- ablativ
- ablativ, kasus i den latinska grammatiken vilket anger bl.a. riktning från en plats: dom-o 'hemifrån' (av domus 'hem').
- absolutiv
- a´bsolutiv, kasus i t.ex. grönländskan, i subjekt vid intransitivt verb och i objekt vid transitivt verb.
- ackusativ
- a´ckusativ, kasus som bl.a. förbinds med det direkta objektet i språk som tyska och latin.
- adessiv
- a´dessiv, kasus i bl.a. finskan, där det anger befintlighet ('på', 'vid') eller instrument ('med'): tuoli-lla ('på stolen'), auto-lla ('med bil').
- adjektiv
- adjektiv, ordklass med användning som attribut (en stor gran) och predikativ (granen är stor).
- adnominal
- adnomina´l, fungerande som bestämning till substantiv.
- affix
- affi´x, morfem som inte kan utgöra ett självständigt ord men som tillsammans med en avlednings- eller böjningsstam kan bilda ett nytt ord eller en annan ordform.
- aktiv
- aktiv, a´ktivum, en böjningskategori hos verbet i vissa språk (eller en semantisk-syntaktisk egenskap hos satser i dessa språk).
- al-
- al-, bestämd artikel i arabiskan.
- allomorf
- allomorf, variant av ett morfem, t.ex. -en/-n (hök-en, fågel-n och fågel-/fågl- (fågel-n, fågl-ar).
- aorist
- aori´st, i den klassiska grekiskans grammatik en verbform som (i indikativ) avser enstaka enhetlig eller inträdande händelse i förfluten tid (i konjunktiv även nutid och framtid).
- appellativ
- a´ppellativ, artnamn, substantiv som betecknar (räknebara individer av) en viss art (t.ex. blomma), i motsats till substantiv som betecknar (icke räknebart) ämne (ämnesnamn, t.ex. guld) eller substantiv som betecknar unika individer (egennamn, t.ex. Stockholm).
- artikel
- artikel, formord eller suffix som anger substantivets (eller den utbyggda nominalfrasens) bestämdhet.
- artnamn
- artnamn, en typ av substantiv, detsamma som appellativ.
- aspekt
- aspe´kt, synpunkt, synvinkel, sida (av en sak); kategori hos verbet som markerar t.ex. om en handling ska ses som ett avslutat helt (perfektiv aspekt), som pågående vid en viss tidpunkt (progressiv aspekt) eller som något regelbundet återkommande (habituell aspekt).
- avledning
- avledning, typ av ordbildning vid vilken nya ord(stammar) bildas genom tillägg av affix: o-jämn, ojämn-het och/eller genom stamförändring: tyng-d (jämför tung).
- bestämd artikel
- bestämd artikel, formord eller suffix som anger att ett substantiv betecknar något som förutsätts vara bekant.
- bestämd form
- bestämd form, grammatisk term för de böjningsformer av ett substantiv som bildas med suffigerad (efterställd) bestämd artikel: båt-en, båt-ens, båt-ar-na, båt-ar-na-s.
- böjning
- böjning, flexion, inom språkvetenskapen: de systematiska förändringar i ett ords form som har grammatisk funktion.
- böjningslära
- böjningslära, den del av grammatiken som redovisar reglerna för ordens böjning.
- böjningsmönster
- böjningsmönster, paradigm, en uppställning av ett ords olika böjningsformer.
- böjningsändelse
- böjningsändelse, suffix varmed en viss böjd ordform bildas.
- casus obliquus
- casus obli´quus, oblikt kasus, i den klassiska och traditionella grammatiken kasus som anses signalera att det kasusböjda ordet är syntaktiskt beroende av andra ord i satsen.
- casus rectus
- casus rectus, i den klassiska grammatiken använt om nominativen och vokativen, dvs. om kasus som ansågs ange syntaktiskt oberoende.
- dativ
- da´tiv kallas efter mönster av den latinska grammatiken kasus i indirekt objekt vid verb med dubbelt objekt, t.ex. i tyska (Anna gab mir das Buch 'Anna gav mig boken'; det indirekta objektet mir står i dativ).
- definita pronomen
- definita pronomen, bestämda pronomen, används om någon eller något som läsaren eller lyssnaren förväntas kunna identifiera utifrån texten eller talsituationen.
- deklination
- deklination, böjning av nomen (dvs. substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord) i t.ex. numerus, genus och kasus.
- deklinera
- deklinera, grammatisk term, se deklination.
- dekompositum
- dekompositum (latin decompo´situm), äldre språkvetenskaplig term för ord som avletts av ett sammansatt ord (järnväg-are) eller för sammansatta ord där minst ett av leden självt är sammansatt (järnvägs-vagn).
- delativ
- delativ, grammatisk term för kasus som i vissa språk betecknar utgångspunkten för en nedåtgående rörelse.
- demonstrativa adverb
- demonstrativa adverb, adverb som används deiktiskt eller anaforiskt, i svenskan t.ex. här, där, hit, dit, nu, då, därför, här- eller där- jämte preposition.
- demonstrativa pronomen
- demonstrativa pronomen, definita pronomen som primärt används deiktiskt om någon eller något i talsituationen (Ta den här stolen!) men som också ofta används anaforiskt (Räntan har stigit och detta oroar regeringen.).
- deponens
- deponens, verb som har samma form som ett passivt verb (t.ex. i latinet suffixet -r och i svenskan -s) men som saknar aktiv motsvarighet och som till betydelse och konstruktion inte liknar passiva verb (t.ex. i svenska avundas någon något, minnas något, brottas).
- derivation
- derivation, språkvetenskaplig term: mindre vanlig synonym till avledning.
- determinativ
- dete´rminativ, språkvetenskaplig term: se determinativa pronomen.
- determinativ
- dete´rminativ, språkvetenskaplig term: avledningssuffix som utvidgar ett indoeuropeiskt verbs stam utan att systematiskt påverka verbets betydelse.
- determinativa pronomen
- dete´rminativa pronomen, i bl.a. svensk grammatik definita pronomen som korresponderar med en bisats som efterställt attribut: den flicka(n) som röker, den som röker, den idén att vi skulle starta eget.
- deverbativ
- deve´rbativ, avledning till verb, t.ex. läs-ning, läs-bar till läsa.
- diminutiv
- di´minutiv, de´minutiv, avlett ord (vanligen substantiv) där avledningssuffixet anger litenhet och/eller ger en smeksam eller nedsättande biton åt grundordets betydelse: svenska tandsing till tand, engelska starlet till star.
- disjunktiv konjunktion
- disjunktiv konjunktion (lat. disiuncti´vus, av disiu´ngo 'skilja åt' samt konjunktion), oböjligt ord som förbinder två sidoordnade alternativ.
- distributiva konjunktioner
- distributiva konjunktioner, tidigare använd term för adverb som uppträder i vart och ett av två samordnade led: än Lisa, än Per; dels blå, dels röd.
- distributiva räkneord
- distributiva räkneord, räkneord (i vissa språk) som anger att ett och samma antal återkommer vid olika tillfällen, fördelade på olika personer e.d., t.ex. lat. quaterni 'fyra åt gången, fyra var' (jfr quattuor 'fyra').
- dividuativ
- dividuati´v (lat. divi´duus 'delbar', bildning till di´vido 'dela').
- djupkasus
- djupkasus, detsamma som semantiskt kasus, se kasusgrammatik.
- dvandva
- dva´ndva, dvandva-kompositum, från sanskritgrammatiken hämtad beteckning för sammansättning där för- och efterled uppfattas som samordnade, t.ex. Österrike-Ungern, marxism-leninism.
- elativ
- elativ (i anslutning till ablativ, av lat. ela´tus, form av e´ffero 'bära ut'), kasus, bl.a. i finska, som betecknar det som något rör sig ut ur: fi. talo 'hus' heter i elativ talosta 'ur huset'.
- enkelt tempus
- enkelt tempus, tempus som anges i det finita verbet, dvs. i svenskan presens eller imperfekt.
