Bläddra:

akvajon

a´kvajon, hydratiserad jon.

alkali

alkali (över medeltidslatin från arab. al-qaliy '[pott]aska', 'soda'), alkalier, benämning på ämnen med alkalisk reaktion.

alkalihydroxid

alkalihydroxid, kemisk förening av en alkalimetall och en hydroxidjon, OH^-.

alkalilut

alkalilut, äldre benämning på koncentrerade vattenlösningar av alkalimetallernas hydroxider (jämför alkalihydroxid).

alkalisilikat

a´lkalisilika´t, alkalimetallernas silikat.

alun

alun, i dagligt tal dubbelsaltet kaliumaluminiumsulfat, KAl(SO₄)₂ · 12H₂O, känt sedan antiken som läkemedel (sammandragande och blodstillande) och betmedel vid färgning.

alun

alun, generell benämning på dubbelsalter av typen AB(SO₄)₂·12H₂O, där A är en stor envärd jon, vanligen K⁺, Rb⁺, Cs⁺, NH₄⁺, eller Tl⁺, och B betecknar en liten trevärd jon, oftast Al³⁺, Ga³⁺, In³⁺, V³⁺, Cr³⁺, Mn³⁺, Fe³⁺ eller Co³⁺.

amfojon

amfojon, detsamma som zwitterjon.

amminjoner

ammi´njoner, joner som bildas när vissa metalljoner binder ammoniak.

ammoniak

ammo´niak, NH₃, den viktigaste och vanligaste av kvävets föreningar.

ammoniaksalpeter

ammo´niaksalpe´ter, trivialnamn för ammoniumnitrat (se ammoniumföreningar) som används som handelsgödsel.

ammonium

ammo´nium, atomgruppen NH₄.

ammoniumföreningar

ammoniumföreningar, salter av ammoniumjonen, NH₄⁺.

ammoniumjon

ammoniumjon, färglös, positivt laddad jon med kemisk sammansättning NH₄⁺, i vilken kväve är tetraedriskt omgivet av fyra väte.

ammoniumkarbonat

ammoniumkarbonat, se ammoniumföreningar.

ammoniumklorid

ammoniumklorid, se ammoniumföreningar.

anjon

anjon, negativt laddad jon som vid elektrolys av en lösning eller smälta vandrar till den positiva elektroden, anoden (jämför elektrolys).

antiklor

antiklor, antiklormedel, kemiska ämnen som binder klor.

argentat

argenta´t, komplexa joner av silver med negativ laddning.

arsenater

arsena´ter, salter av arseniksyra, H₃AsO₄.

arseniter

arseni´ter, salter av arseniksyrlighet, H₃AsO₃.

arsin

arsi´n, AsH₃, arseniktrihydrid eller arsenikväte, en mycket giftig, illaluktande, färglös och termiskt instabil gas, kemiskt besläktad med ammoniak.

arsiner

arsiner, föreningar där en eller flera av väteatomerna i arsin bytts ut mot organiska grupper.

aurat

aura´t, benämning på komplexa joner av guld med negativ laddning.

azidjon

azi´djon, den mot väteazid svarande jonen, N₃^–.

barytvatten

bary´tvatten, äldre benämning på vattenlösning av bariumhydroxid.

basiska oxider

basiska oxider, benämning på metalloxider som löser sig i vatten under bildning av alkaliska lösningar eller i starka syror.

benaska

benaska, en vit massa som består av kalciumfosfater (85 %), kalciumkarbonat (12 %) och små mängder magnesiumkarbonat och kalciumfluorid.

benmjöl

benmjöl, finmalda djurben som befriats från fett och limämnen genom extraktion med hexan eller hett vatten.

bikarbonat

bikarbona´t, äldre namn på vätekarbonat, dvs. en förening som innehåller vätekarbonatjon, HCO₃^-.

bikromat

bikroma´t, äldre benämning på dikromat; se krom.

bikromatsvavelsyra

bikroma´tsvavelsyra, en lösning av kaliumdikromat i koncentrerad svavelsyra, förr använd som ett kraftfullt rengöringsmedel för laboratorieglas, se krom.

blekjord

blekjord, aktiverade magnesiumaluminiumsilikater som framställs genom syrabehandling av lermineral.

blodkol

blodkol, blodlutkol, adsorbent bestående av förkolnat djurblod och kaliumkarbonat.

blodlutsalt

blodlutsalt, äldre namn på komplexa kaliumjärncyanider.

blågel

blågel, vanligt torkmedel för optiska och elektroniska komponenter samt för kemikalier.

boraner

bora´ner, borhydrider, borväten, föreningar mellan bor och väte.

borater

bora´ter, föreningar mellan bor och syre med mycket växlande sammansättning och struktur.

borazin

borazin, B₃N₃H₆, borazol eller "oorganisk bensen", en cyklisk förening, analog med bensen; se bild.

borazol

borazol, äldre namn på borazin.

borazon

borazon, kubisk form av bornitrid, BN.

borföreningar

borföreningar, se bor.

borhydrider

borhydrider, föreningar mellan bor och väte, se boraner.

borsyra

borsyra, B(OH)₃, se bor (föreningar).

borväten

borväten, borhydrider, se boraner.

bromater

broma´ter, föreningar innehållande bromatjoner, BrO₃^–, salter av bromsyra, HBrO₃.

bromföreningar

bromföreningar, se brom.

bromvatten

bromvatten, en lösning av brom i vatten, som används som ett milt oxidationsmedel och som reagens på omättade organiska föreningar (snabb avfärgning) på kemiska laboratorier.

bromväte

bromväte, äldre namn på vätebromid, HBr.

bromvätesyra

bromvätesyra, vattenlösning av vätebromid, HBr (jämför brom, föreningar).

« föregående | nästa » 1 2 3 4 ... 7