- abrasion
- abrasion, vågerosion, vågornas erosion vid kuster och insjöstränder med hjälp dels av vågornas egen lösbrytande och underminerande verksamhet, dels av fasta partiklar i vattnet.
- abrasionsbrant
- abrasionsbrant, klint, långsträckt brant i fast berg eller lösa avlagringar, skapad genom vågerosion; jfr abrasion.
- abrasionsplan
- abrasionsplan, nästan plan yta i fast berg eller lösa avlagringar, skapad genom vågerosion; jfr abrasion.
- abrasionsvittne
- abrasionsvittne, strandpelare, mer eller mindre fristående pelarlik bildning, skapad genom vågabrasion i fast berg som är inhomogent p.g.a. varierande sammansättning eller sprickrikedom.
- akvatisk
- akva´tisk, hörande till eller bildad i vatten.
- alluvialkon
- alluvia´lkon, konformad avlagring av lösa sediment som förts med ett vattendrag i en smal, brant dalgång och avsatts där det mynnar i en bred dal.
- alluvialslätt
- alluvia´lslätt, svagt lutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten.
- arkipelag
- arkipelag, vidsträckt ögrupp eller örikt hav, t.ex. Egeiska havets övärld (som ursprungligen avsågs).
- atoll
- ato´ll, en av djupt vatten omgiven ring- eller hästskoformig korallö som mer eller mindre innesluter en grund lagun.
- attrition
- attrition, i geologin den process som leder till att lösa bergartsfragment nöts ned till mindre stycken under sin transport i vind, vatten eller is.
- bank
- bank, grunt område i sjö eller hav, bestående av löst material som sand eller lera; se också skalbank.
- bank
- bank, ett vattendrags (naturliga eller anlagda) sida.
- barriärrev
- barriärrev, långsträckt korallrev som är orienterat ungefär parallellt med kusten och skilt från den av ett brett och djupt havsområde.
- blocksträng
- blocksträng, strängformad ansamling av block på bottnen av torrdalar och mindre dräneringsrännor.
- bottenbädd
- bottenbädd, finkorniga, horisontella eller svagt sluttande sedimentlager som utgör den undre enheten i en deltasekvens bestående av ytbädd, mittbädd och bottenbädd.
- bottentransport
- bottentransport, inom sedimentologi använd term för den förflyttning av partiklar som sker längs underlaget i vind eller vatten, till skillnad från den som sker i luft- eller vattenmassan.
- braided river
- braided river, braided stream, flätflod, vattendrag som inte följer en enda fåra utan bildar ett flätlikt mönster, ett nätverk av vida och grunda kanaler som ständigt förenas och skiljs från varandra i riktning nedströms.
- bränningsrevel
- bränningsrevel, låg, långsträckt sand- eller grusbank på havsbottnen, belägen på ett visst avstånd från, och i regel parallellt med, stranden.
- böljeslagsmärke
- böljeslagsmärke, symmetrisk, vågliknande struktur på ytan av ett sediment som oftast har sandig sammansättning.
- degradation
- degradation, äldre ord för erosion, numera använt om dels den allmänna sänkningen av landytan genom erosionsprocesser, speciellt genom floderosion (motsats: aggradation), dels skeendet då en flodfåra genom det rinnande vattnets erosion successivt fördjupas.
- delta
- delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.
- deltalagun
- deltalagun, grunt havs- eller sjöområde som genom utbyggnad av ett delta delvis eller helt avskilts från det större vattenområdet.
- diskordantskiktning
- diskorda´ntskiktning, typ av sedimentstruktur i geologisk avlagring, se korsskiktning.
- distalbrant
- distalbrant, den längst ut mot en sjö eller ett hav belägna branten på ett delta.
- distalbrant
- distalbrant, den nedströms lutande rasbranten på bäddformer, t.ex. bankar och dyner, som bildas av partiklar som transporteras utefter bottnen i ett vattendrag.
- dolomitisering
- dolomitisering, naturlig kemisk process i vilken kalksten helt eller delvis omvandlas till dolomitsten genom att kalciumkarbonatet i kalkstenen ersätts av kalciummagnesiumkarbonat.
- Donau
- Donau, tjeckiska, slovakiska och ryska Dunaj, ungerska Duna, bulgariska och serbokroatiska Dunav, rumänska Dunărea, Europas näst största flod (efter Volga), avseende såväl längd (2 860 km) som avrinningsområde (817 000 km2).
- dygnsvarv
- dygnsvarv, mycket tunna skikt av silt och ibland finsand bildade genom dygnsrytmisk sedimentation i en sjöbassäng.
- eolsgrotta
- e´olsgrotta (jfr Eol), detsamma som vindhåla.
- evorsion
- evorsion, bildning av jättegrytor i fast berg med hjälp av strömmande vatten.
- fjord
- fjord, trång havsvik.
- flod
- flod, älv, vattendrag som är större än bäckar och åar.
- flodavlänkning
- flodavlänkning, floderövring, flodinfångning, sker när en flod genom bakåtskridande erosion fångar in den övre delen av ett annat vattendrag så att vattenflödet avlänkas till den förstnämnda floden.
- floderosion
- floderosion, fluvia´l erosion, erosion med hjälp av rinnande vatten i vattendrag av olika storlek.
- flodmönster
- flodmönster, flodsystem, mönster som vattendragen bildar i terrängen.
- flodplan
- flodplan, flodslätt, älvslätt, slätt bildad vid upprepade översvämningar i en flods nedre lopp.
- flodterrass
- flodterrass, älvterrass, flack terrassyta av flodsediment på en dalsida.
- flysch
- flysch, sedimentär lagerföljd som består av fossilfattiga finkorniga bergarter växellagrade med konglomerat och sandstenar.
- flätflod
- flätflod, flod med många grunda strömfåror i ett flätlikt mönster, se braided river.
- graderad skiktning
- graderad skiktning, gradvis förändring av partikelstorleken i sediment- eller bergartslager, vanligtvis från grovt vid basen till fint vid toppen.
- grusås
- grusås, i allmänspråket detsamma som rullstensås, någon gång också benämning på större strandvall som ej ligger i direkt anslutning till den nutida stranden.
- HK
- HK, förkortning för högsta kustlinjen.
- hårdbotten
- hårdbotten, eng. hardground, förstenad zon i havsbottensediment, vanligtvis några cm tjock, ofta genomborrad, korroderad och inkrusterad av fastsittande organismer.
- högsta kustlinjen
- högsta kustlinjen, HK, den högsta nivå till vilken havet eller något av Östersjöns insjöstadier nådde under eller efter senaste istiden.
- högsta marina gränsen
- högsta marina gränsen, eller enbart marina gränsen, MG, den högsta nivå till vilken havet nått under eller efter senaste istiden.
- höjningskust
- höjningskust, kusttyp där nytt land bildas genom att den relativa rörelsen mellan hav och land förflyttar kustlinjen utåt, s.k. regression.
