Bläddra:

bank

bank, anlagd vall av jord, grus eller sten vilken bär upp t.ex. en väg (vägbank) eller en järnväg (järnvägsbank, banvall).

bankett

bankett, vågrät avsats i en doserad slänt till en väg-, järnvägs- eller kanalbank med syfte att stoppa upp ras eller utgöra kommunikationsyta.

banvall

banvall, järnvägsbank (se bank).

byggnadsgeologi

byggnadsgeologi, den del av ingenjörsgeologin som bl.a. har till uppgift att undersöka markförhållanden i samband med byggnads- och anläggningsverksamhet, t.ex. beträffande markexploatering och åtgärder i samband med grundläggning.

bäddmodul

bä´ddmodu´l, term inom geotekniken som anger kvoten mellan kontakttrycket mot ett medium, t.ex. jord, och den intryckning som detta tryck förorsakar.

bärighet

bärighet, bärförmågan hos ett istäcke eller marklager, dvs. den last per areaenhet som leder till brott av istäcket eller marklagret (markgenombrott).

fältundersökning

fältundersökning, inom byggteknik undersökning av markförhållanden, se geoteknisk fältundersökning.

geoteknik

ge´oteknik, ingenjörsvetenskap som behandlar dels de byggnadstekniska egenskaperna hos de geologiska materialen jord och berg, dels metoder för att bygga i, på och med jord och berg.

Geotekniska institutet

Geote´kniska institutet, forskningsinstitut inom områdena geoteknik och grundläggning, se Statens geotekniska institut .

geoteknisk fältundersökning

geote´knisk fältundersökning, undersökning som syftar till att bestämma markförhållandena (t.ex. jordlagerföljder, djupet till fast berg och grundvattenförhållanden) i ett område som skall bebyggas.

ingenjörsgeofysik

ingenjörsgeofysik, gren av tillämpad geofysik inriktad mot jord- och bergundersökningar i samband med anläggning av bl.a. dammar, kraftverk, hamnar och vägar samt vid undersökningar av markvibrationer, rasrisker i gruvor och bergkvaliteten i utrymmen avsedda för förvaring av t.ex. olja eller utbränt kärnbränsle.

jordarmering

jordarmering, en sorts jordförstärkning.

jordfrysning

jordfrysning, i byggtekniken en vanligtvis temporär metod att förstärka och stabilisera jordmassor.

jordförstärkning

jordförstärkning, samlande benämning på metoder att höja en jords lastupptagande förmåga för vägar, byggnader och liknande utan samtidiga oönskade stora deformationer.

jordmekanik

jordmekanik, den del av ämnet geoteknik som behandlar jordmaterials (jordarters) mekaniska egenskaper, främst hållfasthets- och deformationsegenskaper.

jordpackning

jordpackning, i byggtekniken metoder att minska porvolymen och därmed öka densiteten i en jord.

jordtryck

jordtryck, ett naturligt markstöd eller den tryckspänning som utövas av en jordmassa mot en stödkonstruktion, t.ex. stödmur eller spontvägg.

kalkpelare

kalkpelare, pelare av kalk som utnyttjas för stabilisering av jord, jfr jordförstärkning.

kapillärbrytande skikt

kapillärbrytande skikt, ett vanligtvis horisontellt lager i jord, som förhindrar kapillär upptransport av vatten.

kolvborr

kolvborr, kolvprovtagare, anordning för upptagning av ostörda prover av finkornig jord, främst lera men också silt.

konsolidering

konsolidering,, i geotekniken term som avser jords volymminskning på grund av utpressning av porvatten och därmed sammanhängande minskning av porvolymen.

lera

lera, extremt finkornig jordart där mer än 15 % av viktinnehållet utgörs av lerpartiklar, dvs. partiklar med en diameter mindre än 0,002 mm.

lerslag

lerslag, zoner i berg med grusig eller lerig konsistens.

markstabilisering

markstabilisering, se jordförstärkning.

massbalansering

massbalansering, inpassning av en vägs eller järnvägs läge i terrängen så att massförflyttningar minimeras i byggnadsskedet.

perkolation

perkolation, markvattnets nedåtriktade rörelse från den omättade zonen till den mättade (grundvatten)zonen.

porvatten

porvatten, det vatten som finns inneslutet i porerna, dvs. hålrummen i jord.

SGF

SGF, förkortning för Svenska Geotekniska Föreningen.

SGI

SGI, förkortning för Statens geotekniska institut.

släntstabilitet

släntstabilitet, en naturlig eller anlagd slänts jämvikt (stabilitet), dvs. dess förmåga att motstå ras eller skred.

spont

spont, spånt, detsamma som spontvägg.

Statens geotekniska institut

Statens geotekniska institut, SGI, Linköping, forskningsinstitut, inrättat 1944, med uppgift att bedriva forskning, information och konsultation inom geoteknikområdet.

strandskoning

strandskoning, beklädnad med uppgift att skydda en naturlig eller anlagd strandslänt mot vattnets eroderande verkan.

stämp

stämp, stångformig kropp med uppgift att i t.ex. schakt uppta tryckkraft och stödja väggar.

stödkonstruktion

stödkonstruktion, i geoteknisk mening anordning vars primära syfte är att stödja jordmassor vid större nivåskillnader i markprofilen och då utrymme inte finns för anläggning av en slänt.

stödmur

stödmur, anordning för att stödja jordmassor, se stödkonstruktion

Surte

Surte, tätort i Ale kommun, Västergötland (Västra Götalands län), 14 km norr om Göteborg; 5 798 invånare (2011).

Svenska Geotekniska Föreningen

Svenska Geotekniska Föreningen, SGF, förening för i Sverige verksamma geotekniker, med syfte att främja utvecklingen inom området geoteknik och grundläggning.

sättning

sättning, inom byggtekniken markytans sjunkning på grund av underliggande jordlagers kompression.

tjäle

tjäle, tillstånd i marken då vattnet i marken har frusit till is.

Tuve

Tuve, f.d. församling i Göteborgs kommun, Västergötland (Västra Götalands län).

täkt

täkt, fyndighet av råvara (t.ex. grus, löv, torv, vatten, industrimineral) som utnyttjas för utvinning eller insamling (se grustäkt, hamling, sandtäkt, stenbrott och torv).

vatten

vatten, kemisk förening mellan väte och syre, med formeln H₂O.

vattentäkt

vattentäkt, vattenförekomst som utnyttjas för vattenförsörjning.

vertikaldränering

vertikaldränering, metod att i finkornig jord påskynda sättningsförloppet i syfte att ta ut sättningar i förväg innan en byggnad eller anläggning tas i bruk (se sättning).