1–50 av 58 träffar 1 2
- ainu
- ainu, aino, ett icke-japanskt folk på ön Hokkaido i norra Japan.
- altaiska språk
- altaiska språk, omstridd sammanfattande term (syftande på Altajbergen i mitten av språkområdet) för turkspråk, mongoliska och tungusiska språk, ibland även koreanska och japanska.
- Azerbajdzjan
- Azerbajdzjan, stat i Sydkaukasien, västra Asien; 87 000 km2, 8,7 miljoner invånare (2008).
- azerbajdzjanska
- azerbajdzja´nska, azeriska, ett turkspråk.
- azeriska
- azeriska, ett turkspråk, se azerbajdzjanska.
- basjkiriska
- basjki´riska, turkspråk med 1 miljon talare (basjkirer) i republiken Basjkirien, Ryska federationen.
- burjatiska
- burja´tiska, burjätiska, mongolspråk med sammanlagt ca 450 000 talare runt Bajkalsjön i Ryska federationen och i angränsande delar av Mongoliet och Kina.
- Cypern
- Cy´pern, ö i nordöstra Medelhavet; 9 251 km2, 1,1 miljoner invånare (2009).
- daguriska
- dagu´riska, daghur, skriftlöst mongolspråk med 80 000 talare i Inre Mongoliet och Heilongjiang, nordöstra Kina.
- dongxiang
- dongxiang, santa, skriftlöst mongolspråk med ca 370 000 talare i Gansuprovinsen i Kina.
- evenki
- evenki, tungusiska, språk inom den tungusiska grenen av de altaiska språken.
- gagauziska
- gagauziska, turkspråk som talas främst i södra Moldavien och angränsande delar av Ukraina (över 180 000 talare) samt av smärre grupper i Rumänien och Bulgarien; 1957 utvecklat som skriftspråk i Moldavien (kyrillisk skrift) och sedan 1996 skrivet med latinskt alfabet.
- Shiro Hattori
- Hattori, Shiro,jap. Hattori Shirō, 1908-95, japansk språkforskare, professor vid Tokyos universitet.
- jakutiska
- jaku´tiska, turkspråk som talas i Jakutien av nära 400 000 talare; använt som skriftspråk sedan mitten av 1800-talet, skrivet med kyrillisk skrift (på 1920-30-talen användes det latinska alfabetet plus tecken ur det internationella fonetiska alfabetet, IPA).
- Japan
- Japan, stat i östra Asien; 377 835 km2, 127,7 milj. inv. (2008).
- japanska
- japanska, språk som talas i hela det japanska öriket, från Hokkaido i norr till Ryukyuöarna i söder, av 127 miljoner (2009).
- karachanidiska
- karachani´diska, det första islamisk-turkiska skriftspråket, utvecklat på 1000-talet i Kashgar.
- karaimiska
- karai´miska, turkspråk som numera talas av endast ca 50 personer i Litauen och Ukraina, tidigare talat av betydligt större grupper.
- karakalpakiska
- karakalpa´kiska, turkspråk i Karakalpakien med över 400 000 talare, skrivet sedan 1924.
- karatjajska
- karatjajska, turkspråk i Kaukasus med minst 160 000 talare.
- katakana
- katakana, fonetisk japansk stavelseskrift.
- kazakiska
- kazakiska, i äldre litteratur ofta missvisande kallat kirgiziska eller kazak-kirgiziska, turkspråk talat huvudsakligen i Kazakstan, där det är officiellt språk, och i angränsande republiker (sammanlagt för drygt 11 miljoner, 2009).
- Kazakstan
- Kazaksta´n, Kazachstan, stat belägen mellan Kaspiska havet och Altajbergen; 2,7 miljoner km2, 15,7 miljoner invånare (2008).
- khalkha
- kha´lkha, chalch, den mongoliska dialekt som talas av de flesta invånarna i republiken Mongoliet.
- kirgiziska
- kirgiziska, kirgisiska, tidigare även kallad kara-kirgisiska, turkspråk som talas av drygt 4 miljoner i Kirgizistan och i vissa omgivande områden, jfr kirgizer.
- Kirgizistan
- Kirgizistan, stat i Centralasien; 198 500 km2, 5,3 miljoner invånare (2009).
- komanska
- koma´nska, kumanska, äldre turkspråk i det mongoliska riket Kiptjak som grundades 1251 i Ryssland.
- koreanska
- koreanska, språk som talas som modersmål av drygt 75 miljoner (2007), varav 48,5 miljoner i Sydkorea, 23 miljoner i Nordkorea, 2 miljoner i Kina, 907 000 i USA, 514 000 i Japan, 110 000 i Uzbekistan, 93 000 i Canada, 50 000 i Ryska federationen, 41 000 i Australien, 36 000 i Brasilien och 25 000 i Kazakstan.
- Gunilla Lindberg-Wada
- Lindberg-Wada, Gunilla, f. Lindberg 1947, språkforskare, professor i japanologi, särskilt modern japanska, i Stockholm.
- manchu
- manchu, mandju, manchu-tungusspråk som endast talas av ett fåtal äldre personer i den kinesiska provinsen Heilongjiang.
- manchu–tungusspråk
- manchu–tungusspråk, en av de tre huvudgrenarna av den altaiska språkfamiljen.
- Mongoliet
- Mongoli´et, stat i inre Asien mellan Ryska federationen i norr och Kina i söder; 1,6 miljoner km2, 2,8 miljoner invånare (2011).
- mongoliska
- mongoliska, huvudspråket i Mongoliet, se mongolspråk.
- mongolspråk
- mongolspråk, språkfamilj, ofta sammanförd med turkspråk och manchu-tungusspråk till gruppen altaiska språk.
- monguor
- monguor, kin. tu, mongolspråk med ca 90 000 talare i provinsen Qinghai, n.v. Kina.
- Nordkorea
- Nordkorea, Demokratiska folkrepubliken Korea, stat i Östasien; 120 540 km2, 23,5 milj. inv. (2008).
- sjoriska
- sjoriska, turkspråk med ca 9 000 talare norr om Altajbergen i Ryssland.
- Sydkorea
- Sydkorea, Republiken Korea, stat i Östasien; 99 270 km2, 48,6 milj. inv. (2008).
- tatariska
- tata´riska, tatar tělě, sammanfattande benämning på kazantatariskan och därmed besläktade dialekter inom den nordvästra (kiptjakiska) gruppen av turkspråk.
- tjagataiska
- tjagata´iska, klassiskt östturkiskt litteraturspråk, använt från 1400-talet till början av 1800-talet i bl.a. Öst- och Västturkestan samt Volgaområdet.
- tjuvasjiska
- tjuvasjiska, turkspråk med ca 1,5 milj. talare i Ryssland, huvudsakligen i Tjuvasjien.
- tofalariska
- tofala´riska, karagassiska, sydsibiriskt turkspråk, numera med endast ca 700 talare.
- tungusiska språk
- tungusiska språk, språkgrupp i Sibirien och norra Kina, densamma som den nordliga gruppen av manchu-tungusspråk.
- Turkiet
- Turkiet, stat i Mellanöstern; 779 452 km2, 74,8 miljoner invånare (2008).
- turkietturkiska
- turkietturkiska, Türkiye Türkçesi, Turkiets officiella språk, se turkiska.
- turkiska
- turkiska, engelska Turkic, sammanfattande benämning på språken inom den turkiska språkfamiljen, vars historia är känd från 700-talet.
- turkiska
- turkiska, turkietturkiska, Türkiye Türkçesi, engelska Turkish, det turkiska språk som är Turkiets officiella språk.
