1–50 av 69 träffar 1 2
- aluminiumkonstruktion
- aluminiumkonstruktion, byggnads- och anläggningskonstruktion med bärande element av aluminiumlegering i stället för tyngre material.
- bjälkrust
- bjälkrust, typ av liggande rust, äldre grundläggningskonstruktion av trä.
- bock
- bock, stödanordning bestående av "huvud" och, vanligen, fyra ben.
- bågbro
- bågbro, bro där bågen utnyttjas som bärande element.
- cementhud
- cementhud, tunt skikt av cement som kan uppstå på ytan av betongkonstruktioner.
- diktning
- diktning, tätning av timrade väggar genom indrivning av drev av t.ex. gammalt tågvirke eller massa mellan stockarna.
- diktning
- diktning, tätning av nitade fogar, t.ex. på ångpannor, genom stukning (med hjälp av riktmejsel) av plåtkant mot underliggande plåt.
- fingerskarv
- fingerskarv, fog för längdskarvning av virke.
- fog
- fog, kombination av två till varandra anpassade ytor, tillhörande var sitt av två (stelt) förbundna föremål, jämte det mellan ytorna eventuellt befintliga mellanrummet, vare sig detta är tomt eller utfyllt med lim och liknande. Ytorna i fogen kan vara plana och sammanfogade genom limning, svetsning, lödning eller med t.ex. spik eller skruv.
- fångdamm
- fångdamm, provisorisk fördämning för torrläggning av arbetsplats vid byggande i vattendrag.
- förankring
- förankring, anordning varmed en byggnadsdel fästs vid en annan eller varmed en byggnadsdel eller maskin fästs i grunden.
- förspänd betong
- fö´rspänd betong, spännbetong, typ av armerad betong där armeringen spänns upp mot betongen.
- glidform
- glidform, form som används vid glidformsgjutning.
- glidformsgjutning
- glidformsgjutning, betonggjutning med hjälp av en glidande form, glidform.
- grundförstärkning
- grundförstärkning, i byggnadstekniken, se grundläggning.
- grundläggning
- grundläggning, utförande av ett bärande underlag, grund, för en byggnad eller anläggning.
- grundsula
- grundsula, bottensula, platta under en byggnads grundmur, grundplintar och liknande. Grundsulan fördelar effektivt trycket på underliggande bärlager.
- hammarband
- hammarband, bandträ, väggband, lejd, överliggare, den översta horisontella stocken eller bjälken i äldre typer av timmerväggar, med uppgift att hålla samman de i väggkonstruktionen ingående stolparna.
- hyparskal
- hy´parskal, inom byggtekniken en skalkonstruktion vars medelyta är en hyperbolisk paraboloid.
- hängtak
- hängtak, takkonstruktion lämplig för stora utrymmen (stora spännvidder), framför allt sportarenor.
- hängverk
- hängverk, förstärkning av en balk med drag- och trycksträvor så att balken "hänger" i ett ovanför anordnat balksystem.
- injektering
- injektering (för etymologi se injektion), i byggtekniken åtgärd för att fylla ut hålrum med ett flytande ämne som sedan stelnar och antar fast form.
- jetinjektering
- jetinjektering, metod för förstärkning i t.ex. jord, se injektering.
- kassun
- kassu´n, sänkkista, lådformad konstruktion, vanligen utförd i armerad betong, som tillverkas på en byggplats och därefter sjösätts och bogseras ut till och sänks ned på sin slutliga plats.
- klinevägg
- klinevägg, lerslagen vägg, numera främst i korsvirkeshus.
- krypgrund
- krypgrund, kryprumsgrund, typ av grundläggning av mindre byggnader utan källare.
- krysskolvning
- krysskolvning, sammanbindning med krysstag i sidled av bjälkarna i ett golvbjälklag för att fördela punktlaster bättre.
- lejd
- lejd, detsamma som hammarband.
- lerklining
- lerklining, klining, lerslagning, byggnadsterm för att stryka med lera.
- lerslagning
- lerslagning, detsamma som lerklining.
- lättmetallkonstruktion
- lättmetallkonstruktion, konstruktion i lättmetall, företrädesvis aluminium, men även magnesium och titan samt vissa legeringar används.
- najning
- najning, att binda, surra eller sy fast ett föremål till ett annat med tråd, garn, linor, snören eller ståltråd.
- omvänt tak
- omvänt tak, takkonstruktion där värmeisoleringen ligger över (utanför) tätskiktet, som vanligen utförs i gjutasfalt.
- pelardäck
- pelardäck, byggteknisk term; en typ av pelarsystem.
- pelarsystem
- pelarsystem, bärande system för husbyggnader där belastningen nedförs vertikalt mellan bjälklagen (våningsplanen) genom ett system av pelare i stället för genom bärande ytter- och innerväggar.
- pisé
- pisé, murverk bestående av stampad lerjord, ibland förstärkt med halm eller småsten, som har fått lufttorka.
- plint
- plint, fyrkantig platta eller sockel som utgör underlag för staty, pelare, maskin etc.
- puts
- puts, tunt ytskikt av bruk på t.ex. byggnader.
- pålning
- pålning, grundförstärkning genom slagning av pålar vanligen i sättningsbenägen jord.
- revetering
- revete´ring, beklädnad av träväggar med puts (bruk, rappning).
- rustbädd
- rustbädd, rust, rustverk, äldre typ av grundläggningskonstruktion av trä som utnyttjades vid svag undergrund.
- rörelsefog
- rörelsefog, i en byggnadskonstruktion, detsamma som expansionsfog.
- sinkning
- sinkning, hopfogning av virkesstycken eller skivor i vinkel mot varandra.
- sinkning
- sinkning, lagning av porslin med metalltråd.
- skelettsystem
- skelettsystem, en typ av bärande system för byggnader.
- skrädning
- skrädning, i träteknik avplaning av två motstående sidor av en timmerstock genom huggning med bila eller (skräd)yxa.
- skällning
- skällning, fogtätning med murbruk utifrån på tegeltak.
