brukshundar

brukshundar, grupp hundraser med arbetsuppgifter i människans tjänst. De kan bl.a. utföra uppgifter i polis- och militärtjänst, som lavin-, drag- och räddningshundar samt som ledarhundar för synskadade och som vallhundar. Gruppen var tidigare en rasgrupp enligt ett system tillämpat i Norden, men raserna ingår sedan 1994 i FCI-grupp 1 och 2, se FCI. De lantbrukshundar (forna tiders vakt- och vallhundar) som ligger till grund för s.k. brukshundsraser, var hundar vilkas fortlevnad

(71 av 504 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Renée Willes

Litteraturanvisning

B. Börjesson, Bevakningshunden och dess dressyr ( 1994);
S. Järverud & G. af Klinteberg-Järverud, Din hund fortsätter ( 1997);
S. Järverud & G. af Klinteberg-Järverud, Din hund: Praktisk hundbok ( 1998);
M. Mohlin, Lydnadsboken ( 1997);
Inki Nordström, Spårhundsboken ( 1996);
I. & R. Sjösten, Rapporthunden ( 1992);
I. & R. Sjösten, Skyddshunden ( 1992);
I. & R. Sjösten, Spårhunden ( 1996);
E. Wilsson, Etologi och dressyrlära ( 1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, brukshundar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/brukshundar