Bläddra:

1–50 av 1,961 träffar 1 2 3 4 ... 40

Ivar Aasen
Aasen, Ivar, 1813–96, norsk språkman och författare.
Johannes Aavik
Aavik, Johannes, 1880–1973, estnisk språkman, efter 1944 bosatt i Sverige.
abazinska
abazinska, nordvästkaukasiskt språk, närmast besläktat med abchaziska.
abchaziska
abchaziska, språk som tillsammans med abazinska bildar en gren av de nordvästkaukasiska språken.
ackadiska
ackadiska, språk, se akkadiska.
Acta Philologica Scandinavica
A´cta Philolo´gica Scandina´vica, tidskrift, utgiven i Köpenhamn sedan 1925, vilken publicerar artiklar i nordisk språkvetenskap och en bibliografi i ämnet.
adamawa–ubangispråk
adamawa–ubangispråk, gren av Niger–Kongospråken, omfattande ca 160 språk med omkring 10 miljoner talare i mellersta Afrika: Kamerun, Tchad, Centralafrikanska republiken, Kongo (Kinshasa) och Sudan.
adygeiska
adygeiska, nordvästkaukasiskt språk; talas inom Ryska federationen av ca 105 000 personer, främst i Adygeiska republiken.
Afghanistan
Afghanista´n, stat i sydvästra Asien; 650 000 km2, 32,7 miljoner invånare (2008).
afghanska
afghanska, annat namn på pashto och dari, de officiella språken i Afghanistan.
African American English Vernacular
African American English Vernacular, en variant av engelska; se Black English.
Afrika
Afrika, jordens näst största världsdel; 30 miljoner km2, 1 051 miljoner invånare (2011).
afrikaans
afrikaans, ett språk som har uppkommit huvudsakligen ur nederländska.
afrikanska språk
afrikanska språk, språk som talas i Afrika.
afroasiatiska språk
a´froasiatiska språk, språkfamilj som omfattar ca 250 språk med sammanlagt över 200 miljoner talare; huvudsakligt utbredningsområde är Mellanöstern samt Afrika norr om ekvatorn.
agaw
agaw, afrikansk språkgrupp som ingår i de kushitiska språken.
Sigurd Agrell
Agrell, Sigurd, 1881–1937, språkforskare och poet, professor i slaviska språk i Lund från 1921.
Olav Ahlbäck
Ahlbäck, Olav, 1911–89, finländsk språkforskare, professor i nordisk filologi vid Helsingfors universitet 1950–60, huvudredaktör för Ordbok över Finlands svenska folkmål (1960–81).
August Engelbrekt Ahlqvist
Ahlqvist, August Engelbrekt, 1826–89, finländsk språkforskare och författare, professor i Helsingfors i de finska språken 1863–88, rektor för Helsingfors universitet 1884–87.
ainu
ainu, aino, ett icke-japanskt folk på ön Hokkaido i norra Japan.
aioliska
aioliska, eoliska, en grupp forngrekiska dialekter som talades i Boiotien och Thessalien samt på Lesbos och det mindreasiatiska fastlandet mittemot denna ö.
akkadiska
akka´diska, semitiskt språk som talades i Mesopotamien mellan ca 3000 f.Kr. och Kr.f.
al-
al-, bestämd artikel i arabiskan.
Albanien
Albanien, stat på den västra delen av Balkanhalvön i sydöstra Europa; 29 000 km2, 3,2 milj. inv. (2008).
albanska
albanska, albanska gjuha shqipe, indoeuropeiskt språk som (2010) talas som modersmål av 6,6 miljoner, varav 3,4 miljoner i Albanien, 1,6 miljoner i Kosovo (på albanska Kosova), 523 000 i Makedonien, 250 000 i Italien, 172 000 i Tyskland, 121 000 i Schweiz, 105 000 i Grekland, 92 000 i USA, 54 000 i Serbien, 39 000 i Sverige, 36 000 i Montenegro och 35 000 i Österrike.
alemanniska
alema´nniska, högtyska dialekter som talas i de delar av sydvästra Tyskland där alemannerna dominerade under romartiden och tidig medeltid.
Algeriet
Algeriet, republik i Nordafrika; 2,4 miljoner km2, 36,6 miljoner invånare (2011).
algonkinspråk
algonki´nspråk, språkfamilj som talas i Nordamerika i ett område från kuststaterna norr om North Carolina i öster, över Stora sjöarna till Klippiga bergen i väster.
altaiska språk
altaiska språk, omstridd sammanfattande term (syftande på Altajbergen i mitten av språkområdet) för turkspråk, mongoliska och tungusiska språk, ibland även koreanska och japanska.
alutor
alutor, språk inom den tjuktji-kamtjatska språkfamiljen vilket talas av några hundra människor på Kamtjatkahalvön i östra Sibirien (Ryska federationen).
Amarakosa
Amarakosa, Amarakośa, det äldsta bevarade lexikonet på sanskrit, författat av buddhisten Amarasimha någon gång under de första århundradena e.Kr., som senast på 500-talet.
amerikasvenska
amerikasvenska, den svenska som tala(de)s av svenskar och svenskättlingar i USA:s och Canadas svenskbygder.
amhariska
amha´riska, amharinya, semitiskt språk, officiellt språk i Etiopien med drygt 27 miljoner talare (2009).
amoritiska
amoritiska, ett av de äldsta semitiska språken.
anatoliska språk
anatoliska språk, utdöd indoeuropeisk språkgren i Mindre Asien (Anatolien); hit hör hettitiska, palaiska, luviska med lykiska, lydiska och – enligt nyare rön – möjligen även kariska.
Poul Andersen
Andersen, Poul, 1901–85, dansk dialektforskare, professor i dansk dialektologi vid Köpenhamns universitet.
andinska språk
andinska språk, en sydamerikansk språkgrupp som omfattar bl.a arawak, aymara och quechua.
andinsk-ekvatoriala språk
andinsk-ekvatoriala språk, en omtvistad språkgruppering som omfattar ca 200 sydamerikanska språk.
Andorra
Ando´rra, delvis oavhängigt furstendöme mellan Frankrike och Spanien; 468 km2, 72 400 invånare (2008).
anglic
anglic, en stavningsreformerad version av engelska språket som på 1930-talet lanserades av den svenska språkforskaren Eugen Zachrisson (1880–1937).
angliska dialekter
angliska dialekter, de dialekter som talades i forn- och medelengelsk tid (500–1 500) i de delar av Storbritannien som ansågs ha koloniserats av angler, inte av saxare, dvs. områdena norr om Themsen.
anglo
anglo-, som avser Storbritannien eller engelsmännen eller hela den engelskspråkiga världen; engelsk (angloamerikansk, anglofil).
angloamerikan
angloamerikan, nordamerikan med engelska som modersmål.
anglofil
anglofi´l, engelskvänlig; engelskvän.
anglonormandiska
anglonormandiska, den variant av den normandiska dialekten av franska som talades och skrevs av normanderna i England under århundradena efter erövringen 1066.
anglosaxisk
anglosaxisk, som avser anglosaxare eller engelskspråkiga länder.
Angola
Angola, stat i sydvästra Afrika; 1,3 miljoner km2, 19,6 miljoner invånare (2011).
Antigua och Barbuda
Antigua och Barbuda, stat i Västindien; 442 km2, 87 900 invånare (2011).
apabhramsa
apabhra´msa, apabhraṃśa, övergångsform (ca 1100-talet e.Kr.) mellan de indiska prakritspråken och de moderna indoariska språken.
arabiska
arabiska, sammanfattande benämning på en grupp närbesläktade dialekter med ursprung i Arabiska halvöns norra och centrala delar.

« föregående | nästa » 1 2 3 4 ... 40

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö