centralortsteori
centralortsteori, hypoteslära som beskriver tätorters storlek, regelbundna fördelning och influensområde i bebyggda landskap. Utgångspunkt kan sägas ha varit geografers ständiga strävan ända sedan antiken att identifiera och beskriva homogena regioner med ensartade fysiska och kulturella karaktärsdrag. Med 1900-talets kraftiga urbanisering riktades intresset
(42 av 293 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
L. Améen & N. Lewan,
Bebyggelse och samhällsplanering, Samhällskunskap Gy åk 3 (
1970);
S. Godlund & T. Hägerstrand,
Metod för kommunindelning, SOU 1961:9;
T. Hägerstrand, ”Tal till Walter Christaller på Vegadagen den 24 april 1967”,
Ymer 1968.
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
centralortsteori.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/centralortsteori