Bläddra:

1–50 av 64 träffar 1 2

adelsnamn
adelsnamn, adligt namn, fast släktnamn på adlig ätt.
Thorsten Andersson
Andersson, Thorsten, född 1929, språkforskare, professor i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala universitet 1971–94.
Anthroponymica Suecana
Anthropony´mica Sueca´na, språkvetenskaplig skriftserie, utgiven i Stockholm sedan 1955.
Sven Benson
Benson, Sven, 1919–2011, språkforskare, professor i Göteborg 1974–83.
binamn
binamn, namn som används i stället för, eller tillsammans med, ett officiellt namn.
bjur
bjur, gammalt ord för bäver, vanligt som förled i ort- och personnamn.
cognomen
cogno´men, det tredje namnet i det antika romerska namnsystemet, ett öknamn eller hedersnamn som ofta blev ärftligt och då kom att beteckna en gren av ätten.
ditematisk
ditema´tisk (av di- och grek. the´ma 'ordstam'), term som används om tvåledade (sammansatta) personnamn som Gun-hild, Tor-sten.
dopnamn
dopnamn, eg. namn givet vid dop, i allmänt språkbruk ofta liktydigt med förnamn (jfr personnamn).
dubbelnamn
dubbelnamn, ett namn, förnamn eller efternamn, bestående av två namn som uttalas med sammanfattningsaccent och som vanligen förenas med bindestreck, t.ex. Karl-Erik, Andersson-Lövgren.
efternamn
efternamn, den del av en persons officiella namn som står efter ett eller flera förnamn och eventuella mellannamn.
egennamn
egennamn, namn, ord eller ordförbindelse som betecknar en enskild individ eller ett individuellt begrepp.
eskulap
eskulap, skämtsamt ord för läkare; Eskulap var förr en vanlig svensk namnform för den grekiske läkedomsguden Asklepios (lat. Aesculapius).
familjenamn
familjenamn, släktnamn, se personnamn.
Finne
Finne, vanligt tillnamn för finnar i Sverige sedan medeltiden.
förnamn
förnamn, den del av en persons officiella namn som står före efternamnet.
inbyggarbeteckning
inbyggarbeteckning, inbyggarnamn, beteckning på person eller folkgrupp, bildad till namnet på den ort eller det territorium där personen eller gruppen bor eller härstammar ifrån, t.ex. uppsalabo, stockholmare, kalmarit, belgier, kanadensare.
indigenatsbeteckning
indigena´tsbeteckning (avledning till lat. indi´gena 'infödd', 'inhemsk'), indigenatsnamn, detsamma som inbyggarbeteckning.
kortnamn
kortnamn, förkortat namn, smeknamn, se hypokorism.
litterär onomastik
litterä´r onomasti´k, en gren inom namnforskning som undersöker den roll som egennamn, främst personnamn och ortnamn, spelar i skönlitterära texter, t.ex. som skapare av tids- och miljöfärg, som karakteriseringsmedel och som symbolbärare.
mac
mac, mc, m', gaeliskt ord ('son') som ofta förekommer som förled i skotska och irländska efternamn, t.ex. MacArthur, McAdam, M'Clure.
mellannamn
mellannamn, namn som bärs som uttryck för samhörighet med annan släkt som bär namnet som efternamn.
metronymikon
metrony´mikon, morsnamn, namn efter modern.
monotematisk
monotema´tisk, om personnamn: enledad, enkel (t.ex. Björn, Helge).
Mr
Mr. (eng., förkortning av mister), motsvarar närmast svenskans herr, och används framför efternamn (eller för- och efternamn) om och till vuxna män, såvida inte en etablerad titel (t.ex. Lord, Doctor eller Professor) bör utsättas.
Mrs
Mrs. (eng., förkortning av mistress, med ursprunglig betydelse 'härskarinna'), motsvarar närmast sv. fru och används framför efternamn (eller för- och efternamn) om och till gifta kvinnor.
Ms
Ms., numera allmän titulering i både Storbritannien och USA i stället för tidigare Mrs. och Miss.
Names
Names, ledande namnforskningstidskrift i USA, startad 1953 av det två år tidigare grundade American Name Society.
namn
namn, vanligen detsamma som egennamn, dvs. ord avseende särskild individ.
namnforskning
namnforskning, onomastik, vetenskapen om egennamn, en gren av språkvetenskapen.
namnlängd
namnlängd, almanackans namnlängd, ursprungligen de i den katolska kyrkan dyrkade helgonens namn vilkas minnesdagar utmärktes i almanackan.
namnmagi
namnmagi, folktro rörande namn, se personnamn (Folklore) och noaord.
namnvård
namnvård, den gren av språkvården som gäller egennamn, i första hand ortnamn och personnamn.
NN
NN, N.N., förkortning för lat. no´men ne´scio 'jag känner inte till namnet' eller för note´tur no´men 'här bör namnet skrivas' (i formulär e.d.).
nomen proprium
nomen proprium, latinsk term för egennamn.
Nomina
Nomina, brittisk-irländsk namnforskningstidskrift, startad 1977, numera utgiven av Society for Name Studies in Great Britain and Ireland.
O
O' (ursprungligen 'sonson', 'ättling'), prefix i iriska familjenamn som O'Neill.
Onoma Bibliographical and Information Bulletin
Onoma. Bibliographical and Information Bulletin, internationell namnforskningstidskrift, grundad 1950, utgiven i Leuven, Belgien, av International Committee of Onomastic Sciences; sedan 1993 av dess efterträdare International Council of Onomastic Sciences.
onomastik
onomasti´k, vetenskapen om egennamn, se namnforskning.
onomatologi
onomatologi, äldre term för namnforskning.
Roland Otterbjörk
Otterbjörk, Roland,1925-84, personnamnsforskare, verksam vid Vitterhetsakademiens personnamnssamlingar i Uppsala 1948-70, därefter universitetslektor i Umeå.
patronymikon
patrony´mikon, farsnamn, namn efter fadern, t.ex. Svensson 'Svens son', Persdotter 'Pers dotter'.
personnamn
personnamn, i vetenskapliga sammanhang även antroponym, namn på en enskild, mänsklig individ.
praenomen
praeno´men, latinskt ord för förnamn.
proprium
proprium, annan benämning på egennamn.
Sankt
Sankt, element i bebyggelsenamn, kyrknamn etc. och framför helgonnamn.
släktnamn
släktnamn, familjenamn, i regel detsamma som efternamn.
smeknamn
smeknamn, positivt laddat binamn, t.ex. Gullet om en person, Lilla Paris om vissa svenska städer.
soldatnamn
soldatnamn, namn som ursprungligen gavs indelta soldater som binamn i stället för de bland allmogen vanliga patronymika.
Studia anthroponymica Scandinavica
Stu´dia anthropony´mica Scandina´vica, internordisk tidskrift för nordisk personnamnsforskning.

« föregående | nästa » 1 2

Sökkällor

Medier

Avancerade filtreringar

Tips

Via Sajtkartan kommer du också åt innehållet i Nationalencyklopedin!

A-G |  H-N |  O-U |  V-Ö