- abstrakt substantiv
- abstrakt substantiv, substantiv som betecknar ett icke-påtagligt fenomen (utan massa), t.ex. egenskap, tillstånd, händelse och tid.
- adversativ
- adversati´v, som uttrycker motsats.
- Aelius Donatus
- Aelius Dona´tus, grammatiker verksam i Rom; se Donatus.
- aktionsart
- aktionsart, typ av verbhandling, dvs. av skeende som uttrycks av ett verb eller en verbfras.
- anaforisk
- anaforisk, språkvetenskaplig term, använd om pronomen (t.ex. han, hon, den/det) och adverb (där, dit, då) som syftar tillbaka på något tidigare nämnt.
- Apollonios Dyskolos
- Apollo´nios Dy´skolos, grekiska Apollōnios, 100-talet e.Kr., grekisk grammatiker i Alexandria.
- Aristofanes
- Aristo´fanes (grek. Aristofa´nēs) från Byzantion, ca 255–ca 180 f.Kr., grekisk grammatiker, chef för biblioteket i Alexandria.
- attraktion
- attraktion, dragningskraft.
- Ericus Aurivillius
- Aurivi´llius, Ericus, 1643–1702, jurist och språkman, professor i juridik i Uppsala från 1678; jämför släktartikel Aurivillius.
- bas
- bas, grund(val), botten, utgångspunkt; språkvetenskaplig term.
- Manfred Bierwisch
- Bierwisch, Manfred, f. 1930, tysk språkforskare, verksam vid universitetet i Potsdam och Max-Planck-institutet i Berlin.
- bindevokal
- bindevokal, vokal inskjuten mellan leden i en sammansättning.
- blandform
- blandform, sammanblandning av två språkliga konstruktioner, se kontamination.
- böjningsspråk
- böjningsspråk, språk som utnyttjar ordböjning i grammatiken, t.ex. latin.
- countable
- countable, engelsk grammatisk term för substantiv som avser företeelser som kan räknas och som därför kan stå i pluralis (båt–båtar, fråga–frågor).
- da
- da, preposition med grundbetydelsen 'från', 'av'.
- defektiv
- defektiv, språkvetenskaplig term.
- deixis
- deixis, språkvetenskaplig term.
- denominativ
- denominati´v, avledning av ett nomen (substantiv eller adjektiv), t.ex. käring av karl, hysa av hus.
- dependensgrammatik
- dependensgrammatik, grammatisk beskrivningsmodell som utgår från beroendeförhållandena mellan satsens element.
- derivation
- derivation, språkvetenskaplig term: i generativ grammatik härledning av en satsformad sekvens av ord via de grammatiska regler som definierar språkets möjliga satser och anger deras struktur.
- deskriptiv grammatik
- deskriptiv grammatik, grammatik som beskriver ett språk sådant det faktiskt talas och skrivs (vid en viss tidpunkt).
- determinativ
- dete´rminativ, språkvetenskaplig term: sammansättning där förleden specificerar efterledens betydelse (i svenskan t.ex. last-bil, ljus-grön, små-skratta).
- diates
- diate´s, grammatisk term som traditionellt används för vissa distinktioner i verbböjningen (t.ex. den mellan aktiv och passiv i svenskan), morfologisk diates.
- digraf
- digra´f, sekvens av två bokstäver (grafem) som svarar mot ett enda språkljud (fonem), t.ex. lj i ljus.
- digram
- digra´m, kombination av två på varandra följande bokstäver (grafem) oberoende av deras position i ordet och deras förhållande till uttalet, t.ex. st i sten, kasta och stjärna.
- Dionysios Thrax
- Diony´sios Thra´x, 100-talet f.Kr., grekisk grammatiker, författare till en kortfattad men inflytelserik grammatisk handbok (Technē grammatikē), där grekiskans ljud- och formlära behandlas.
- direkt tal
- direkt tal, textstycke som avses återge ordagrant vad som sagts vid ett annat tillfälle.
- distinktiva drag
- distinktiva drag, språkvetenskaplig term, se särdrag.
- djupstruktur
- djupstruktur (eng. deep structure, d-structure), i transformationsgrammatik den syntaktiska struktur för en mening som genereras av grammatikens bas.
- Aelius Donatus
- Dona´tus, Aelius, 300-talet e.Kr., grammatiker, verksam i Rom, författare till grammatiska arbeten om latinet, Ars maior och Ars minor.
- du
- du, svenskt tilltalsord, se du-tilltal.
- durativ
- du´rativ, språkvetenskaplig term för verb vilkas egen betydelse inte förutsätter att den process eller det tillstånd som verbet anger har en början eller ett slut.
- dåtid
- dåtid, i språkvetenskapen benämning på förfluten tid.
- emfatisk
- emfa´tisk, språkvetenskaplig term med olika betydelser.
- emotiv funktion
- emoti´v funktion, språkliga yttrandens funktion att uttrycka känslor, se språkfunktioner.
- enklitisk
- enkli´tisk.
- epexegetisk
- epexege´tisk, term som använts om förklarande tillägg av olika slag i satser och texter; i svensk grammatik om genitivattribut av typen Eslövs kommun, ensamhetens förbannelse, där det råder en predikativ semantisk relation mellan genitivattributet och dess huvudord (dvs.
- expressiv funktion
- expressiv funktion, symtomfunktion, språkliga uttrycks funktion att uttrycka känslor och andra inre tillstånd hos talaren, särskilt framträdande hos interjektioner som Usch! Se språkfunktioner.
- Charles J Fillmore
- Fillmore, Charles John, född 1929, amerikansk språkforskare, professor vid University of California i Berkeley.
- finite state-grammatik
- finite state-grammatik, en typ av formell grammatik vars regler beskriver meningars struktur som ett successivt val av ett ord i taget från vänster till höger till dess satsen har nått sitt slut.
- flertydighet
- flertydighet, allmän benämning på egenskapen hos språkliga uttryck att ha flera betydelser eller uttolkningar.
- fokus
- fo´kus, den del av ett språkligt yttrande som genom satsbetoning eller på annat sätt markerar vad som är den "nya" informationen.
- fon
- fon, benämning på en förekomst av ett enskilt språkljud (till skillnad från språkljud som typer, för vilka termerna fonem och allofon används).
- formell grammatik
- formell grammatik, grammatik som i första hand beskriver uttryckselementens struktur och inbördes kombinerbarhet och som endast i andra hand redovisar satsers betydelse.
- formell grammatik
- formell grammatik, grammatik vars regler är inbördes relaterade till varandra på ett entydigt sätt.
- frekventativ
- fre´kventativ, iterativ, grammatisk term om en sats eller ett verb som anger upprepad händelse.
- fråga
- fråga, språkhandling som innebär att den talande utber sig information av lyssnaren.
