detektivroman
detektivroman, deckare, fiktionslitteratur vars främsta kännetecken är intrigens koncentration kring brottslighet, brotts begående och uppklarande av brott. En annan benämning är kriminalroman, som blivit alltmer adekvat i takt med genrens utveckling. Edgar Allan Poes novell ”The Murders in the Rue Morgue” (1841; ”Morden på Rue Morgue”) anses utgöra grunden för den moderna detektivberättelsen. I äldre verk finns dock passager eller helt avslutade episoder som gör skäl för benämningen detektiv berättelse.
Sorgespelet ”Kung Oidipus” av Sofokles kan betecknas som ett psykologiskt
(80 av 822 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
S. Benvenuti & G. Rizzoni, The Whodunit (engelsk översättning 1980);
T. la Cour m.fl., Mord i biblioteket (1961);
T. la Cour & H. Mogensen, Mordbogen (1969);
W. Dahl, Dødens fortellere: Den norske kriminal- og spenningslitteraturens historie (1993;
supplement 1997); G.N. Dove, The Police Procedural (1982);
J. Elgström & Å. Runnquist, Svensk mordbok: Den svenska detektivromanens historia 1900–1950 (1957);
H. Haycraft, Murder for Pleasure (1968);
B. Lundin, Århundradets svenska deckare (1993);
H. Mogensen, Mord og mysterier: Den danske krimis historie (1983);
L.L. Panek, An Introduction to the Detective Story (1987);
J. Symons, Bloody Murder (3:e upplagan 1992);
W. Woeller & B. Cassiday, The Literature of Crime and Detection (1988).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
detektivroman.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/detektivroman