- a-axel
- a-axel, inom tektoniken en av de tre axlarna (a, b och c) i ett rätvinkligt koordinatsystem som används för beskrivning av geometrin hos en bergarts mineralreglering.
- ackretionskil
- ackretionskil, ackretionsprisma, kilformig sedimentpacke som bildas av marginalgravssediment och oceaniska sediment vid en subduktionszon och som pressas upp mot den överglidande plattans front.
- ackretionsprisma
- ackretionsprisma, annan benämning på ackretionskil.
- allokton
- allokton (av grek. a´llos 'annan', 'olik' och chthō´n 'mark'), inom geologi benämning på något som förflyttats från platsen för sin bildning; används bl.a. om bergart eller bergartssvit som ej längre befinner sig på den plats där den bildats.
- Alnarpssänkan
- Alnarpssänkan, Alnarpsdalen, dalsänka i Sydvästskånes kritberggrund.
- Alpiderna
- Alpi´derna, Alperna–Himalaya-bältet, ett av österrikaren Eduard Suess präglat namn på det orogena bälte som innefattar Alperna och som sträcker sig från Spanien österut in i Sydöstasien.
- alpin
- alpi´n, om bergskedjebildning: som strukturellt och topografiskt liknar de europeiska Alperna.
- alpin orogenes
- alpi´n orogenes, de geologiskt relativt unga (paleogena och neogena) bergskedjebildande processer i södra Europa och Asien som gav upphov till bergskedjebältet Alpiderna.
- alpinotyp tektonik
- alpinoty´p tektoni´k, samlingsbenämning på strukturella former hos de delar av jordskorpan som utgörs av bergskedjor och rester av sådana vilka bildats vid konvergenta plattmarginaler (se plattektonik).
- andesitlinjen
- andesitlinjen, gränsen mellan den basaltiska vulkanismen på Stilla havets botten och den andesitiska vulkanismen på omgivande kontinenter och öbågar.
- Angaria
- Anga´ria, oegentligt Angaraland, kraton (urbergskärna) vid floden Angara i Sibirien.
- anorogen
- anorogen, adjektiv som betecknar en geologisk bildnings fristående karaktär i förhållande till en orogen process.
- anteklis
- antekli´s, antiklis, storskalig, domliknande välvning av jordskorpan inom flacka områden.
- antiform
- antiform, veck som förekommer i en geologisk lagerserie och vars båda skänklar möts uppåt.
- antiklinal
- antiklina´l, geologisk veckbildning vars centrala parti utgörs av de stratigrafiskt sett äldsta lagren.
- antiklinal
- antiklina´l, som adjektiv: beteckning för geologisk struktur som är eller liknar en antiklinal.
- antiklinorium
- antiklino´rium, antiklinal geologisk struktur av regional omfattning, sammansatt av smärre veck.
- antitetisk förkastning
- antite´tisk förkastning, mindre, normal geologisk förkastning som är omvänt orienterad i förhållande till den större, normala förkastning med vilken den är associerad.
- arc-trench gap
- arc-trench gap, fore arc-bassäng, det område som utbreder sig mellan marginalgraven (trench) och den vulkaniska bågen inom en oceanisk öbågebildning.
- Émile Argand
- Argand, Émile, 1879–1940, schweizisk geolog, professor vid universitetet i Neuchâtel från 1911.
- aulakogen
- aulakoge´n, gravsänka, dvs trågformig dal, som är begränsad av normala förkastningar; förekommer inom ett kontinentområde och är fylld med sediment och vulkaniska bildningar.
- autokton
- autokto´n, som adjektiv: ursprunglig, inhemsk, uppkommen utan främmande inflytande; som substantiv: urinvånare.
- axelplan
- axelplan, axialplan.
- axelplansförskiffring
- axelplansförskiffring, den förskiffring som är parallell eller nästan parallell med axelplanet hos en veckad bergart.
- axelstupning
- axelstupning, axialstupning, den riktning hos omböjningslinjen (veckaxeln) hos ett veck eller ett veckat lager i jordskorpan som anges dels av den geografiska riktningen för det genom veckaxeln lagda vertikalplanet, dels av den spetsiga vinkel som veckaxeln bildar med horisontalplanet mätt i det nämnda vertikalplanet.
- axialstupning
- axia´lstupning, detsamma som axelstupning.
- backarc-region
- backarc-region, den del av jordskorpan ovanför en subduktionszon som är belägen på motsatta sidan om vulkanbågen (magmabågen) i förhållande till marginal- eller oceangraven.
- Baltica
- Ba´ltica, kontinent som fanns från slutet av prekambrium till silur (för ca 600-420 miljoner år sedan).
- Baltiska skölden
- Baltiska skölden, Fennoskandiska urbergsskölden, det svagt välvda, av prekambriska bergarter (urberg) bestående berggrundsområde som omfattar delar av Norge, större delen av Sverige, hela Finland samt större delen av Karelska ASSR jämte Kolahalvön.
- bankning
- bankning, den struktur hos berggrunden som innebär att denna genom sprickbildning uppdelats i skivor, bankar, som är parallella eller nästan parallella med berggrundsytan.
- basement
- basement, geologisk term som betecknar ett underlag av ospecificerade, ofta kristallina och prekambriska bergartskomplex.
- bassäng
- bassä´ng, sedimentationsbäcken, fördjupning i jordskorpan där sediment ansamlas eller har ansamlats under jordens tidigare historia.
- b-axel
- b-axel, inom tektoniken en av de tre axlarna (a, b och c) i ett rätvinkligt koordinatsystem som används för beskrivning av geometrin hos en bergarts mineralreglering .
- Léonce Élie de Beaumont
- Beaumont, Léonce Élie de, fransk geolog, se Élie de Beaumont.
- benioffzonen
- benioffzonen Benioff-Wadati-zonen, subduktionszonen, plattektonisk zon där en oceanisk, litosfärisk platta med högre densitet böjer sig och pressas ned under en kontinentplatta med lägre densitet.
- berg
- berg, det fasta berget, berggrunden; motsats till jord.
- berggrund
- berggrund, berg, vanligen fast, som bildar underlag för de lösa jordlagren.
- berghäll
- berghäll, häll, mindre, tämligen jämnt område av berggrunden som ej täcks av lösa jordlager; i Skandinavien vanligen avslipat av inlandsisen.
- berg i dagen
- berg i dagen, blottning av den annars till större delen av lösa jordlager täckta berggrunden.
- bergskedjebildning
- bergskedjebildning, orogenes, sammanfattande benämning på de processer som skapar en bergskedja.
- bergskedjeveckning
- bergskedjeveckning, annat, mindre lämpligt ord för bergskedjebildning.
- Marcel-Alexandre Bertrand
- Bertrand, Marcel-Alexandre, 1847–1907, fransk geolog, verksam vid Frankrikes geologiska undersökning 1877–86, professor i geologi vid École des Mines i Paris 1886–1907.
- betadiagram
- betadiagram, β-diagram, inom strukturgeologin använd diagramtyp, baserad på stereografisk projektion.
- block
- block, inom strukturgeologin benämning på en av förkastningar begränsad del av den övre jordskorpan.
- blockförkastning
- blockförkastning, uppdelning av jordskorpan i block begränsade av normala förkastningar.
- blottning
- blottning, i geologin mindre område där berggrunden ej täcks av lösa jordlager.
- boudinage
- boudinage, struktur som uppträder i deformerade sedimentära och metamorfa bergarter och som påminner om korvar.
- boxveck
- boxveck, koffertveck, veck med platt rygg och branta skänklar, utformat i en geologisk lagerserie.
