Bläddra:

accenttecken

accenttecken, accent, liten streckmarkering över vissa bokstäver vilken oftast anger ett visst uttal.

alfabetisering

alfabetisering, ordnande i alfabetisk följd; jämför bokstavsordning.

anafor

anafo´r, stilistisk term för flera på varandra följande parallella led som börjar på samma sätt: Skön att sitta i, skön att se på, skön att köra.

anföringstecken

anföringstecken, citationstecken, liten streckmarkering (" eller »), som anger inledning eller avslutning av ett direkt citat.

antibarbarus

antiba´rbarus, språklära, ordbok e.d. som har till syfte att förebygga eller avlägsna språkvidrigheter eller språkligt "barbari".

apostrof

apostro´f, litet streck ('), som markerar att en eller flera bokstäver har utelämnats, t.ex. i på'n.

asterisk

asteri´sk, tecken i form av en stjärna (*) som i en text markerar hänvisning till en not; numera oftast ersatt av en upphöjd (exponerad) siffra.

avstavning

avstavning, delning av ord i syfte att göra textens högermarginal jämnare eller fördelningen av tecken på olika rader jämnare.

cedilj

cedilj, litet böjt streck i underkanten på en bokstav, oftast bokstaven c som i franska français, vilket markerar uttal med s (framför bakre vokal).

cirkumflex

cirkumfle´x, litet takliknande tecken över vokaler som markering av t.ex. längd.

citationstecken

citationstecken, detsamma som anföringstecken.

diakritiskt tecken

diakri´tiskt tecken, litet tecken i skrift med särskiljande funktion och i form av ring, prick(ar), streck, hake e.d. som utgör ett led i en bokstav (ett grafem) såsom i å, ö, è och ç.

dittografi

dittografi´, felaktig upprepning av ett eller flera skrivtecken som i repetitition eller matematematisk.

divis

divi´s, bindestreck som markering för avstavning och för gräns i ord som svensk-dansk.

Lena Ekberg

Ekberg, Lena, född 1954, språkforskare, professor i nordiska språk vid Lunds universitet sedan 2003.

Nils Erik Enkvist

Enkvist, Nils Erik, 1925–2009, finländsk språkforskare, professor vid Åbo Akademi från 1957 i engelska och från 1984 i stil- och textforskning.

epifor

epifor, retorisk upprepning av samma ord eller uttryck i slutet av två eller flera koordinerade satser eller strofer, t.ex. mamma är snäll, pappa är snäll, alla är snälla.

Finska Språkbyrån

Finska Språkbyrån, finska Kielitoimisto, avdelning för finsk språkvård inom den finska statliga Forskningscentralen för de inhemska språken.

frågetecken

frågetecken, skiljetecken med formen ? som avslutar en direkt fråga.

förkortning

förkortning, återgivande av språkligt uttryck i förkortad form, t.ex. t.ex..

graf

graf, enstaka förekomst (i en text) av ett grafem.

grafiskt ord

grafiskt ord, benämning på graford.

graford

graford, grafiskt ord, enhet i en text som står mellan två på varandra följande blanka typrum (spatier).

grav accent

grav accent, även accent 2, den ena av svenskans s.k. tonala ordaccenter.

gravis

gravis, annan beteckning för grav accent.

Catharina Grünbaum

Grünbaum, Catharina, född 1944, språkvetare och språkvårdare.

hendiadys

hendiady´s 'ett genom två'), stilistisk term för samordning med och av två närmast synonyma ord, vanligen substantiv, för att ge emfas och mera markerad rytm.

hyperkorrekt form

hy´perkorrekt form, en icke-korrekt form som uppstår när språkbrukare vill undvika en form som de tror är dialektal eller annars inte tillhör det skrivna standardspråket.

hyperurbanism

hy´perurbanism (av hyper- och lat. urba´nus 'stads-', 'hörande till staden'), benämning på sådana språkdrag som är resultatet av att en talare väljer att använda hyperkorrekta former i försök att undvika regional eller dialektal färgning i sitt tal.

Institutet för språk och folkminnen

Institutet för språk och folkminnen, statlig myndighet bildad 1 juli 2006 genom att Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) tillfördes avdelningen Språkrådet, som ansvarar för den statliga språkvården.

interpunktion

interpunktion, utsättande av skiljetecken i en text för att göra den mer överskådlig.

jargong

jargong, term som (ofta något nedsättande) används om vardagliga former av grupp- eller fackspråk (särskilt avses terminologin), t.ex. läkarjargong, datajargong och ungdomsjargong.

kanslistil

kanslistil, särskild språkform i svenskan som används för offentlig administration och som utvecklats efter mönster av språken i den tyska Hansans kansli och i den påvliga kurian, varav även benämningen kurialstil.

kiasm

kia´sm, stilfigur som innebär att i två satser som står intill varandra intar satsdelar som motsvarar varandra olika platser, som i Jan är ung, yngre är Ingrid.

kolon

kolon, ett skiljetecken (:) som huvudsakligen används för att markera att en direkt anföring, en uppräkning, en förklaring e.d. följer.

komma

komma, ett skiljetecken (,) som markerar en mindre utpräglad gräns än vad punkt och semikolon gör.

kommatering

kommatering, utsättande av komman i en text.

lapsus calami

la´psus ca´lami och la´psus li´nguae (lat., av la´psus 'fel av förbiseende eller vårdslöshet', eg. 'glidande fall', och genitiv av ca´lamus 'penna' resp. li´ngua 'tunga', 'språk'), skrivfel resp. felsägning.

ligatur

ligatu´r, tecken (i skrift eller tryck) bildat genom hopskrivning av andra tecken, vanligen två.

litotes

litotes, stilistisk figur som förstärker uttrycket genom att, skenbart, försvaga det, ofta med en negation, t.ex. "inte illa" i st.f. "bra", "inte dum" i st.f. "klyftig" (jfr ironi).

Sten Malmström

Malmström, Sten, 1917–79, språkforskare, professor i svenska språket i Stockholm från 1973.

metonymi

metonymi´, stilistisk figur där ett uttryck ersätts av ett annat, som står i viss relation till det gängse.

mikrostilistik

mikrostilistik, litteraturvetenskaplig term: ett stilstudium som i motsats till makrostilistiken granskar stilen i en snävare kontext, där den kan sättas i närmare relation till det enskilda diktverkets eller avsnittets särskilda tema.

monogram

monogram, namnchiffer, figur som består av en persons initialer, ofta utsirade, ofta också hopslingrade.

muta cum liquida

mu´ta cum li´quida, konsonantgrupp bestående av klusil (t.ex. p, t eller k) plus likvida (l eller r).

notation

notation, system att notera i skrift med användande av konventionella tecken som ges speciell innebörd eller av en speciell teckenuppsättning.

notsiffra

notsiffra, upphöjd siffra, placerad intill sista tecknet i ett ord eller uttryck, varmed hänvisning görs till en fotnot nederst på sidan eller längre fram i skriften.

paragraftecken

paragraftecken, tecknet §.

parentes

parentes, tecken för markering av inskott i text eller i matematiska uttryck eller av särskild notation (t.ex. fonetisk) såsom rundparentes ( ), hakparentes [ ], spetsparentes/klammerparentes { } och vinkelparentes ⟨ ⟩.

punkt

punkt, skiljetecken ( . ) som anger slutet av en mening.

« föregående | nästa » 1 2