- brand
- brand, snabb förbränning med okontrollerad tillväxt.
- brandbelastning
- brandbelastning är ett mått på den energi som frigörs vid en förbränning av brännbart material i en brandcell, t.ex. av inredning, ytbeklädnad, golvbeläggning och byggnadsstomme.
- brandbil
- brandbil, specialbyggt fordon för brandsläckning och/eller räddning.
- brandbotten
- brandbotten, gammal benämning på bjälklag med brandcellsskiljande funktion, dvs. med krav på att förhindra en brands spridning från våning till våning under en föreskriven minsta tid (se brandteknisk klassindelning).
- brandcell
- brandcell, en genom omslutande väggar och bjälklag avgränsad del av en byggnad, inom vilken en brand skall kunna utvecklas utan att sprida sig till andra delar av byggnaden under en föreskriven minsta tid (se brandteknisk klassindelning).
- brandchef
- brandchef, tidigare chefsbefattning vid brandkår (brandförsvar), sedan 1987 ersatt med räddningschef.
- branddamm
- branddamm, anläggning för vattenförsörjning vid brandsläckning inom område där vattenledning eller vattendrag inte finns.
- branddörr
- branddörr placeras i en brandcellsskiljande vägg.
- brandfarlig
- brandfarlig, term inom räddningstjänsten, ingående i beteckningar som brandfarligt material, brandfarlig vara och brandfarlig verksamhet, med koppling till olika tillämpningar.
- brandfordon
- brandfordon, fordon för brandsläckning och/eller räddning, utrustat för att utföra räddningsinsatser som släckning, lokalisering och räddning av personer, vid forcering och inträngning, vid räddning av djur och vid återställande av olyckor, s.k. restvärdesräddning.
- Brandforsk
- Brandforsk, Styrelsen för svensk brandforskning, tillkom 1979 och är statens, kommunernas och näringslivets gemensamma organ för att initiera, bekosta och följa upp brandforskning.
- brandförman
- brandförman, hel- eller deltidsanställt befäl inom räddningstjänsten.
- brandförsvar
- brandförsvar, se räddningstjänst.
- Brandförsvarsföreningen
- Brandförsvarsföreningen, Svenska brandförsvarsföreningen, SBF, äldre namn på Brandskyddsföreningen.
- brandgata
- brandgata, område i skog som frilagts för att hejda skogsbrand.
- brandgavel
- brandgavel, brandmur (brandvägg) som inte ansluter till någon angränsande byggnad.
- brandingenjör
- brandingenjör, yrkesman med högskoleutbildning i brandskydd m.m.
- brandklass
- brandklass, se brandteknisk klassindelning.
- brandkår
- brandkår kallas sedan 2004 räddningstjänst. Det finns dock fortfarande kommuner som använder begreppet brandkår.
- brandlarm
- brandlarm, anordning för att upptäcka brand i ett så tidigt skede som är praktiskt möjligt och larma så att lämplig åtgärd vidtas, t.ex. att utrymma en lokal eller byggnad, att larma räddningstjänsten eller att automatiskt utlösa ett släcksystem.
- brandman
- brandman, person som är heltids- eller deltidsanställd inom räddningstjänsten eller arbetar med risk- och säkerhetsarbete inom större företag.
- brandmotstånd
- brandmotstånd, en byggnads eller byggnadsdels förmåga att motstå brand och är den tid i minuter under vilken byggnadsdelen uppfyller gällande funktionskrav vid en påverkan enligt standardiserad ugnsprovning (se brandprovning).
- brandmur
- brandmur, brandvägg, vägg i en byggnad vilken har till uppgift att hindra spridning av brand mellan sektioner av byggnaden eller till en annan byggnad.
- brandmästare
- brandmästare, äldre benämning på befäl inom räddningstjänsten.
- brandpost
- brandpost, anslutningsanordning, monterad på vattenledningsnätet, till vilken ett brandposthuvud och slang kan kopplas.
- brandprovning
- brandprovning tillämpas enligt olika metoder för material och produkter, bl.a. för verifiering av säkerhetskrav, tillverkningskontroll samt i forskning och utveckling.
- brandredskap
- brandredskap, materiel av varierande slag som används för att bekämpa, alternativt begränsa, brand eller brandspridning och utrustning för att rädda nödställda.
- brandskydd
- brandskydd, se räddningstjänst.
- Brandskyddsföreningen
- Brandskyddsföreningen, egentligen Brandskyddsföreningen Sverige, en fristående ideell organisation bildad 1919 som har till uppgift att stödja räddningstjänsten och annan därmed förenlig verksamhet.
- brandskyddskontroll
- brandskyddskontroll, föreskriven kontroll av eldstäder och tillhörande rökkanaler i byggnad.
- brandsluss
- brandsluss, brandsäkert rum (se brandteknisk klassindelning) som utgör del av en utrymnings- eller förbindelseväg i en byggnad och som är avsett att hindra brandspridning.
- brandsläckning
- brandsläckning, åtgärd vid brand som innebär att man tillför ett släckmedel så att temperaturen sänks och brandreaktionerna därigenom avstannar.
- brandspruta
- brandspruta, redskap för brandsläckning med vatten, vanligen försett med pump.
- brandstation
- brandstation, byggnad avsedd för räddningspersonalens förläggning och som lokal för räddningstjänstens verksamhet och för brand- och räddningsfordon, ambulanser, brandsläcknings-, rökskydds- och övrig räddningsmateriel.
- brandstiftare
- brandstiftare, en händelse, ett föremål eller en person som förorsakar brand. Brandstiftare kan också vara det föremål där en brand startar.
- brandsäker byggnad
- brandsäker byggnad, begrepp inom brandteknisk klassindelning.
- brandteknisk klassindelning
- brandteknisk klassindelning utgör ett system för karakterisering av material, ytskikt, beklädnader och byggnadsdelar med avseende på deras förmåga att motstå brand.
- brandtorn
- brandtorn, byggnad varifrån skogsbrandbevakning kan ske.
- brandvakt
- brandvakt, en i Stockholm och en del andra städer använd benämning på den bevakning som särskilt nattetid utövades av anställt eller kommenderat manskap för att upptäcka och bekämpa bränder.
- brandvarnare
- brandvarnare, rökdetektor, en anordning som drivs med batteri eller på elnätet och som kontinuerligt kan registrera kännetecken på rök från en begynnande brand och avge en larmsignal.
- brandventilation
- brandventilation, ventilationssystem med uppgift att avlägsna rökgaser och värme ur en lokal där brand uppkommit.
- brandväsen
- brandväsen, gammal benämning på det som senare benämndes brandkår eller brandförsvar och nu kallas räddningstjänst.
- brännbarhet
- brännbarhet, term använd vid brandteknisk klassindelning.
- byggmästare
- byggmästare, en från skråväsendet härstammande beteckning för en person som ansvarar för uppförandet av en byggnad.
- byggnadsingenjör
- byggnadsingenjör, inom byggsektorn verksam ingenjör, antingen högskoleingenjör som genomgått treårig utbildning vid högskola med byggnadstekniskt program, gymnasieingenjör som genomgått fyraårig utbildning på byggnadsteknisk gren vid teknisk linje på gymnasium eller civilingenjör, utbildad vid väg- och vattenbyggnadslinje vid teknisk högskola.
- Robert L Fish
- Fish, Robert Lloyd, 1912–81, amerikansk författare.
- flamdetektor
- flamdetektor, en typ av branddetektor som reagerar för den elektromagnetiska flamstrålningen när den exponeras för öppen eld.
- flamfasthet
- flamfasthet, förmåga hos en produkt att tåla flammor utan att skadas.
