitgul jordart som huvudsakligen består av kalciumkarbonat.
- blekjord
- blekjord, tidigare askjord, det ljusa urlakningsskiktet i en podsoljord, vilket genom urlakning förlorat såväl organiska kolloider som de flesta mineral, dock ej mineralet kisel i form av t.ex. kvartskorn.
- blålera
- blålera, vardaglig benämning såväl på lera som bildar bottenlager i sjöar och vissa mossar som på en del moränleror.
- bottenförna
- bottenförna, den förna som bildas i själva markytan av rester av växternas nedre delar, såsom stambaser och bladslidor, samt av rester av lavar och mossor.
- bottenskikt
- bottenskikt, den vegetation som på marken bildas av mossor och lavar och som är det understa av de skikt en vegetationstyp kan indelas i.
- brunizem
- brunizem, präriejordmåner, svartjordslika jordmånstyper i det klassiska systemet för klassifikation av jordmåner, dock till skillnad från svartjord delvis urlakade och podsolerade.
- brunjord
- brunjord, jordmånstyp enligt det klassiska systemet för klassifikation av jordmåner.
- bundet vatten
- bundet vatten, vatten som till skillnad från fritt vatten ej är fullt tillgängligt och rörligt: energi måste tillföras för att vattnet ska lösgöras.
- burozem
- buroze´m, kastanjebruna jordmåner, jordmåner som i FAO/UNESCO:s jordmånsklassifikation motsvaras av kastanozems.
- calcrete
- calcrete, caliche, kalkkrusta, hårt, kalkigt, minst några decimeter tjockt jordlager som bildas i arida och semiarida områden.
- calomorfa jordmåner
- calomo´rfa jordmåner, humuskarbonatjordmåner, jordmåner på kalkrik berggrund där jordmånslagret är tunt och därmed präglat av närheten till berggrunden.
- cambisols
- cambisols, internationell term för en av jordmånerna enligt FAO/UNESCO:s jordmånsklassifikation.
- catena
- cate´na, grupp av jordmåner bildade i ett område med likartat underlag och likartat klimat men med varierande topografi.
- chernozem
- chernozem (via engelska av ryska tjornaja zemlja 'svart jord'), jordmånstyp, se svartjord.
- chernozems
- chernozems, grupp av jordmåner i FAO/UNESCO:s system för klassifikation av jordmåner.
- deltajordar
- deltajordar, ej geologiskt formell, men speciellt inom botaniken använd benämning på avlagringar i deltan.
- denitrifikation
- denitrifikation, sönderfall av oxiderade kväveföreningar (nitrat, NO3–, eller nitrit, NO2–) under bildande av kvävgas (N2), kväveoxid (NO) eller dikväveoxid (N2O).
- dunglera
- dunglera, benämning på Östgötaslättens mycket styva, mullrika lera, främst utnyttjad för stråsädesodling.
- duricrust
- duricrust, allmän term för hårt jordlager som förekommer i eller nära markytan i torra och halvtorra områden.
- edafisk faktor
- eda´fisk faktor, miljöförhållande lokaliserat till marken, t.ex. markfuktighet och surhetsgrad, till skillnad från bl.a. klimatfaktorer.
- edafologi
- edafologi´, annan benämning på marklära, läran om marken och dess förhållande till växtvärlden.
- eluviation
- eluviation, nedtvättning eller utlösning av material från övre delen av en jordmån.
- eluvium
- elu´vium, geologisk avlagring, huvudsakligen tillkommen genom atmosfärens påverkan.
- evapotranspiration
- evapotranspiration, avdunstning av vatten från en bevuxen markyta.
- fallförna
- fallförna, den förna som faller ned på markytan, t.ex. döda grenar, höstlöv, hängefjäll och pollen, samt fjolårsgräs, däremot inte på eller i marken bildad förna av döda moss- och lavdelar, rötter eller markdjur.
- FAO/UNESCO:s jordmånsklassifikation
- FAO/UNESCO:s jordmånsklassifikation, internationellt system för klassificering av jordmåner; se jordmåner (Jordmånsklassifikation).
- fastmarksjordar
- fastmarksjordar, annat namn på minerogena jordarter, främst använt inom jordbruk och skogsbruk, där man skiljer mellan fastmarksjordar och humusjordar, dvs. organogena jordarter.
- fastmarkstorv
- fastmarkstorv, annat namn på råhumus, speciellt då den förekommer i ett tjockt lager.
- ferrallitisering
- ferrallitisering, tidigare lateritisering, jordmånsbildande process som sker i fuktiga delar av tropikerna där urlakningen av marken p.g.a. den höga nederbörden är kraftig.
- ferralsols
- ferralsols, internationell term för en grupp jordmåner enligt FAO/UNESCO:s jordmånsklassifikation, omfattande vad som i det klassiska systemet betecknas som lateritiska jordmåner eller latosols.
- ferricrete
- ferricrete (eng., av lat. fe´rrum 'järn' och eng. concrete 'betong'), järnkrusta, hårt, järnoxidrikt, minst några decimeter tjockt jordlager som bildas i torra och halvtorra områden.
