Bläddra:

1–50 av 352 träffar 1 2 3 4 ... 8

Herbert Abrams
Abrams, Herbert, född 1920, amerikansk radiolog, professor vid Stanford University 1960–67, vid Harvard University 1967–85, därefter åter vid Stanford University, huvudsakligen verksam vid Center for International Security and Cooperation (CISAC).
Acta Radiologica
A´cta Radiolo´gica, engelskspråkig tidskrift för diagnostisk radiologi, grundad 1921 av Gösta Forssell.
AFR
AFR, förkortning för Atomforskningsrådet.
aktinider
aktini´der, benämning på de i period 7 efter aktinium följande 14 grundämnena med atomnummer 90–103, som börjar med torium och slutar med lawrencium (se tabell).
aktinium
akti´nium, radioaktivt grundämne (atomnummer 89, kemisk symbol Ac), upptäckt av A. Debierne 1899 och F. Giesel 1902 oberoende av varandra.
aktiniumserien
akti´niumserien, en av de fyra serier av naturligt radioaktivt sönderfall som sker med omväxlande alfa- (α-) och beta- (β-)strålning.
aktinon
aktino´n, radioaktiv isotop av ädelgasen radon (219Rn, halveringstid 4,0 s), upptäckt 1902 av Debierne och Giesel.
aktiveringsanalys
aktiveringsanalys, att med strålningsaktivering bestämma förekomsten av mycket små mängder av vissa grundämnen, ner till ca 10-12 g.
aktivitet
aktivitet, fysikalisk term: antalet sönderfall per tidenhet i radioaktivt material.
ALARA-principen
ALARA-principen, As Low As Reasonably Achievable, rekommendation från Internationella strålskyddskommissionen, ICRP, i rapport 26 (1977) om strålskydd för patienter.
alfa
alfa, α, Α, den första bokstaven i det grekiska alfabetet.
alfapartikel
alfapartikel, heliumkärna som sänds ut vid radioaktivt sönderfall av vissa tunga atomkärnor.
alfastrålning
alfastrålning, strålning som utgörs av alfapartiklar, dvs. atomkärnor av helium (med två protoner och två neutroner), och som kan utsändas från främst tunga, radioaktiva atomkärnor (se alfasönderfall).
alfasönderfall
alfasönderfall, α-sönderfall, en radioaktiv process där alfapartiklar (alfastrålning) utsänds spontant.
ALI
ALI, Annual Limit on Intake, tidigare använt begrepp som avsåg den mängd (mätt i becquerel) av ett radioaktivt ämne som, om det tillfördes kroppen oralt, genom inhalation eller via huden gav en strålningsdos av 50 millisievert (mSv) per år.
Nils Alwall
Alwall, Nils, 1904–86, läkare, professor i medicin (med njursjukdomar som specialitet) vid Lunds universitet 1957–71.
americium
ameri´cium, radioaktivt grundämne (kemiskt tecken Am), upptäckt 1944–45 av G.T. Seaborg, R.A. James, A. Ghiorso och L.O. Morgan under arbeten med plutoniumframställning för Manhattanprojektet (utvecklingen av atombomben) vid University of Chicago.
A-mode
A-mode, en form av medicinsk undersökning med ultraljud; se ultraljudsundersökning.
angiografi
angiografi´, samlingsnamn för medicinska metoder att avbilda blodkärl eller mer sällan lymfkärl.
angiologi
angiologi´, medicinskt kunskaps- och verksamhetsområde som avser blodkärlens, särskilt artärernas, funktion, sjukdomar och skador.
anrikat uran
anrikat uran, uran där halten av den klyvbara isotopen 235U har ökats utöver natururanets 0,72 %.
anrikning
anrikning, ökning av halten av en viss beståndsdel (t.ex. av ett visst ämne i en blandning), koncentrering. Inom kärntekniken en process där halten av en viss önskad isotop ökas över den i grundämnet naturliga halten.
anrikning
anrikning, ökning av halten av en viss beståndsdel (t.ex. av ett visst ämne i en blandning), koncentrering. Inom radioekologin en ökning av koncentrationen av ett radioaktivt ämne i en näringskedja, vilket är av betydelse för bedömning av riskerna från radioaktiva ämnen i naturen.
arbets-EKG
arbets-EKG, registrering av hjärtats elektriska aktivitet (EKG) under fysiskt arbete; se arbetsprov.
astat
asta´t, radioaktivt grundämne, den tyngsta av halogenerna i periodiska systemets grupp 17 (VII B); kemiskt tecken At.
Atomforskningsrådet
Atomforskningsrådet, AFR, Statens råd för atomforskning, trädde i funktion 1 juli 1959.
avklingning
avklingning, minskning i aktiviteten hos ett radioaktivt ämne genom sönderfall av dess atomkärnor.
avledning
avledning, anslutning (kontaktpunkt) genom vilken elektriska signaler alstrade i kroppen leds till en registrerande apparat.
bariumgröt
bariumgröt, krämliknande bariumkontrastmedel för röntgenundersökning av svalg och matstrupe.
bariumkontrastmedel
bariumkontrastmedel, flytande eller krämformigt preparat som används inom diagnostisk radiologi, speciellt för undersökning av matstrupe, magsäck och tarm.
Henri Becquerel
Becquerel, Henri, 1852–1908, fransk fysiker, professor vid Muséum national d'histoire naturelle i Paris från 1892, från 1895 även vid École polytechnique; jfr släktartikel Becquerel.
berkelium
berke´lium, instabilt (radioaktivt) metalliskt grundämne med atomnummer 97, homolog till terbium; kemiskt tecken Bk.
betapartikel
be´tapartikel, β-partikel, elektron eller positron (positivt laddad elektron) som sänds ut från en atomkärna som undergår radioaktivt sönderfall.
betaspektrometer
betaspektrometer, instrument för mätning av energin hos betapartiklar (elektroner) utsända vid radioaktiva sönderfall eller vid reaktioner mellan atomkärnor.
betastrålning
betastrålning, β-strålning, joniserande strålning bestående av betapartiklar, dvs. elektroner och/eller positroner.
betasönderfall
betasönderfall, radioaktiv sönderfallsprocess under vilken en atomkärna omvandlas samtidigt som en betapartikel (elektron e eller positron e+) sänds ut.
betatron
betatro´n, en tidig cirkulär elektronaccelerator som huvudsakligen använts för forskning inom kärnfysiken, för cancerterapi och även industriellt för materialundersökningar.
Bh
Bh, kemiskt tecken för grundämnet bohrium.
bilddiagnostik
bilddiagnostik, bildering, sammanfattande benämning på medicinska diagnostikmetoder som innebär att någon form av avbildning av den undersökta kroppsdelen erhålls.
bildförstärkare
bildförstärkare, anordning för att på elektronisk väg öka intensiteten i en bild.
bild- och funktionsmedicin
bild- och funktionsmedicin, medicinsk specialitet bildad 2006 genom sammanslagning av de radiologiska diagnostikspecialiteterna (se radiologi) med klinisk fysiologi och nuklearmedicin.
bildplatteteknik
bildplatteteknik, bildplatteknik, inom medicinen använd teknik för röntgenfotografering där röntgenfilmen ersatts av en s.k. bildplatta.
bildrekonstruktion
bildrekonstruktion, ett sätt att skapa en diagnostisk bild ur ett stort antal mätvärden insamlade i en datortomograf (CT), i en gammakamera, med hjälp av magnetröntgen eller ultraljudsutrustning.
bildöverföring
bildöverföring, oftast elektronisk överföring av bilder mellan datorer eller datorbaserade utrustningar, t.ex. via det allmänna telenätet, i ett lokalt datanät (jfr LAN) eller över en satellitförbindelse mellan två punkter på jorden.
Biochimica et biophysica acta
Biochi´mica et biophy´sica a´cta, Amsterdam, internationell vetenskaplig tidskrift med biokemiskt och biofysikaliskt innehåll, grundad 1947 av H.G.K. Westenbrink.
biofysik
biofysik, fysikalisk biologi, livets fysik, är en gränsvetenskap mellan biologi, fysik och kemi.
biologisk halveringstid
biologisk halveringstid, ett mått på en substans omsättningshastighet i ett biologiskt system, t.ex. en cell, en vävnad eller en hel kropp, eller i ett sammansatt system, såsom en sjö eller ett jordlager.
biomedicinsk teknik
biomedicinsk teknik, ämnesområde som tillämpar metoder som oftast utvecklas inom ingenjörsvetenskapen, fysiken och kemin i syfte att definiera, förstå och lösa problem inom biologi och främst medicin.
bohrium
bo´hrium, instabilt (radioaktivt) grundämne med atomnummer 107, kemiskt tecken Bh.
Bucky-bländare
Bucky-bländare, bildförbättrande anordning på röntgenapparater.

« föregående | nästa » 1 2 3 4 ... 8

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö