Bläddra:

1–50 av 140 träffar 1 2 3

abradera
abrade´ra, bryta ned genom abrasion.
abrasion
abrasion, vågerosion, vågornas erosion vid kuster och insjöstränder med hjälp dels av vågornas egen lösbrytande och underminerande verksamhet, dels av fasta partiklar i vattnet.
abrasionsbrant
abrasionsbrant, klint, långsträckt brant i fast berg eller lösa avlagringar, skapad genom vågerosion; jfr abrasion.
abrasionsplan
abrasionsplan, nästan plan yta i fast berg eller lösa avlagringar, skapad genom vågerosion; jfr abrasion.
abrasionsvittne
abrasionsvittne, strandpelare, mer eller mindre fristående pelarlik bildning, skapad genom vågabrasion i fast berg som är inhomogent p.g.a. varierande sammansättning eller sprickrikedom.
akvatisk
akva´tisk, hörande till eller bildad i vatten.
alluvial
alluvia´l (jfr alluvium), hörande till eller bildad genom rinnande vatten.
alluvialkon
alluvia´lkon, konformad avlagring av lösa sediment som förts med ett vattendrag i en smal, brant dalgång och avsatts där det mynnar i en bred dal.
alluvialslätt
alluvia´lslätt, svagt lutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten.
arkipelag
arkipelag, vidsträckt ögrupp eller örikt hav, t.ex. Egeiska havets övärld (som ursprungligen avsågs).
atoll
ato´ll, en av djupt vatten omgiven ring- eller hästskoformig korallö som mer eller mindre innesluter en grund lagun.
attrition
attrition, i geologin den process som leder till att lösa bergartsfragment nöts ned till mindre stycken under sin transport i vind, vatten eller is.
bank
bank, grunt område i sjö eller hav, bestående av löst material som sand eller lera; se också skalbank.
bank
bank, ett vattendrags (naturliga eller anlagda) sida.
barriärrev
barriärrev, långsträckt korallrev som är orienterat ungefär parallellt med kusten och skilt från den av ett brett och djupt havsområde.
blocksträng
blocksträng, strängformad ansamling av block på bottnen av torrdalar och mindre dräneringsrännor.
bottenbädd
bottenbädd, finkorniga, horisontella eller svagt sluttande sedimentlager som utgör den undre enheten i en deltasekvens bestående av ytbädd, mittbädd och bottenbädd.
bottentransport
bottentransport, inom sedimentologi använd term för den förflyttning av partiklar som sker längs underlaget i vind eller vatten, till skillnad från den som sker i luft- eller vattenmassan.
braided river
braided river, braided stream, flätflod, vattendrag som inte följer en enda fåra utan bildar ett flätlikt mönster, ett nätverk av vida och grunda kanaler som ständigt förenas och skiljs från varandra i riktning nedströms.
bränningsrevel
bränningsrevel, låg, långsträckt sand- eller grusbank på havsbottnen, belägen på ett visst avstånd från, och i regel parallellt med, stranden.
böljeslagsmärke
böljeslagsmärke, symmetrisk, vågliknande struktur på ytan av ett sediment som oftast har sandig sammansättning.
canyon
canyon, dalgång i fast berg; se kanjon.
degradation
degradation, äldre ord för erosion, numera använt om dels den allmänna sänkningen av landytan genom erosionsprocesser, speciellt genom floderosion (motsats: aggradation), dels skeendet då en flodfåra genom det rinnande vattnets erosion successivt fördjupas.
delta
delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.
deltalagun
deltalagun, grunt havs- eller sjöområde som genom utbyggnad av ett delta delvis eller helt avskilts från det större vattenområdet.
diskordantskiktning
diskorda´ntskiktning, typ av sedimentstruktur i geologisk avlagring, se korsskiktning.
distalbrant
distalbrant, den längst ut mot en sjö eller ett hav belägna branten på ett delta.
distalbrant
distalbrant, den nedströms lutande rasbranten på bäddformer, t.ex. bankar och dyner, som bildas av partiklar som transporteras utefter bottnen i ett vattendrag.
dolomitisering
dolomitisering, naturlig kemisk process i vilken kalksten helt eller delvis omvandlas till dolomitsten genom att kalciumkarbonatet i kalkstenen ersätts av kalciummagnesiumkarbonat.
Donau
Donau, tjeckiska, slovakiska och ryska Dunaj, ungerska Duna, bulgariska och serbokroatiska Dunav, rumänska Dunărea, Europas näst största flod (efter Volga), avseende såväl längd (2 860 km) som avrinningsområde (817 000 km2).
dygnsvarv
dygnsvarv, mycket tunna skikt av silt och ibland finsand bildade genom dygnsrytmisk sedimentation i en sjöbassäng.
eolsgrotta
e´olsgrotta (jfr Eol), detsamma som vindhåla.
evorsion
evorsion, bildning av jättegrytor i fast berg med hjälp av strömmande vatten.
fjord
fjord, trång havsvik.
flod
flod, älv, vattendrag som är större än bäckar och åar.
flodavlänkning
flodavlänkning, floderövring, flodinfångning, sker när en flod genom bakåtskridande erosion fångar in den övre delen av ett annat vattendrag så att vattenflödet avlänkas till den förstnämnda floden.
floderosion
floderosion, fluvia´l erosion, erosion med hjälp av rinnande vatten i vattendrag av olika storlek.
flodmönster
flodmönster, flodsystem, mönster som vattendragen bildar i terrängen.
flodplan
flodplan, flodslätt, älvslätt, slätt bildad vid upprepade översvämningar i en flods nedre lopp.
flodslätt
flodslätt, detsamma som flodplan.
flodterrass
flodterrass, älvterrass, flack terrassyta av flodsediment på en dalsida.
flysch
flysch, sedimentär lagerföljd som består av fossilfattiga finkorniga bergarter växellagrade med konglomerat och sandstenar.
flätflod
flätflod, flod med många grunda strömfåror i ett flätlikt mönster, se braided river.
graderad skiktning
graderad skiktning, gradvis förändring av partikelstorleken i sediment- eller bergartslager, vanligtvis från grovt vid basen till fint vid toppen.
grusås
grusås, i allmänspråket detsamma som rullstensås, någon gång också benämning på större strandvall som ej ligger i direkt anslutning till den nutida stranden.
HK
HK, förkortning för högsta kustlinjen.
hårdbotten
hårdbotten, eng. hardground, förstenad zon i havsbottensediment, vanligtvis några cm tjock, ofta genomborrad, korroderad och inkrusterad av fastsittande organismer.
högsta kustlinjen
högsta kustlinjen, HK, den högsta nivå till vilken havet eller något av Östersjöns insjöstadier nådde under eller efter senaste istiden.
högsta marina gränsen
högsta marina gränsen, eller enbart marina gränsen, MG, den högsta nivå till vilken havet nått under eller efter senaste istiden.
höjningskust
höjningskust, kusttyp där nytt land bildas genom att den relativa rörelsen mellan hav och land förflyttar kustlinjen utåt, s.k. regression.

« föregående | nästa » 1 2 3

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö