- ackusativobjekt
- ackusati´vobjekt, egentligen objekt som står i ackusativ; används synonymt med direkt objekt.
- admirativ
- a´dmirativ, verbböjningskategori (modus) i vissa (t.ex. keltiska) språk vilken anger att händelser eller tillstånd är oväntade.
- adverbial
- adverbia´l, satsdel som är bestämning till hela resten av satsen (det regnar med all sannolikhet), till verb (simma fort), till adjektiv (ganska stor, en för mig likgiltig person) eller till andra adverb (ganska fort).
- adverbiell
- adverbie´ll, fungerande som bestämning till verb, adjektiv m.m.
- agens
- a´gens, inom språkvetenskapen en semantisk-syntaktisk term för den eller det som har kontroll över eller ansvar för att en viss handling äger rum eller att den inte avbryts.
- agent
- agent, adverbial i passiv sats vilket anger samma roll som subjektet i motsvarande aktiv sats; inleds i svenskan av prepositionen av (Anna överraskades av åskvädret.).
- anakolut
- anakolu´t, språkvetenskaplig term för en sats eller satsfogning där två syntaktiska mönster sammanblandas, så att slutet inte passar ihop med början: Vi hade dans i sjuan hade vi dans (jämför Vi hade dans i sjuan respektive I sjuan hade vi dans).
- anföring
- anföring, mening (eller del av mening) som återger någon annans yttrande.
- apposition
- apposition, efterställt nominalt attribut som anger vad den eller det som åsyftas är för något (Stockholm, Sveriges huvudstad); ibland även om framförställda nominala attribut med liknande betydelse (Sveriges huvudstad Stockholm).
- asyndeton
- asy´ndeton, asyndes, samordning utan konjunktion.
- attribut
- attribu´t, grammatisk term: bestämning till ett substantiv (i nominalfrasen).
- attributiv satsförkortning
- attributiv satsförkortning, efterställt attribut som utgörs av adjektiv- eller participfras: två tunnor fulla med guld, en vagn dragen av två svarta hästar.
- avsiktsbisats
- avsiktsbisats, detsamma som final bisats.
- bestämning
- bestämning, grammatisk term som vanligen används om förhållandet mellan huvudordet och andra ord i en ordgrupp.
- bindeord
- bindeord, mindre vanligt ord för konjunktion.
- bisats
- bisats, sats som själv är satsdel (t.ex. subjekt, objekt, attribut eller adverbial) i en annan sats: Att det regnar (subjekt) irriterar mig, Hon gillar att det regnar (objekt), Jag gillar idén att vi ska starta eget (efterställt attribut), Vi stannar inne om det regnar (adverbial).
- consecutio temporum
- consecu´tio te´mporum (lat.), grammatisk term, se tempusföljd.
- dativobjekt
- dativobjekt, egentligen objekt som står i dativ; traditionellt också synonymt med indirekt objekt.
- desiderativ
- desi´derativ, språkvetenskaplig term för en satstyp som anger önskan (Om jag bara hade en häst! Måtte han klara sig!).
- direkt anföring
- direkt anföring, mening (eller del av mening) som återger annans yttrande (eller tanke) som ordagrant citat.
- direkt objekt
- dire´kt obje´kt, grammatisk term.
- dubbel negation
- dubbel negation, konstruktion med två negerande ord.
- dubbelsupinum
- du´bbelsupi´num, i svensk grammatik uttryck av typen hade velat kommit, där hjälpverbet ha styr supinum inte bara i det närmast underordnade verbet (här vilja) utan också i dettas underordnade verb (här komma, som annars på grund av det överordnade vilja skulle ha stått i infinitiv: hade velat komma).
- efficierat objekt
- efficierat objekt, grammatisk term: detsamma som resultatobjekt.
- eftersats
- eftersats, i äldre grammatik beteckning för den del av en överordnad sats som följer efter en inledande adverbiell (oftast konditional) bisats: Om bilen går i gång, är jag snart hos dig.
- egentligt subjekt
- egentligt subjekt, i svensk grammatik beteckning för ett satsled på objektsplats som semantiskt förhåller sig till verbet som ett subjekt, samtidigt som subjektsplatsen är upptagen av ett betydelsetomt pronominellt ord, oftast det: Det försvinner mycket vin.
- epitet
- epitet, bestämning till ett huvudord eller ett språkligt kärnled, apposition.
- final bisats
- fina´l bisats, avsiktsbisats, bisats som anger avsikten eller syftet med vad som sägs i den överordnade satsen: Han sjöng en vaggvisa för att flickan skulle somna.
- formellt subjekt
- formellt subjekt, det grammatiska subjektet det i svenska satser där det semantiska ("egentliga") subjektet står i satsens slutfält.
- fras
- fras, syntaktisk term, ordgrupp (som inte är en sats) med en bestämd inre byggnad och med bestämda syntaktiska användningsmöjligheter.
- fraseologi
- fraseologi (phraseologi´a - ordet bildat på 1500-talet -, av grek. phra´sis 'tal', 'uttryck' och efterleden -logi´a '-samling'), förrådet av fraser, dvs. stående uttryck, i ett visst språk.
- frasstruktur
- frasstruktur, konstituentstruktur, syntaktisk struktur fattad som en hierarki av delar och delars delar (konstituenter) i en mening, en sats eller en fras.
- frasstrukturgrammatik
- frasstrukturgrammatik, en generativ grammatik som beskriver ett språks satser med hjälp av generella regler för de frasstrukturer som är möjliga i språket.
- fri ordföljd
- fri ordföljd, ordföljd i språk där de syntaktiska reglerna lämnar ett relativt stort utrymme för talaren att variera ordens och satsledens placering i ett yttrande.
- fundament
- fundament, i nordisk grammatik det satsled som står (ev. efter en samordnande konjunktion) framför det finita verbet i en huvudsats: Bo har nog mött Gun.
- funktion
- funktion, grammatisk term för ett ords eller satsleds förhållande till andra ord och satsled i en syntaktisk helhet.
- följdbisats
- följdbisats, svensk benämning på konsekutiv bisats.
- hortativ
- ho´rtativ, icke-imperativisk sats eller verbform som anger uppmaning.
- huvudsats
- huvudsats, sats som inte är underordnad en annan sats.
- huvudverb
- huvudverb, verb som har full betydelse.
- hypotaktisk
- hypota´ktisk, grammatisk term: kännetecknad av hypotax.
- hypotax
- hypota´x, under-överordningsförhållande mellan satser eller satsled (i motsats till paratax, sidoordningsförhållande).
- inbäddad sats
- inbäddad sats, detsamma som bisats.
- indefinit
- indefinit, grammatisk benämning på nominalfras som åsyftar någon eller något som läsaren eller lyssnaren inte förväntas kunna identifiera utifrån texten eller talsituationen: många fåglar, tre stolar, ett försök (till skillnad från definita nominalfraser som dessa fåglar, de tre stolarna, försöket).
- indirekt anföring
- indirekt anföring, annan benämning på indirekt tal.
- indirekt objekt
- indirekt objekt, grammatisk term.
- infinitivmärke
- infinitivmärke, formord som utan egen betydelse fogas till infinitiv, särskilt när infinitiven (med ev. bestämningar) fungerar som subjekt, objekt eller rektion.
- infinit sats
- infinit sats, konstruktion som saknar finit verb men som fungerar syntaktiskt och betydelsemässigt som en sats med finit verb.
- inkorporering
- inkorporering (av inkorporera, av lat. inco´rporo 'införliva', 'infoga', 'förkroppsliga', till co´rpus 'kropp'), en grammatisk process som innebär att det som annars skulle ha uttryckts som ett självständigt led, t.ex. ett objekt, införlivas i ett annat ord i satsen, vanligen i verbet.
- innehållsobjekt
- innehållsobjekt, objekt vars huvudord betecknar en handling som redan anges med det överordnade, intransitiva, verbet: leka lekar, leva ett intressant liv.
